Ända från början har ett sidoargument för mobilkopplade övervakningskameror varit att du alltid kan se vad jycken hittar på hemma när ingen ser. Redan där har det inte varit annat än just ett sidoargument, så idén med att göra en husdjurskamera hänger på en skör tråd redan från start. Petcube är ett företag som gör sådana kameror. Men de har samtidigt byggt in en foderautomat så att du kan interagera lite mer med ditt djur.

D-Link vill såklart inte vara sämre och har lanserat Eyeon Pets som en slags sidoserie till företagets vanliga kameror. Eyeon Pet monitor, eller DCS-800L om du vill vara sån, har alla funktioner ditt husdjur (oavsett om det är en hund, katt eller velociraptor) kommer att älska. För hur ska fido kunna motstå en kamera som har utbytbara accentringar i gult, blått och rosa (samma som till D-Links babykamera vi testade nyligen)? Eller vad lugnar inte kissemissen bättre än att slå på Blinka lilla stjärna via kamerans inbyggda högtalare? 

Test: Babykameran D-link DCS-855L

Precis, det finns absolut ingenting som gör den här kameran på något sätt anpassad mot husdjur utöver att de figurerar på förpackningen. Beroende på vilken del av D-link du frågar är exakt samma kamera även en babykamera (vilket gör den något mer logiskt), men här säljs den som hundkamera och bedöms därefter.

Mardrömskoppling
Men att den inte har något med sitt huvudsyfte att göra är faktiskt kamerans minsta problem, tro det eller ej.

Medan vi hade en del buggar och uppkopplingsstrul med D-Links babykamera är det inget mot vad vi stöter på här. Det tog oss två dagars försök och tre telefoner innan vi var igång med det hela. Appen kraschar, det går inte att ansluta till kamerans eget wifi nät, det går inte att hitta något wifi-nät att koppla upp sig mot (enbart 2,4 GHz också ska det nämnas), det går inte att ansluta till det nätet när vi väl hittar det och som grädde på moset glömmer kameran bort kopplingen när vi väl lyckas med den. Ska vi nämna att samtliga steg tar ungefär två minuter styck också även om de fungerar? Helt enkelt vansinne.

Men vänta, vi är inte klara än. Kameran saknar minneskortplats och D-Links molntjänst sparar inte bilder. Det gör att när vi, efter ytterligare tre försök och inte mindre än tre olika menyposter, lyckas aktivera notiser för när kameran uppfattar rörelse inte har nytta av det. Ungefär tre gånger av tio får vi en notis om att något hänt, trots att vi står och hoppar framför kameran. När notiser väl kommer sker det i textform. Då måste vi in i appen, vänta på att den loggar in, välja kamera, vänta på att den laddar och sedan titta efter själva vad som hänt. Om hunden lärt sig gå på framtassarna eller om en inbrottstjuv varit i närheten har de utan problem hunnit med fem grejer till innan vi får se någon bild… om vi ens får en notis.

Inte för att det spelar någon större roll. Bilden i 480p-upplösning lämnar rätt mycket att önska i allmänhet och om du tittar live kan du vara nöjd med färre än tio bilder i sekunden som bäst. Tidigare kameror från D-Link hade möjligheten att koppla upp sig över sladd, vilket åtminstone gjorde något åt bildhastigheten. Babykameran vi testade hade wifi från det här årtiondet, vilket löste uppgiften någorlunda även det. Husdjurskameran har ingetdera.

En husdjursgrej finns förvisso. I teorin klarar kameran av tvåvägskommunikation med ljud. På så sätt kan du skälla ut Fido när han äter upp joggingskorna eller liknande. I teorin alltså, för hälften av gångerna får vi felmeddelande och även om vi sitter bredvid kameran och talar högt hörs det som en viskning från kameran.

Men, kan man inte säga något positivt alls ska man inget säga heter det ju. kameran i sig är faktiskt rätt snygg i sin bollform och den klarar av att ge dåliga bilder även nattetid.

En husdjurskamera utan någon som helst funktion inriktad mot sitt syfte. En mördande seg och buggig plattform. Aviserade funktioner som i bästa fall funkar uselt. Vi tycker helt enkelt synd om dig som måste ha med den här kameran att göra och hoppas att D-Link gör om hela sitt kamerasegment från grunden till nästa gång.