Nu när det börjar finnas en del multiplayer-spel på Market kände vi att det var dags att prova hur det fungerar. Men vår planerade »spelkväll med grabbarna« blev inte riktigt som vi hade hoppats.
Som tre musketörer beväpnade med en HTC Desire, en Samsung Galaxy S och en Samsung Galaxy Tab belägrar vi kontorets 70-talsorange soffa. Maten har vi redan tryckt i oss och den dyra finölen står redo på bordet. Vanligtvis brukar vi samlas och LAN-spela Call of Duty men ikväll är det alltså Android som står för spelupplevelsen.
Före den planerade spelkvällen satt jag och letade på Market efter multiplayer-spel (inte den lättaste uppgiften, se ledaren). Efter mycket om och men lyckades jag få ihop en lista på potentiella kandidater. Eftersom vi är snåla nollställer vi vår HTC Desire så att vi kan använda ett och samma Gmailkonto till att ladda ner spelen.
Det första spelet vi väljer är Reckless Racing. Både Erik, jag och Chris har erfarenhet av spelet från Iphone/Ipad så vi slipper lära oss vad det går ut på utan kan hoppa in och lira på direkten … det var i alla fall vad vi trodde.
Annons
Ganska snart inser vi att det inte räcker med att vara en spelstudio som kan göra ett häftigt spel. Vill man vinna konsumenternas gunst på multiplayer-fronten måste man också göra spel som hanterar flera uppkopplade enheter på ett bra sätt. Reckless Racing gör tyvärr inte det. En av oss fungerar som »värd« och de andra två ansluter till värdens spel. Tyvärr måste alla tydligen tajma det perfekt, för om en av oss är lite sen så hittas inte värdens spelsession. När vi efter mycket möda till slut lyckas kommer nästa problem. Mitt i första racet får spelet för sig att krascha för en av oss, något som aldrig har hänt när jag spelat ensam på min Galaxy S. Sedan händer det att vi till och från tappar bort värden och kickas ut från sessionen. Efter nio försök har vi bara lyckats att genomföra ett enda lopp utan strul. Hade vi varit vanliga konsumenter hade vi nog gett upp efter försök tre.
Nästa spel att granskas är Armored Strike. Det är ett Worms-liknande omgångsbaserat spel där olika pansarvagnar ska ta kål på varandra. Även här har singleplayer-varianten fungerat felfritt. Multiplayer visar sig tyvärr vara fullständigt hopplöst. Att logga in i en spellobby är mer eller mindre omöjligt och när vi väl lyckas tappar spelet anslutningen till servern efter bara några få sekunder. Vi lyckas inte ens starta och ger upp.
Ett företag som verkar ha förstått hur man får till en stabil plattform är svenska Polarbit. Racing Thunder 2 har i och för sig en del irriterande skavanker, som att man måste vara minst sex personer inloggade i lobbyn innan man kan sätta igång ett race. Som tur tar det inte många minuter innan tre andra spelare ansluter och vi är tillräckligt många deltagare för att sätta igång. Uppkopplingen är felfri men vi upptäcker en underlig egenskap, ibland så händer inte saker samtidigt på våra enheter. När jag på min skärm tacklar Chris så är han två kurvor framför mig på hans skärm, andra gånger är enheterna helt synkade. Men några servertapp eller kraschade spelsessioner råkar vi inte ut för vilket känns som ett mirakel efter våra tidigare erfarenheter.
Det som vi alla tycker är roligast att spela är Homerun Battle 3D, enda nackdelen är att det inte är vi som spelar mot varandra. Det finns nämligen ingen lobby utan spelare som är inloggade slumpas mot varandra. Sedan kan man även ifrågasätta hur mycket multiplayer spelet egentligen är. Det går ut på att vara slagman i baseboll, men tyvärr är inte kastaren en mänsklig motståndare som vi alla önskar. I stället är de mänskliga spelarna slagmän som i realtid spelar mot varsin datorstyrd kastare och den som gör bäst ifrån sig vinner.
Vi bestämmer oss för att ta oss till skyarna med spelet Skies of Glory. Det är en flygsimulator med snygg grafik och skön känsla som utspelar sig under andra världskriget. Att skapa ett spel som värd går smidigt och att ansluta är föredömligt lätt. Men att flyga visar sig vara allt annat än enkelt. Erik börjar snurra runt i luften som en galen röd baron, vilt skjutande i hopp om att träffa något annat än en bondgård. Christoffer utbrister »hur i helskotta styr man«. Jag verkar vara den enda som har förstått principen men som en del av den gudomliga komedin är det bara jag som drabbas av kulhål i p>Efter två och en halv timmes spelande kommer vi fram till våra slutsatser. Den ena är att spel som inte är bra på att leverera en enkel multiplayer-konfigurering och stabil uppkoppling inte har en snöbolls chans i helvetet att behålla spelarens intresse. Det andra är att det saknas ett »killer app«-spel. Det behövs något i stil med Angry Birds fast med multiplayer för att det här verkligen ska ta fart. Jag ser fram emot den dagen.
Psst...
Missa inte våra två andra delar i artikelserien spelfrossa:
