Det vore så lätt att avfärda Moto Z Play. Det är ju toppmodellen Moto Z som alla bryr sig om. Den supertunna mobilen som dessutom är modulär, så du kan ansluta projektor, zoomkamera och annat på baksidan med ett klick.
Problemet med den här typen av satsningar på moduler är att de ofta bara stöds av en enda mobil och det därför blir en på tok för liten marknad för tredjepartsutvecklare att ge sig in på. Därför har Lenovo sett till att det ska finnas en hel familj modulära mobiler från start. Supertunna Moto Z, tåliga Moto Z Force med okrossbar skärm. Och så Moto Z Play. Budgetalternativet. Platshållaren. Den som är tänkt att stå i skyltfönstret och locka in köparen, varefter säljaren övertalar kunden att välja den dyrare och läckrare Moto Z i stället.
Lyckligtvis har Lenovo lagt ner lite mer kärlek än så på Moto Z Play och försökt att ge den en egen nisch.
Annons
Det är inte helt lätt. Prisklassen mellan toppmobil och budget är knepig, det blir liksom lätt varken billigt eller bra, och här i Sverige är vi i regel rätt prisokänsliga när vi köper våra mobiler på avbetalning med två års bindningstid från vår operatör. Chipsetet i Moto Z Play är Snapdragon 625, som inte hör till de snabbare. Skärmen å andra sidan överraskar positivt. Trots att den har upplösningen 1920 x 1080 pixel på 5,5 tum känns den riktigt skarp. Att det är en Amoled-skärm är också trevligt, med svärta som är riktigt svart. Alla andra färger är rätt överdrivna, men du kan i inställningarna välja att få mer naturlig färgåtergivning.
Skärmens lägre upplösning hjälper nog också till för att mobilen i praktiken, trots det svagare chipsetet, känns blixtsnabb i det mesta jag gör. För 3d-grafik kan processorkraften vara en begränsning, annars inte.
Mobilen är inte alls lika fantastiskt tunn som Moto Z, men 7 mm är fortfarande tunnare än till exempel Iphone 7. Sedan är frågan om den faktiskt kommer att vara så tunn när du använder den. Liksom storebror har Moto Z Play vassa kanter på baksidan som gör den obekväm att hålla i. Med ett medföljande lock till baksidan blir den skönare, på bekostnad av någon millimeter. Locket har såvitt jag vet ingen annan funktion, och man kunde ju önska sig att Lenovo lagt in någonting i det, vad som helst, som bevis på konceptet med moduler. Trådlös laddning till exempel.
Anledning till de vassa kanterna är förmodligen att modulerna ska se så sömlösa ut som möjligt när man klickat på dem på telefonen, men jag hade föredragit en skarv och en mobil som var skönare att hålla i.
En annan designdetalj jag stör mig lite på är att volymknapparna och av/påknappen utgörs av tre knappar som sitter på exakt samma avstånd från varandra och är exakt lika stora. Av/påknappen har visserligen räfflad yta för lättare identifiering, men det känner man ju inte om man har vantar på sig.
En trevlig detalj är att här finns plats för både dubbla simkort och minneskort samtidigt. Annars hör det ju till standard att man får välja mellan ett andra sim eller ett minneskort.
Lenovo har i alla fall utnyttjat den extra tjockleken till att sätta i ett 3,5 mm-uttag för hörlurar. Och ett lite större batteri än vanligt. Smart drag. Batteritiden är ju en potentiell svaghet med ultratunna Moto Z, även om den fick respektabelt resultat i våra tester, och när man dessutom har färre pixlar att driva på en redan strömsnål Amoledskärm, och en mindre krävande processor är det läge för Lenovo att börja skryta om denna mobils batteritid.
Och det gör man rätt i. Med videouppspelning på maximal ljusstyrka får vi nästan 11 timmar, vilket är mycket sällsynt, och i GFXBenchs test av batteritiden med 3d-grafik får vi ett så bra resultat att vi kör testet tre gånger bara för att vara säkra på att resultatet är tillförlitligt. Även i praktisk tillämpning märker vi av batteritiden, ett avsnitt av en TV-serie drar bara några procent, och att ligga utan laddning över helgen är inga problem. Moto Z Play har helt enkelt grymt bra batteritid.
Fingeravtrycksläsaren på Moto Z Play är en liten kvadrat i telefonens nederkant. Det är inte min favoritplacering, men med tunna sidor och modulär baksida har jag svårt att se var den annars skulle sitta. Mer förvirrande är att den trots sin placering inte fungerar även som hemknapp. Moto-serien kör bara med virtuella hemknappar på startskärmen.
Jag har, även efter att ha lagt in flera exemplar av samma fingrar, svårt att få fingeravtrycksläsaren att känna igen mina fingrar. Det här var man van vid när fingeravtryksläsarna i mobilen var nya för några år sedan, men nu är det ett desto större irritationsmoment. Däremot gillar jag funktionen att jag även kan använda fingeravtryksläsaren till att släcka skärmen, en sån där funktion som omedelbart sätter sig i ryggmärgen.
Det är också en av få nyheter jag hittar i användargränssnitt sen jag testade en Moto-mobil senast nu i våras. Det är kanske inte så konstigt heller, Lenovos Moto-serie har som grej att vara mer Standard-android än Google själva, bland annat för att snabbt kunna uppdatera systemet.
Således finns det cirka 25 appar i applådan, och nästan samtliga av dessa är Googles standardappar. Undantaget är egentligen bara en app för Modulerna, Moto Mods, och en app som är en genväg till de särskilda Moto-funktionerna. Dessa är huvudsakligen olika former av geststyrning, som att visa klockan på skärmen när du plockar upp mobilen, att vända på den för att tysta den, eller att vippa på den två gånger för att starta kameran. Den sista är min favorit, och blir även det något som sätter sig i ryggmärgen och väl kompenserar avsaknaden av kameraknapp. När jag ser något jag vill fota tar jag fram mobilen ur fickan och vickar på den i rörelsen så att kameran är igång redan när jag har mobilen vid ansiktet.
Röststyrning finns ju också. Den baseras på Google Now, som nyligen lärt sig svenska hjälpligt, men Lenovos bidrag är att den fungerar även från släckt skärm. Du talar in en hälsningsfras som du kommenderar telefonen med, följt av dina instruktioner. Telefonen klarar av att läsa upp vädret och när nästa tunnelbana går för mig, men det mesta slutar i Googlesökningar i webbläsaren, som jag måste låsa upp telefonen för att se.
Kameraappen är en av få saker i Moto Z Play som inte är Googlestandard, och det är till det bättre. Här finns små trevliga detaljer, som att den automatiskt känner av om du fotar en streckkod och i så fall läser av den, och ljusinställningen som är ett litet reglage intill fokusfältet som du kan dra i. Du ser då resultatet direkt på skärmen.
Det reglaget behöver man ibland, för kameran har problem med kontraster, och om något måste bli för ljust eller för mörkt i bild är det bra att kunna välja själv vad.
Kameran är inte densamma som i storebror Moto Z, men har intressant nog fler megapixel. Det är dock sällan ett mått på bildkvalitet. Kameran har liknande specifikationer som den i vårens Moto G4 Plus. Jag vet inte om det är samma kamera eller om det bara är mina förväntningar som skiljer sig, men mitt intryck är att kameran i Moto Z Play är sämre än i både storebror och den billigare G4 Plus. Autofokus är relativt långsam och träffar ofta fel, även när jag väljer manuellt vad som ska fotograferas. Kameran känns också rätt beroende av bra ljus.
Så var det modulerna. Såväl LG som Google har tidigare brottats med konceptet att göra mobiltelefonen modulär. Lenovos lösning känns som den tekniskt bästa hittills. Modulerna fäst på baksidan som ett tjockare bakstycke med magnetlås som enkelt knäpps på utan några hakar och sitter rejält på plats.
Sedan återstår det för själva konceptet att bevisa att det behövs. I dagsläget finns, förutom rena skal och fodral, en projektor, ett extrabatteri, en kameramodul och en högtalarmodul. Jag kan framför allt se hur man kan kombinera den redan utmärkta batteritiden på denna mobil med batterimodulen och få en riktig maratonmobil. Däremot ser jag inte riktigt behovet att byta fram och tillbaka mellan olika moduler.
Moto Z Play klarar av att stå på egna ben och är en bra mobil som den är, men behöver du inte specifikt batteritiden är det lätt att blicken vandrar vidare till toppmodellen Moto Z eller den billigare Moto G4 Plus. Utmärkta telefoner de också.
Frågor och svar
Vilka moduler finns att köpa? Förutom rena skal finns extrabatteri, projektor, kamera med optisk zoom och högtalare.
Är telefonen vattentät? Den ska vara behandlad för att tåla vattenstänk och lite regn, men Lenovo är inte mer specifika än så.
Hur är ljudet i högtalarna? Högt, och hyfsat bra, även om jag inte skulle lyssna på musik ur dem.
Alternativ: Billigare eller dyrare
Moto Z är tunnare men har sämre batteritid och är dyrare. Moto G4 Plus är billigare och nästan lika bra. Moto Z Play är lite mittemellan.