Det är mycket som har blivit bättre jämfört med föregångaren Fitbit Charge HR. Det mest uppenbara är att skärmen har växt till fyra gånger större. Det gör det lätt att se ikonerna, som för övrigt är trevligt animerade samt att läsa av statistik direkt i träningsarmbandet. Text och ikoner är också väldigt ljusstarka så man har inga problem att se informationen även när solen skiner på. En nackdel är dock att skärmen gillar att plocka upp smuts från dina fingrar.

Charge 2 är inte, som Fitbit själva envisas med att påstå, även en modeaccessoar, men den är absolut inte ful. Utseendet är diskret futuristiskt och det finns inte mycket att klaga på när det gäller formgivningen, utöver möjligtvis att den är relativt tjock vilket man märker av när man har långärmat på sig. Annars är den bekväm att ha på handleden och det utmärkta medföljande armbandet gör att allt sitter tryggt (till skillnad från exempelvis Sony Smartwatch 2:s armbandskonstruktion). Det är viktigt att välja rätt armbandsstorlek av de tre som erbjuds eftersom passformen påverkar hur exakt den kan hålla reda på din puls.

Test: Fitbit Alta

Skärmen är inte direkt vad man skulle kalla för en pekskärm men den är interaktiv. Knackskärm är det uttryck som passar bäst eftersom man bläddrar mellan underkategorier (när de finns) genom att knacka på skärmen. Det fungerar för det mesta bra, dock händer det sporadiskt att man får knacka en extra gång för att den ska reagera. Huvudmenyer växlar man genom att trycka på träningsarmbandets enda knapp, och den håller man också in när man ska aktivera en funktion, enkelt och smart.

Väldigt bra app

Charge 2 är ganska rudimentär i sig självt eftersom den är väldigt integrerad med Fitbits app. Det är där dina träningssessioner får en kontext. Man kan säga att träningsarmbandet står för faktainsamlingen, som antal steg, din puls och så vidare, medan appen är den som tolkar informationen och gör den relevant för dig i ett större sammanhang. I appen får du bland annat reda på hur mycket kalorier du förbränner över tid och om du når dina träningsmål. Den berättar även bland annat hur du sover. Det finns även en avancerad mätning som använder insamlad data över tid och sedan beräknar din allmänna syreupptagningsförmåga, ett mått som annars brukar testas på elitidrottsmän i laboratorier (vo2 max-test). Det är klart att Fitbits version aldrig kommer att vara lika exakt som ett dyrt test där du är uppkopplad till flertalet mätinstrument samtidigt som du springer dig till döds på ett löpband med en syrgasmask fastspänd på trynet. Men jag tror att Charge 2:s mätmetod trots det är tillräckligt exakt för att ge ett generellt mått på ditt allmänna konditionstillstånd.

Appen är väldigt pedagogisk och enkel att använda. Den vägleder dig igenom vilka sorters tränings-, kost- och viktmål du vill sätta upp och redovisar också dina framsteg på ett bra sätt. Dock ska man helst bli lite upphetsad av siffror och statistik om man vill få ut det mesta av appen, men är man som jag så räcker den även alldeles utmärkt som en snabbare sammanfattning utan att man behöver gräva ner sig i alla tillgängliga detaljer. Appen och armbandet är även bra på att påminna dig om att du ska röra på dig, samt att belöna dig när du når delmål, exempelvis med en liten vibration på armen och fyrverkerier på skärmen. Det kan låta löjligt men båda funktionerna gör faktiskt en stor skillnad när det kommer till hur mycket du aktiverar dig dagligen och du får en känsla av tillfredsställelse när du får din belöning, även om det kan tyckas vara en trivial sådan.

Mindfulness

Om det är någonting jag avskyr så är det att paketera välkända fenomen i nya hippa termer. Mindfulness är en sådan term. Egentligen handlar det om sunt förnuft och erkänt beprövade metoder, som andningskontroll. Alla som har sysslat med kampsport, meditation, eller styrketräning för den delen, vet att andning är en viktig del i hur man presterar och hur bra man varvar ner. Charge 2 har, precis som nya Apple Watch Series 2 (som lanserades efter Charge 2), en inbyggd andningsövning som ska hjälpa dig att koppla av. Det fungerar förvånansvärt bra med tanke på hur enkla medel armbandet använder för att vägleda dig. Däremot känns det tragikomiskt att ett vibrerande teknologiskt träningsarmband med hjälp av skärminstruktioner är det som ska hjälpa oss att finna inre lugn, men det säger mer om det moderna samhället än om Charge 2.

I appen hittar man även två specialfunktioner, en social och en ”inspirationsbaserad”. Den sistnämnda kallas Adventures och kan beskrivas som en halv AR/VR-funktion. Man väljer en vandringsled, som i de flesta fall inte är i närheten av din plats på jorden, och sedan motsvarar stegen du tar i din vardag mängden steg du tar virtuellt på vandringstigen. När du når slutdestinationen i appen så får du ”se dig omkring”, antingen i en 360-version i mobilen eller med exempelvis en Google Cardboard för att ge lite mer känsla. Ett avklarat mål låser i sin tur upp ett nytt mål som kräver att man tar ännu fler steg för att nå dit. Personligen gav inte Adventures så mycket. Att se sig omkring i Vernal Falls medan man står på Bredängs tunnelbanestation är lite för mycket urban verklighet kontra virtuell natur för att jag ska kunna hänge mig. Men det finns säkert människor som sporras av idén att få se platser de förmodligen inte kommer att besöka på riktigt. Den andra funktionen är utmaningar. Det går att utmana Fitbit-bärande vänner och familj på olika sätt under olika tidsperioder som sträcker sig från en dag till en vecka. Trots att jag tror att det skulle sporra mig, i alla fall ett tag, så är mitt problem att jag inte känner någon som har en Fitbit. Skulle jag haft det så tror jag att jag skulle använda funktionen.

Armbandet håller även koll på dina sömncykler om du klarar av att sova med den på natten (det är inte alla som vill ha en sak på armen när de sover) och den har till och med ett tyst alarm som väcker dig med vibrationer. Hur bra det sistnämnda fungerar är jag fel person att uttala mig om eftersom jag eventuellt är en av planetens mest svårväckta människa (fråga bara mina grannar som har lyssnat timtal på en multipel väckarklockssymfoni samtidigt som jag obesvärat har fortsatt snarka). Så mig lyckades den inte väcka men det kanske fungerar bättre för mer ”normala” sovare.

En annan intressant funktion är att Charge 2 automatiskt känner av vad för slags träning du sysslar med även om du glömmer att manuellt sätta igång ett specifikt träningspass. Problemet är bara att det tar ett tag innan den gör det så det kan hända att när den väl fattar att du är ute cyklar så är du redan i färd med att parkera hojen i cykelrummet. De olika träningsalternativen täcker de vanligaste som löpning, styrketräning och cykling men min favorit är intervallträning. Du kan bestämma intervallreglerna och sedan påminner klockan dig när du ska starta och när du ska vila utan att du behöver tänka på det själv och fippla med tidtagare. Det som saknas är simning eftersom Charge 2, till skillnad från den mindre och skärmlösa Flex 2, inte är vattentät utan endast svett- och regntålig.

Det är ingen ”smartklocka”

När det gäller icke hälsorelaterade funktioner så är Charge 2 något av en besvikelse. Företaget hävdar tillexempel att den har stöd för notifikationer, men jag skulle nog säga att ”stöd” i det här fallet är en väldigt liberal tolkning. Visst, man får notifikationer på skärmen för kalender- och meddelandenotifikationer men exempelvis så kan man bara välja att få det sistnämnda från ett av flera meddelandetjänstalternativ. Så antingen kommer den att berätta för dig när du har fått ett meddelande från Facebook Messanger, eller så kan du välja att den ska hojta till när någon skrivit till dig via Hangouts. Om man nu kan välja bland flera alternativ, varför finns inte möjligheten att ha flera samtidigt? Sen visar skärmen heller inte fullständiga meddelanden när de är längre (trots att texten kan skrolla över skärmen), och får du flera meddelande i följd så finns det inget sätt att se de tidigare direkt på armbandet. Som van smartklockanvändare så kommer du heller inte finna sätt att styra musik på, något som hade varit trevligt i träningssammanhang, och inte heller kommer du kunna trycka bort inkommande samtal. Att du inte kan svara på dem känns mer logiskt och förlåtligt.

Om man accepterar att Charge 2 först och främst är ett träningshjälpmedel så kan man leva med att inte ha de ovan nämnda funktionerna. Det man också kan leva med, men fortfarande kommer att sakna, är att enheten inte har inbyggd GPS. Istället använder den sig av mobilens, vilket är bättre än ingenting men innebär bland annat sämre exakthet. Dessutom måste man ha med mobilen om man vill se hur man har joggat. Den enda fördelen med att inte ha GPS i träningsarmbandet är att den drar mindre batteri eftersom det är mobilen som får ta den smällen.

Slutsatsen är alltså att för icke professionella träningsintresserade personer, eller de som inte än är det men har de ambitionerna, så är Charge 2 ett utmärkt val, så länge du inte planerar att ha simning som din huvudsakliga motionsform. Men att tro att den även kommer att ersätta din smartklocka är att hoppas på för mycket.

Vilka specifika träningsformer finns det att välja mellan?

Löpning, vikter, löpband, workout, cykel, intervallträning och tennis.

Hur är det med batteritiden?

Ungefär fem dagar, vilket är ungefär det jag upplevde under testperioden. Synd bara att skärmen inte har en batteriindikator. Den informationen får man via appen och den skickar även ett mail till dig när det är dags för påfyllning.

Går det att byta ut armband?

Ja, och det är väldigt enkelt att göra det tack vare en smart fästkonstruktion. Alternativa armband finns att köpa som tillbehör.