Samsung Wave 3 i test

Samsungs senaste Bada-mobil är tillräckligt lik en av tillverkarens Android­mobiler för att den som är van vid Android i allmänhet och Samsung i synnerhet kommer att ha en ganska liten tröskel att komma över för att delvis lära om.

För samtidigt som likheterna är stora finns det några väsentliga skillnader mellan systemen. Det första som en Androidtillvand användare noterar är att den högra och den vänstra knappen nedanför skärmen inte har de funktioner som man kanske har tänkt sig. Dessutom har Samsung valt två så snarlika symboler att dessa inte heller ger någon ledtråd om vad respektive knapp gör.

Ganska snart inser jag att den högra knappen är en avsluta-knapp, som helt enkelt avslutar den funktion som man för tillfället har igång. Man kan tro att Bada bara är ett försök av Samsung att skapa ett alternativ till Android som man själv har kontroll över men som i alla väsentligt ser ut som och fungerar som Android. Men möjligheten att kunna avsluta är ingen efterapning, utan en funktion som känns som en klar förbättring. 

Först känns det dumt när jag råkar trycka på den högra knappen och inser att funktioner avslutats utan att jag egentligen tänkt att det var det jag ville göra. Men eftersom appar och funktioner i regel kommer igång snabbt, är det inte någon nackdel när man vant sig och bara avslutar när man känner sig klar med något. 

Istället för en ruta full med ikoner eller en lång meny med appar att skrolla sig igenom som man får upp när man trycker på hem- eller app-knappen på en telefon med Android 4.0 får man bara en kort lista med de funktioner som för tillfället är aktiva. Att det är enkelt att avsluta apparna, för den som vill, gör telefonen mindre krånglig att använda i ett senare skede.

Känns igen från Samsungs Androider

Tittar man bara på gränssnittet på skärmen är likheterna mycket stora med det Touchwiz-gränssnitt som vi känner igen från Samsungs Androider. Det kan man naturligtvis ha en mer eller mindre positiv uppfattning om, men jämfört med flera andra tillverkare som lanserat egna gränssnitt tycker jag att Samsung lyckats bra och man förstår att man vill att både Bada- och Androidmobilerna, liksom den kommande Tizen-satsningen, ska följa samma enhetliga linje.

Och när det gäller basfunktionerna finns det inte mycket att anmärka på. Det är enkelt att ringa, skriva meddelanden och surfa med Wave 3. Att hantera kontakter är dock inte lika smidigt som man vant sig vid om man lagrat kontakterna på sitt Googlekonto och haft dem automatiskt synkade med en Androidmobil. 

På nätet hittar man tips om hur Bada-mobiler kan synkas med tjänsten Google Sync, men det funkar av någon anledning inte. Att Samsungs synkprogram Kies är enda alternativet är väl egentligen den enda svagheten hos den här mobilen. När allt fler använder en smartphone med Googles eller Apples system får också utbudet av appar noteras på minus-sidan.

Nyligen lanserades en svensk appbutik, bland annat mer argumentet att färre appar gör det överskådligare och enklare för konsumenten. Det stämmer säkert. Och visst, ingen behöver 100 000 appar.. Men fördelen är att man oftast hittar det men letar efter och då kan man acceptera att det finns en hel del skräp och ointressanta appar. När utbudet är mindre försvinner också en del av överseendet med sådant.

Sociala tjänster

Med en Badamobil får också Samsungs egen funktion Social Hub en större betydelse. Där kan man samla sina konton för olika sociala tjänster och få alla meddelanden och statusuppdateringar på samma ställe. Att vissa av tjänster inte finns tillgängliga som appar gör funktionen motiverad istället för mer eller mindre överflödig som den blir när telefonens system har appar för alla vanliga tjänster.

Men det är som sagt inte apparna, utan de vanligaste funktionerna, som är den här telefonens styrka. Webbläsarna hör också till det som är välfungerande. Den är snabb och den skarpa och ljusstarka skärmen kommer till sin rätt när man surfar.

Även när det gäller hårdvaran utstrålar den här telefonen kvalitet. Den känns inte det minsta plastig och trycker man på den från olika håll känns den genomgående gedigen. Det beror säkert ­delvis på sättet som den är byggd på. Vill man byta minnes- eller simkort eller ta ut batteriet får man trycka in en spärr på baksidan och sedan dra baksidan, inklusive telefonens sidor och överdel, rakt uppåt. Telefonen delar sig aldrig utan det hårda ovan- och bakstycket hänger ihop med resten av telefonen och löper bara i spår längs sidorna.

Den grafitgrå, matta metalliska ytan som utgör stora delar av skalet tycker jag är riktigt snygg. Att den gör sidorna och bakstycket på telefonen hala är mindre bra. Det är egentligen det enda som jag tycker är en riktig brist med Wave 3, att den så ofta halkar fram och tillbaka i handen. 

Varför ska man då köpa Wave 3, när det finns så många Androidmodeller att välja på? Ska man känna att man får valuta för pengarna ska man inte bry sig om appar utan i princip nöja sig med det man får med när man köper telefonen. Samsungs egen appbutik innehåller visserligen en hel del men Googles utbud är oslagbart. I gengäld får man en riktigt snygg och snabb mobil med ett bra gränssnitt och en skarp och ljusstark skärm samtidigt som priset håller sig i mellansegmentet.