Aktivitetsarmbandet blev årets julklapp, och åtminstone enligt vissa undersökningar är Fitbit de som är störst på området. Samtidigt har Fitbit, efter att förra årets Force fick återkallas på grund av att den framkallade nickelallergi haft brist på nya produkter. Men nu har man i alla fall tre nya modeller, där Fitbit Charge är den billigaste. Utöver den finns Charge HR som tillför pulsmätning och Surge som har GPS.

Fitbit Charge är egentligen samma enhet som Force, och till och med designen är snarlik. Armbandet mäter framför allt antalet steg du tar, men även hur många trappor du gått (med hjälp av en höjdmätare) och din sömn. Indirekt räknar den ut din kaloriförbrukning och hur långt du gått, och i appen eller på webben kan du även logga kaloriintag, vikt och träningspass. Den har även vibrerande alarm för tyst väckning.

Test: Fitbit One

Till skillnad från största konkurrenten Jawbone har Fitbit Charge display och fungerar bra oberoende av dator eller smartphone. Du kan själv välja vilka värden som ska visas och du roterar mellan dem när du trycker på knappen. Du kan även få upp något valt värde genom att knacka på displayen, vilket är riktigt smart då du på det sättet snabbt kan få fram både antalet steg och vad klockan är utan att behöva leta dig fram. I praktiken kräver det ofta ett par försök innan knackningarna ger avsedd effekt.

Egentligen är armen det absolut sämsta stället på kroppen att mäta vad benen gör. Armarna lever ju i stor utsträckning sitt eget liv oberoende av benen, och en del stegräknare jag testat slutar räkna helt när man drar barnvagn eller bär tunga kassar.

Här klarar sig dock Fitbit Charge bra, och när jag jämför med den äldre Fitbit One som jag har i byxfickan och som jag vet brukar vara tillförlitlig hamnar dagsresultaten för det mesta inom ett par procent från varandra. Jag lyckas få nästan tusen extrasteg på att bädda sängen och diska kastruller en dag, men efter att ha ändrat i inställningarna och angett att armbandet är på min dominanta arm, trots att den är på högerarmen och jag är vänsterhänt, blir resultaten betydligt bättre.

Sömnmätningen är däremot mindre användbar. Den kickar igång automatiskt utan att jag behöver aktivera den, men den är helt baserad på rörelse, så om du ligger still och försöker somna i en timme tolkas det som att du sover som en stock. Du kan välja mellan hög och låg känslighet, och enligt min erfarenhet ligger min faktiska sömn någonstans mellan dessa två resultat. Man får hoppas att varianten med pulsmätare utnyttjar denna datakälla för att förbättra noggrannheten.

Vill du ha överblick över din aktivitet finns såväl appen som ett webbgränssnitt, där du kan se statistik över hur mycket du rört dig per vecka, månad och år, med mera.

Fitbit Charge är inte egentligen en smartklocka, men visst visar den tiden, och den har faktiskt också begränsad aviseringsfunktion. När din telefon ringer vibrerar armbandet och visar namnet på den som ringer om det finns i mobilens adressbok. Det funkar bra, om än med viss fördröjning.

Rent estetiskt känns det mer som ett sportarmband än en klocka, och när det är varmt tycker jag plastarmbandet blir rätt klibbigt av svett, något som även gäller konkurrenternas produkter. Fitbit Charge har ingen uttrycklig IP-klass, men ska enligt tillverkaren vara stänk- svett- och regnsäker, men inte tåla att du duschar eller badar med den.

Batteritiden brukar vara en av Fitbits paradgrenar. För den här enheten anger man 7-10 dagar mellan laddningarna, och vår bild är att man når det målet utan problem.

Mitt största frågetecken med Fitbit Charge gäller kvalitetskontrollen. Vi har förmodligen maximal otur och har fått några av de tidigaste produktionsenheterna, men först med det tredje testexemplaret får vi en enhet som fungerar som den ska. Väl med den har vi dock inga klagomål.