Test: Amazfit GTR3 – Slimmad träningsklocka som ställer krav

Jag börjar så fort jag fått klockan och packat upp den att ge mig ut på ett träningspass. Det är ju huvudsyftet med en klocka som den här och väl utanför dörren får jag vänta runt 20 sekunder på att klockan ska hitta gps-position och jag därmed kan starta löppasset. 

Under löprundan så får jag bra och översiktlig information om hur jag presterar samt uppmuntrande coaching när klockan tycker att jag gjort något särskilt bra, som att uppnå något av de mål som är uppsatta. I skärmen får jag tydliga siffror som visar bland annat hur länge jag varit ute, puls, sträcka och andra viktiga data klockan samlar in.

Krönika: Låt mig få en smartklocka som bara är lagom uselPlus

Överlag är siffrorna trovärdiga, men det finns ett undantag. Pulsmätningen har en tendens att visa för mycket. Jag jämför både med andra klockor på min andra arm och genom att helt enkelt lägga handen på bröstet och räkna hjärtslagen själv. Under det tiotal träningspass jag hittills avverkat med Amazfit 3 så visar den de flesta gångerna för hög puls, ungefär 30 slag för mycket. Att ändra klockans position på handleden har då heller inte hjälpt, men vid ett fåtal pass har den visat mer korrekta siffror för puls, anledningen till det har jag inte kunnat utröna, men drar slutsatsen att pulsmätningen uppenbarligen inte är riktigt pålitlig.

Mäter konditionen

Fokus är alltså på träning och hälsa, som i så många andra smartklockor. Utöver ett stort antal olika träningsformer som klockan kan mäta så har den även koll på din puls med jämna mellanrum och kan varna om något skiljer sig från det normala, den har mätning av blodets syrehalt och den mäter även sömn. Allt detta klarar den bra. Appen som presenterar de insamlade uppgifterna heter Zepp och i telefonen får jag på förstasidan i appen en översikt över läget just nu, med sömnrapport för natten som varit, puls med medelvärde över dygnet, stressnivå, syrehalten i blodet och dessutom till exempel träningshistorik och uppskattad Vo2 Max som är ett mått på fysisk kondition och anger maximal syreupptagningsförmåga. 

Första titten på Wear OS 3 utan Samsung – har Fitbit integrerat

De enskilda saker som klockan mäter är appen bra på att visa, som enskilda träningspass, sömn natt för natt, pulshistorik och så vidare. För ett övergripande mått på din träning så använder appen måttet PAI (som står för Personal Activity Intelligence) som mäts löpande över de sju senaste dagarna. Det är appen sämre på att presentera och på samma skärmbild får jag både informationen om att jag hittills samlat in 0 PAI idag, men i rutan under hyllningar för att jag nått dagens PAI-mål och till och med dubblat de 100 PAI klockan föreslagit som mål.

En svaghet i klockan så väl som i appen är den dåliga översättningen till svenska. En hel del instruktioner och uppmaningar som kommer fram är svårtydda som exemplet när jag får upp en knapp med “Återuppta” när det korrekta hade varit “Fortsätt” eller “Målsteg” när “Stegmål” hade varit tydligare. Andra exempel är rubriker som “Kroppen typ analys” och det förekommer även en hel del stavfel liksom blandningar av svenska och engelska som i andningsappen som instruerar mig att andas in och sedan “Exhale”. Vid ett tillfälle kommer det upp en ruta med stjärnor i mobilappen och en helt obegriplig text, något som visar sig vara en önskan om att jag ska betygsätta appen i Google Play. Det betyget hade inte blivit högt, kan jag säga. 

Rätt lätt

Att komma igång med klockan är i alla fall relativt enkelt. Lättast går det att koppla den till en Iphone, lite fler steg är det när du ska koppla den till en Android. Detta för att du i Android måste ge appen speciella rättigheter att vara aktiv i bakgrunden. Klockan kan sedan, när allt är inställt, visa appnotiser från telefonen, och du kan välja detta på appnivå så att du bara får notiser från de appar som känns relevanta att ha koll på från handleden. Du kan dock inte svara på notiser från klockan, utan det måste du göra från telefonen.

Ser vi på övriga funktioner i klockan så kan du först och främst välja mellan ett hundratal olika urtavlor som finns att ladda ner. Särskilt mycket information visas dock inte direkt i någon av dessa urtavlor. Vanligast är att helt enkelt tiden, senaste pulsmätningen och antalet steg visas. 

Navigeringen i klockan sköter du via pekskärmen som reagerar bra samt via de två knapparna där den övre är en snurrbar knapp. Den kan du alltså använda för att snabbt bläddra i listor av ikoner eller andra menyval. Bland apparna som finns hittar vi till exempel väder, som då uppdateras när klockan har kontakt med appen i mobilen. Här finns även Musik-app och när jag startar den möts jag av meddelandet “Ingen musik”. Tyvärr handlar det här enbart om ett sätt att byta låt på mobilen när musik spelas där, så Amazfit GTR3 har ingen möjlighet att själv, fristående lagra eller spela musik. Det är förbehållet GTR3 Pro-versionen av klockan.

Utöver individuella appar för hälsomätning och kontinuerlig koll på till exempel puls och blodsyrenivå i bakgrunden finns en samlad hälsokoll. Den heter “mätning med ett tryck” och kollar puls, syrehalt, stress och andning under 45 sekunder då man måste sitta helt still. Den är ganska sträng just med hur stilla man måste sitta så jag får flera gånger börja om testet och föredrar de som sköts i bakgrunden.

Bland resten av funktionerna är kanske väckningslarmen särskilt värda att nämna liksom möjligheten att ladda ner ett tiotal mycket enkla appar från Amazfits appbutik. Det handlar om appar som inte behöver uppkoppling, så det är verktyg för att räkna ut BMI, kontroll av färgblindhet och en enkel miniräknare. Helt enkelt funktioner vi lätt kan vara utan i en klocka.

Det bästa med Amazfit GTR3 är skärmen och många av träningsfunktionerna. Jag får ut en dryg veckas batteritid när jag använder klockan dag och natt för såväl träning, daglig koll och sömnmätning. Det första intrycket är gott, men sedan, ju mer jag som användare fördjupar mig i de olika funktionerna desto fler brister hittar jag.