Det kanske är fånigt att fokusera på en plastdetalj, men det är det som sticker ut, figurativt och bokstavligt, på Sony Xperia XZ1. Ramen är i ett stycke metall böjt runt skärmen, men i ändarna sitter två plaststycken. De sticker ut en aning och är lite vassa. När jag först håller i telefonen gräver de sig in i handflatan på ett obekvämt sätt, men jag lär mig att hålla telefonen i ett annat grepp.
Jag kan förstå fördelen med konstruktionen. De öppna ändarna på metallskalet gör det mer flexibelt och man har inte behövt sätta en plastlist runt skärmen för att dämpa spänningar, något ni ser hos de flesta andra tillverkares mobiler om ni tittar noga. Det gör också ändarna mjuka och stötabsorberande, och förmodligen hela telefonen mer hållbar. Men det är det enda som gör att Xperia XZ1 får en billigare känsla än konkurrenternas toppmodeller.
Annars är Sony i mitt tycke på rätt spår igen. Xperia Z-serien balanserade alltid på gränsen till att vara för stora och tjocka för mig. Med Xperia Z3 och Z3+ hamnade man till slut på rätt sida för att jag skulle uppleva telefonen som smidig, bara för att trilla över gränsen igen med Xperia Z5 och XZ, som var lite för tjocka, lite för tunga, för min smak. Det är inte Xperia XZ1, och telefonen känns mer annorlunda formgiven jämfört med föregångaren än vad som syns på bild.
Annons
Kanske beror det på batteriet. I dessa tider när man äntligen börjar komma någon vart med mobilernas batteritid är det sista man vill att mobilen ska ha ett mindre batteri än sin föregångare, men XZ1:s 2700 mAh-batteri är mindre än både det i XZ och än i stort sett alla konkurrenters toppmobiler.
Det märks på batteritesterna. Xperia XZ1 gör inte direkt bort sig där, men vi får ut mindre skärmtid vid videouppspelning än hos de flesta andra toppmodeller. Däremot klarar den sig faktiskt lika bra eller bättre än föregångaren i praktisk användning. Det kan bero på att det är i princip den första mobilen byggd med Android 8.0 Oreo från start, som har bättre strömsparfunktioner, eller så beror det på Sonys optimeringar. Sonytelefonerna är till exempel de enda där man måste trycka på fingeravtrycksläsaren i stället för att bara hålla mot den för att väcka mobilen, detta för att man spar lite ström genom att fingeravtrycksläsaren inte alltid är på.
På typiskt Sonyvis sitter för övrigt fingeravtrycksläsaren i av/påknappen på sidan, något de är ensamma om och en av de där trevliga små detaljerna som gör att det är lätt att vänja sig vid Sony på det där sättet som gör att man till slut tycker att alla andra märken känns ovana.
En trevlig detalj är att du inte bara får batteritiden i procent, du får även en notifiering om vilket klockslag mobilens batteri väntas ta slut baserat på ditt användarmönster, så att du i god tid vet om du behöver ladda den. En annan trevlig detalj är att mobilen har en funktion där batteriet laddas till 90 procent när du laddar över natten, för att sedan ladda de sista tio procenten timmen innan du vaknar, baserat på ditt användarmönster. Detta ökar batteriets livslängd eftersom litiumjonbatterier inte mår bra av att konstant laddas när de redan är fulladdade.
Fans av trenden med skärm över hela framsidan tycker säkert att Sonys väl tilltagna ramar känns fruktansvärt mossiga. Det är svårt att säga emot. Ovan- och undersidan innehåller visserligen ett par stereohögtalare som kanske inte duger till musik men för filmtittande ger de ett betydligt värdigare ljud än till exempel den pinniga monohögtalaren i Samsung Galaxy S8. Men ramarna på sidorna är svårare att bortförklara.
Skärmen känns bekant från samtliga Sonymodeller sen Xperia Z. Storlek och upplösning är desamma, men nytt är att den kan visa innehåll i HDR, vilket innebär större färgrymd. Än så länge finns det inte så mycket innehåll, och även om både Netflix och Youtube ska ha slagit på HDR för telefonen i sina appar har jag under testperioden inte lyckats ta del av HDR-innehåll.
Att Sony fått ut telefoner med Android 8.0 före självaste Google är förstås en fjäder i hatten och ett löfte om snabba systemuppdateringar i framtiden. En av nyheterna med Android 8.0 är just att systemet ska vara enklare att uppdatera genom att de tillverkarspecifika delarna skiljs åt från operativsystemet tydligare.
Android 8.0 innebär ingen stor synlig förändring, de viktigaste nyheterna finns under huven, men inställningarna har blivit omstuvade igen, och mer lättillgängliga. Nytt är de små prickarna som visar vilka appar som är aktiva i bakgrunden och eventuellt pockar på uppmärksamhet. I Sonys gränssnitt är en nyhet att du kan långtrycka på en app och då få direktgenvägar till funktioner i appen. Som exempel kan jag i SJ:s app gå direkt till trafikinfomation genom att långtrycka, och i Google Keep kan jag skapa en ny anteckning eller lista.
Sonys bloatware som tidigare varit ett problem känns lite mindre framträdande nu, även om man har en och annan app att avaktivera om man inte är intresserad av antivirus eller Playstation. Däremot får ni inte missa appen 3D-skanner. Det här är en Sony-utvecklad app där man kan göra 3D-modeller av huvud eller föremål med hjälp av mobilens kamera. Resultatet blir i nivå med vad man kan åstadkomma med betydligt dyrare utrustning och imponerar verkligen. De 3D-skannade modellerna kan exporteras till CAD-verktyg eller användas till animeringar och avatarer, och man kan till och med beställa en 3D-utskrift.
Visst är detta något av en gimmick, men i en tid där de flesta Androidmobiler är nästan identiska i sin funktionsuppsättning är det kul att Sony bidrar med en alldeles egen funktion.
En annan sådan är möjligheten att filma i superslowmotion. 0,2 sekunder, antingen som del av en vanlig film eller en fristående film, spelas in med 960 bilder per sekund och spelas upp i 6 sekunder. Det är svårt att träffa precis det rätta ögonblicket med så kort tid, men lyckas man kan resultatet verkligen bli spektakulärt. Det här är en kamerafunktion funktion jag verkligen använt sen den först dök upp i Sony Xperia XZs.
Kameran i mobilen är densamma som vi sett i Xperia XZs och Xperia XZ Premium (och XZ1 Compact). Den tillhör de allra bästa i dagsljus, bland annat genom att kunna hantera även kontrastrika bilder, medan andra toppmodeller överträffar den när det kommer till bilder i dålig belysning eller tagna med selfiekameran. Möjligheten att använda skärmen som fotolampa vid selfies, som saknades på XZ Premium, har i alla fall tillkommit här.
Det finns ingen killer feature att sälja Xperia XZ1 med, men det blir ju allt svårare för alla andra mobiltillverkare att hitta också. Vad vi har är många små smarta funktioner som gör att man uppskattar Sonys Androidversion. Att man dessutom är så tidiga med Android 8.0 Oreo visar också att en Google-nära Androidversion, som en del andra tillverkare förordar, inte är den enda vägen till snabba systemuppdateringar.
Den där vassa plastkanten får man leva med.
Å andra sidan
Erik Mörner: Riktigt innovativ eller flaggskeppsmässig känns inte XZ1 när konkurrenterna fyller ut betydligt mer av framsidan med stora skärmar. Däremot är den funktionell, smart och välfungerande. Plastkanterna som Elias nämner har jag inga som helst problem med.
Frågor och svar
Kan du nämna ytterligare någon förbättring med Android 8.0 Oreo? Systemet har fått stöd för en rad tekniker för bättre musikkvalitet över Bluetooth, bland annat Sonys Egna LDAC.
Är telefonen snabb? I prestandatester är den i paritet med S8 och andra toppmodeller och det är också vad man upplever. Android 8.0 startar också appar snabbare än vad Android 7.0 gjorde.
Blir telefonen varm? Nej, inte särskilt, trots att den är så pass tunn.
Ett alternativ: Lyxigare
Samsung Galaxy S8 känns lyxigare, och den heltäckande skärmen med rundade kanter är läcker. Sedan får du leva med avigt placerad fingeravtrycksläsare bland annat.
I dagsljus har kameran utmärkt skärpa och färgåtergivning, och så har vi ju funktionen för att filma i superslowmotion.
