Reportage: På besök i Huaweis fabrik

En öde stadsdel befolkas plötsligt av mängder av människor. Från snart sagt varje byggnad väller det ut person efter person i mängd. Ögonblicket tidigare har jag nästan skeptiskt frågat mig själv om det verkligen jobbar någon här, men nu fylls gatorna som kantas av modernt anonyma byggnader i glas och metall snabbt av människor som målmedvetet väller ut genom byggnadernas entrédörrar. 

Kontroll och tillverkning
Väl på plats i fabriken får jag först ta på mig den obligatoriska vita rocken och mössan. Sedan träffar jag Xue Yongbo som har titeln “Director of supply chain cyber security office” och är den som leder visningen av fabriken. När vi får titta närmare på verksamheten som pågår visar det att hans titel är passande, för vad som händer här handlar minst lika mycket om kontroll av inkommande komponenter som av faktisk tillverkning. Visst finns här löpande band där anställda adderar komponent efter komponent till de delar av basstationer som tillverkas just när vi besöker tillverkningen, men minst lika mycket handlar just om att kontrollera kvalitet och ursprung på komponenterna som används. Man lägger uppenbarligen väldigt mycket arbete på att göra hela systemet spårbart, så att man om något skulle gå fel kan spåra vem som levererat komponenten, vilka som varit inblandade i hanteringen och så vidare. Underleverantörerna är många och i det globala kontrollcenter från vilket man kontrollerar inte bara denna fabrik utan även andra anläggningar världen över ser vi långa listor med specifikationer rulla fram på skärmarna som täcker en hel vägg. Här ser vi till exempel en komponent från Texas Instruments som ingår i en leverans till en europeisk leverantör. I fabriken vi besöker kan Huawei tillverka alla de produkter man erbjuder, från basstationer till mobiltelefoner.

En hel del av produktionen lägger Huawei precis som konkurrenterna ut på underleverantörer. Tittar vi till exempel på systemchip så designar Huawei sina egna chip kallade Hisilicon. Chippen i sig importerar man dock och tillverkningen sker framför allt i USA och i Japan av underleverantörer. När komponenter från olika leverantörer kommer in kontrolleras dessa i detalj vad gäller såväl hårdvara som mjukvara och det här är inte bara för Huaweis egen skull utan ofta för kunder som liksom vi med jämna mellanrum blir inbjudna för att kontrollera hur denna kvalitetssäkring går till. På den fabrik vi befinner oss har till exempel Telenor såväl som Vodafone varit och fått motsvarande visningar. Förutom att göra prestanda- och funktionstester så säkerställer man även att ingen har haft möjlighet att modifiera komponenterna, något som skulle kunna innebära att kundernas information, mobiloperatörerna i det här fallet, eller deras kunders information, hamnar i orätta händer. Det får alltså inte ske. För att säkerställa säkerheten spårar man alla komponenter, testar och ser till att varje del är spårbar bland annat med hjälp av streckkoder som läses av vid varje station och gör att man kan se allt och alla som varit inblandade.

Glada gubbar producerar
I produktionen, när alla komponenter är kontrollerade och uppfyller kvalitetskraven, får vi följa en produktionslinje där komponent efter komponent löds fast på kretskortet och till slut tar plats i basstationen. Inne på fabriken är en whiteboard med glada gubbar något av det första som möter oss. I ett rutsystem ser man bilder på de som jobbar på den här delen av fabriken tillsammans med en bild på en klase druvor och en smiley som antingen kan vara jublande glad, mer neutral eller ledsen.

De anställda sätter fast en gubbe med det ansiktsuttryck som motsvarar hur de känner sig när de kommer till jobbet. Det här visar sig vara vanligt även på andra delar av Huawei och det är långt ifrån den enda tavlan med gubbar som jag ser under de dagar jag besöker företagets olika verksamheter i Kina. På tavlan i fabriken är de allra flesta glada och ingenstans ser jag faktiskt någon som satt en ledsen gubbe intill sitt foto. Tanken med tavlan är, berättar chefen Xue Yongbo, att man ska kunna se om någon är nedstämd och därför kan få andra arbetsuppgifter den dagen. Det handlar både om personlig omtanke och om att man helt enkelt inte gör ett så bra jobb om man inte är på gott humör. På den vita tavlan syns utöver den glada gubben även en klase med druvor för varje anställd. Druvorna där färgläggs baserat på hur den anställde presterar och även här, liksom med de glada ansiktena, tycks en överväldigande majoritet av de anställda vara både glada och välpresterande. Stjärnor vid varje anställd visar vidare på vilka kompetenser de har. En stjärna innebär till exempel att man klarar ett arbetsmoment medan två stjärnor innebär att man även kan lära ut arbetsuppgiften till en kollega. Tavlan visar också vilka som har flera olika kompetenser och därför kan byta arbetsuppgifter när fler behövs inom ett visst område. Som man förväntar sig är miljön i fabriken steril och relativt tyst. De anställda vid det löpande bandet arbetar en och en med sina uppgifter. Det handlar i den produktionslinje vi följer framför allt om att fästa komponenter på ett kretskort eller att funktionstesta det arbete som redan har gjorts. På golvet passerar då och då en robot som följer en slinga i marken och transporterar komponenter. När den är nära att krocka med oss så lugnar fabrikschefen oss med att den har sensorer, så den stannar automatiskt innan den riskerar att åka in i något föremål eller person.

På den fabrik vi besöker arbetar de anställda på fabriksgolvet 8-timmarsdagar i 3-skift. Man arbetar fem dagar i veckan och får fem dagar semester per år, utöver de elva nationella helgdagar som den kinesiska kalendern har utspridda över året. Utöver lönen får de anställda matkuponger och under besöket på de två kvadratkilometer som utgör Huaweis huvudkontor passerar vi bespisningen där många av de anställda äter sin lunch. Utöver lunchpausen har man även kortare pauser under dagen och under rundvandringen i fabriken passerar vi vilstolarna där blå mjuka fåtöljer ställts upp i rader liknande en biosalong, men där ingen film visas utan en handfull anställda istället sover i stolarna när vi passerar. En del av de anställda bor till och med på området där de arbetar. Huawei har 3 000 små lägenheter som anställda kan tilldelas till en hyra som ska vara mer förmånlig än vad man annars kan hitta här.

Koll på varje komponent
I fabriken vi får se består den största delen av ytan av lager och kontroll av inkommande komponenter. Man har till exempel ett automatiserat lager på 25 000 kvadratmeter där allt sker utan människors inblandning. Robotar hämtar de komponenter som behövs och returnerar de komponenter som inte används tillbaka till lagret så att de sparas till ett annat tillfälle. Här liksom i resten av fabriken är streckkoderna på varje komponent central. Jämför man tillverkning av mobiltelefoner med de basstationer som tillverkas här berättar Xue Yongbo att mobiltelefontillverkningen förutom att den i stor grad sköts av bolag som Foxconn via outsourcing är betydligt mera automatiserad än den tillverkning av komponenter till basstationer som vi får bevittna. Kvalitetskontrollen ska dock vara motsvarande även för mobiltillverkningen och vi försäkras om att man här i fabriken kan tillverka alla de produkter som Huawei gör, från basstationer till mobiltelefoner. För att få mer flexibilitet i produktionen är det dock så att man ofta inleder produktionen här för att i ett senare skede lägga ut fortsatt produktion på underleverantörer. Ett diagram på en vägg i fabriken visar att en övervägande del av all produktion sker just i form av outsourcing och att det bara är en mindre andel av tillverkningen som Huawei faktiskt sköter på egen hand.