Test: Fitbit Flex 2

Fitbit Flex 2 är vid första ögonkastet Fitbits nya instegsmodell. Man har sparat in på skärmen (sånär som på en serie lysdioder), pulsmätare och barometer för att mäta antalet trappor man går på en dag.

Men riktigt så enkelt är det inte, för Flex 2 är inte direkt billigare än några av Fitbits äldre modeller. I stället har den fördelen att vara Fitbits minsta enhet, och dessutom den första som är vattentät och kan mäta simning.

Fitbit Charge 2 i stort test

Med sina senaste tre enheter har Fitbit satsat på designen. Det märks kanske inte så mycket i grundutförandet, där Flex 2 är ett plastigt armband som alla andra, om än något smalare. Däremot finns det designade smycken som armringar eller halsband att sätta själva enheten i. Här saknar jag det mellanting i form av läderarmband som finns till Fitbit Alta och Fitbit Charge 2.

Det är synkningen mot Fitbits kraftfulla app och webbtjänst man vill åt jämfört med andra tillverkares aktivitetsarmband. Med Flex 2 är du dessutom nästan helt och hållet beroende av dessa för att få ut information.

Vissa begränsade upplysningar kan skärmen med fem lysdioder ge. Du kan se om du nått 25, 50, 75 eller 100 procent a ditt stegmål för dagen genom att dubbelknacka på armbandet. Armbandet kan också påminna dig med vibration och ljussignal om att du bör röra dig minst 250 steg i timmen om du inte redan gjort det. Du kan se om mobilen ringer, och få notifieringar om meddelanden från en utvald meddelandeapp.

Detta sker med olika kombinationer av antal tända lampor och färger på den översta lampan, och om det inte vore för det begränsade antalet möjliga notifieringar vore det rätt kryptiskt. Som det är nu fungerar det, även om man snarare påminns om hur mycket man saknar en skärm än gläds åt hur mycket man kan åstadkomma med fem lysdioder.

Kollar man appen saknar man däremot inte mycket, utöver puls och trappor. Armbandet mäter automatiskt vissa träningsformer, om du håller på med dem i mer än 10 minuter, och sömn. Den kan hjälpa dig att lägga upp ett sömnprogram, och sätta upp träningsmål, samt avslappningsövningar. Du får matig statistik på dina dagliga promenader och din motion. Du kan jämföra dig med vänner (om de också har Fitbit) och utmana dem i tävlingar. Du kan till och med ta virtuella promenader på nationalparken Yosemites vandringsleder. Den enda egentliga invändningen är att appen är så späckad att det ibland är svårt att hitta vissa funktioner eller inställningar.

Batteritiden anges till drygt 4 dagar. Till skillnad från många andra brukar Fitbits angivelser vara korrekta och så även här. Det är lite i kortaste laget tycker jag, som har en äldre Fitbit med bättre batteritid. I synnerhet som den behöver hela 2 timmar på sig att laddas, något som naturligtvis är ett minus för en pryl du är tänkt att ha på dig dag och natt.

Jag testar också att simma med Flex 2. Bandet sätter automatiskt i gång att mäta utan att du behöver göra något, och ger en bra uppskattning av hur länge du simmat, och förmodligen av hur många kalorier du förbrukat (svårt att kontrollera). Simsätt gör den inte anspråk på att känna igen, och vad gäller distansen tycker den ödmjukt att jag simmat 29 bassänglängder av okänd distans. I själva verket har jag simmat 12 längder i 50-metersbassäng, men det är rundsimning med andra motionärer, vilket jag kan förstå trasslar till det. I praktiken måste du nog simma under väldigt kontrollerade former för att få en uppskattning av distansen, och du får förstås ingen hjälp att hålla räkning på längderna av det skärmlösa bandet.

Nej simningen känns inte som ett argument i sig för Fitbit Flex 2, men vill du ha tillgång till Fitbit-systemet med minsta möjliga armband, och klarar dig utan skärm, fyller Flex 2 sitt syfte.