Fingeravtrycksläsare börjar bli standardutrustning i mobilen. Det är ett snabbt och bekvämt sätt att logga in i telefonen, men inte helt säkert. Åtminstone inte om någon får tag på ditt fingeravtryck. Jason Chaikin på amerikanska Vkansee ger ett exempel på hur det kan gå till. Först loggar han in på sin Iphone med ett finger. Sen trycker han fingret i en häftmasseliknande lera. Och vips, avtrycket fungerar utmärkt för att låsa upp telefonen med. Det kräver naturligtvis att man sätter fingret i en bit lera som sedan någon annan tar över, men med mer omständliga metoder går det att återanvända ett fingeravtryck man lämnat efter sig i en kladdig fläck.

Enligt Vkansee är problemet tekniken som används i fingeravtrycksläsare i mobilen. Den kapacitiva tekniken har funnits i tio år, och kan miniatyriseras och göras billig, men den verkar ha nått vägs ände vad gäller detaljupplösningen, som för närvarande ligger på 500 dpi (pixlar per tum). Vkansee använder i stället optisk avläsning, och kan uppnå en detaljupplösning på 2000 dpi. På den detaljnivån syns plötsligt enskilda svettporer i fingeravtrycket.

Android får stöd för fingeravtryck

Det finns i och för sig en motsättning mellan hög noggrannhet och enkelheten i användningen. Är programvaran för grinig får du fler misslyckade inloggningar, och det hjälper inte om du plötsligt kan uppfatta repor och smuts på fingrarna du tidigare inte kunde se. Men Jason Chaikin påpekar att den extra informationen ändå har en funktion.

- Även om till exempel svettporerna kan variera i utseende och storlek kan informationen användas för att se skillnad mellan ett finger med riktiga svettporer och en avgjutning. Eller mellan ett levande finger och ett som blivit avhugget.

Den optiska tekniken för fingeravtrycksläsning är ännu äldre än den kapacitiva, men den har varit svår att miniatyrisera eftersom den kräver en kamera med lins och belysning. Vkansee har kommit runt behovet av lins på enklast möjliga vis, man har ett substrat med hundratals små precisionsplacerade hål som fungerar som en titthålskamera med fast fokusavstånd. På så sätt har man lyckats göra sensorer som är lika små eller mindre än de kapacitiva.

Optisk avläsning har även andra fördelar gentemot kapacitiva läsare. Läsaren behöver ingen öppning i mobilens konstruktion utan kan läggas direkt under glaset på mobilens framsida. Optiska läsare fungerar också om fingret är blött vilket inte kapacitiva gör.

Det finns andra tekniker som konkurrerar om att ersätta den kapacitiva fingeravtrycksläsaren. Värmekänsliga läsare har en begränsning att de kräver stor yta, och enligt Jason Chaikin har en ljudvågsbaserad teknik varit lovande i fem års tid utan att kunna leverera resultat.

Inte heller Vkansee är riktigt i mål ännu med sina fingeravtrycksläsare. De finns och fungerar, men de har fortfarande lite för dålig avkastning på produktionen för kommersiell lansering, 30 procent av de tillverkade kretsarna måste kasseras. Men Jason Chaikin tror att man snart kommer ha den produktionskvalitet som krävs. Och då kanske vi kan få se fingeravtrycksläsare i mobilen som inte kan kapas med leravtryck.