Test: Doro Liberto 825

Liberto är den serie telefoner Doro gör med lite mer avancerade funktioner, eller helt enkelt de som är smartphones. Phoneeasy-serien från Doro är mer “vanliga” mobiler med ganska sparsmakad funktionalitet för att inte förvirra ovana användare. Liberto-serien är i sin tur till för de som vill ha möjligheten att använda lite mer avancerade funktioner utan att för den sakens skull behöva lära sig ett helt nytt, och ärligt talat ganska avancerat, telefonsystem. Det är knappast Doros första försök inom kategorin, men tidigare modeller har gett ganska blandat resultat. Därför var vi väldigt nyfikna på att se vad den senaste utgåvan hade att erbjuda.

Direkt när du slår igång telefonen och har valt språk börjar en väldigt grundläggande guide för att komma igång. Här får du välja hur stor text du vill ha på skärmen om du behöver läsglasögon för vanlig textstorlek exempelvis. Ett kortare avsnitt förklarar hur du navigerar på en pekskärm med sveprörelser och några andra enklare manövrar. Du går också igenom allt från vilken volym på ringsignalen du önskar till om du vill använda internet i någon form. Allt presenteras med lugnt framrullande text, stora knappar och informationsavsnitt för de delar där frågetecken kan uppstå, som till exempel vad som menas med mobildata och wifi. Pedagogiken är anpassad för de som har absolut noll förkunskap och ger en riktigt bra känsla av att “det här ska vi nog klara av att sköta på egen hand”.

Test: Doro Liberto 820

Ända tills du utan vidare förklaring blir utkastad till inloggningsrutan för Google, presenteras med mer eller mindre standardtangentbord som är i extremt miniformat jämfört med all annan text och helt enkelt inte får så mycket förklaring på vad det är som händer.

Väl tillbaka fortsätter den enormt pedagogiska guiden att ta dig igenom olika funktioner i telefonen för att du ska känna till vad som finns och känna till vad du kan göra med din telefon.

Ända tills du ska ställa in mejlen, börjar skriva in dina uppgifter för att sedan snabbt kastas ut från det hela mitt i registreringen med förklaringen att allt redan är klart (rent tekniskt eftersom du redan har loggat in på Google och därmed har åtminstone Gmail igång).

Android lyser igenom
Med guiden avklarad möts du av ett gränssnitt med stora knappar och ett annat sätt att se på funktioner än vad som annars är normalt på moderna telefoner. Det mesta av funktionerna är indelade i aktiviteter där Skicka exempelvis innehåller enkla menyer för att skicka allt från SMS till mejl och enskilda filer. Stort, enkelt och pedagogiskt.

Ända tills du faktiskt ska skriva något och det minimala tangentbordet med åtminstone hälften så stor text som allt annat och fullt med specialtecken dyker upp.

Visa är en annan aktivitetsbaserad funktion där du går in för att helt enkelt visa din samtalshistorik, visa dina bilder och liknande. Mycket praktiskt och målgruppsanpassat.

Utöver när du befinner dig på startskärmen och, vid sidan av aktivitetsknapparna, introduceras för såväl konceptet med appar i mappar som hela Googles uppsättning av appar som inte på något sätt följer samma grafiskt förenklade tänk.

För att hitta aktiviteterna trycker du upp en meny från botten av skärmen, där allt presenteras med stora knappar och tydlig text. Vill du hitta några favoriter och på så sätt ha en genväg till vissa appar eller funktioner sveper du till höger på startskärmen, där det finns två sidor med både appar du själv har installerat och nyttiga funktioner som Doro tror att du kan behöva komma åt enkelt.

Samma sak går såklart inte att säga om notisfältet högst upp på telefonen, som ser exakt likadant ut som till vilken Android som helt med en mängd pyttesmå ikoner och i stort sett samma design på rullgardinen som standard-Android.

Nästan hela vägen

Doro ska verkligen ha en eloge för den mängd jobb de lagt ner på sitt gränssnitt för att få det så enkelt och lättbegripligt som möjligt. Lösningen med olika aktiviteter är för det mesta helt lysande.

Men samtidigt, vilket antagligen redan har framkommit, lyser vanliga Android igenom överallt. Det är såklart ganska svårt att komma ifrån helt och hållet, men såväl notisfält som tangentbord hade gott kunnat förenklas och anpassas till samma stil som Doros övriga gränssnitt.

Det stora problemet här jämfört med många andra tillverkares enkla lägen för telefoner är att Androids gränssnitt och Doros skiljer sig åt så väldigt mycket. Tar vi Samsungs enkla gränssnitt för deras telefoner som exempel så ser mycket fortfarande ut som vanliga Android, om än med färre funktioner och större ikoner. Då blir det inte lika främmande (och kanske både konstigt och skrämmande för den ovane) när någon ikon i notisfältet blinkar eller när tangentbordet visar såväl bokstäver som siffror och specialtecken (det senare går att ställa in, men det känns ju knappast målgruppsanpassat). 

Vi är fullt medvetna om att Doro knappast kan råda över gränssnittet hos alla tredjepartsappar, särskilt de som inte medföljer telefonen från start. Men det hade fortfarande kunnat göras mer med det som finns där från start för att en vanlig användare inte skulle behöva befatta sig med det betydligt mer avancerade Android på en så pass regelbunden basis.

Som telefon anpassad för sin målgrupp gör den däremot ett helt okej jobb. My Doro Manager finns inbyggt för att närstående med större teknisk kunskap ska kunna hjälpa till på avstånd där det behövs och på baksidan hittar vi en nödknapp som snabbt sätter dig i kontakt med den du angett om det skulle uppstå en nödsituation. Ljudet både från högtalare och under samtal går att sätta högre än hos andra telefoner och kvaliteten vid samtalsljud är det inget som helst fel på.

Går vi in lite mer på det tekniska handlar det om en väldigt plastig telefon som till stor del känns ihålig. Då känns det samtidigt väldigt trist att det tomma utrymmet inte kunde utnyttjas till ett större batteri, eftersom det här är en av få telefoner som kommit under fem timmars drifttid när vi kört vårt batteritest. Hårdvarumässigt klarar den av att göra allt det som Doros gränssnitt leder dig in på, men vi ska på inget sätt hymla med att det här annars är specifikationer och prestanda vi hittar i en telefon för runt tusenlappen.

I förpackningen hittar vi även en dockningsstation som fungerar som både laddare och bordsställ för att visa upp enklare funktioner, såsom bildspel eller liknande. Idén är bra, men telefonen har väldigt svårt att hålla sig i bordställsläget och hoppar gladeligen över till den vanliga startskärmen väldigt ofta.

Sett till vad det är för telefon och vad det är för målgrupp vill vi verkligen gilla Doros försök här, som är betydligt bättre än deras tidigare varianter. Samtidigt stör sig våra teknikovana testpersoner på samma saker som vi tagit upp här när det kommer till gränssnittet, främst då tangentbordet med pytteliten text. På så sätt känns det som om Doro har tänkt långt och noga men inte riktigt hela vägen med Liberto 825.