Miljömobiler eller miljövänliga tillverkare?

I dag har samtliga stora mobiltillverkare utom LG minst en mobil i sitt sortiment som marknadsförs som miljömobil. På svenska marknaden finns Samsung Blue Earth, Sony Ericsson Naite och C901 Greenheart på den svenska marknaden. Nokias och Motorolas miljömobiler säljs inte i Sverige.

Vad är det då som gör dem till miljömobiler? Skal av återvunnen plast, förpackningar av återvunnen kartong, strömsnåla laddare och energisparfunktioner är några gemensamma nämnare. Håller ni inte med om att allt detta är egenskaper som rimligen alla mobiltelefoner borde ha, inte bara några få utvalda modeller?

Att det finns miljömodeller i mobiltillverkarnas sortiment gör förstås att konsumenten har möjlighet att markera för tillverkarna att man tycker att dessa frågor är viktiga genom att rösta med plånboken och köpa deras miljömodeller. Men då vill det till att man inte gör som Nokia och Motorola och tar sin allra sämsta mobilmodell och gör om till miljömobil. Där är Samsung och Sony Ericsson betydligt bättre, med miljömobiler som faktiskt står sig i jämförelse med andra mobiler i sortimentet.

Miljöalibin?

Men finns det inte en risk att mobiltillverkarna slutar att bekymra sig om att miljöanpassa sin övriga verksamhet om de som är engagerade i frågan köper deras specialmodeller? I praktiken verkar det inte förhålla sig på det viset.

Greenpeace gör varje kvartal en granskning av 18 stora konsumentelektronikföretag och rankar dem på en tiogradig skala. Enligt den senaste rankningen ligger Nokia i topp, följt av Samsung och Sony Ericsson, de tre största mobiltillverkarna på den svenska marknaden. Dessa tre företag har marginal till fjärdeplatsen.

Greenpeace granskar företagen inom tre kategorier: Gifter, återvinning och koldioxidutsläpp. Som Greenpeace påpekar hänger giftanvändning och återvinning ihop, då det blir svårare att återvinna materialet ur uttjänta mobiltelefoner om det är fullt av miljögifter.

När det kommer an på att ta bort giftiga ämnen ur mobilerna ligger Sony Ericsson främst, med Nokia tätt därefter. Bägge företagen uppfyller rätt väl Greenpeaces krav, som är hårdare än dem myndigheterna ställer. Bland de ämnen som man slipper utsätta sig för om man köper en ny mobiltelefon från Nokia eller Sony Ericsson finns bromerade flamskyddsmedel, ftalater, PVC-plast och klorföreningar. Beryllium och antimon är under utfasning. Det finns inga ämnen på Greenpeaces lista som man inte redan har tagit bort eller håller på att ta bort.

Vad gäller koldioxidutsläpp sätter Greenpeace poäng på företagens användande av förnyelsebara energikällor, förbindelser att sänka sina koldioxidutsläpp och aktivt lobbyarbete för att minska koldioxidutsläppen i världen. Här har Nokia och Sony Ericsson det väl förspänt som är baserade i länder där vattenkraft står för en stor del av energiproduktionen. Samsung har betydligt sämre rankning med bara en bråkdel av energiförbrukningen från förnyelsebara energikällor.

Samsung, Nokia och Sony Ericsson får alla höga poäng för att deras mobilladdare med råge uppfyller Energy Star-kraven för energisnåla laddare. Vilket bekräftar misstanken att energisnåla laddare knappast är något som särskilt borde utmärka miljömobilerna. De tre företagen har alla förbundit sig att minska sina utsläpp av koldioxid och har varit bra på att uppfylla sina tidigare mål på denna punkt.

Återvinning

Återvinning är ett område där Greenpeace tycker att samtliga mobiltillverkare har en bit kvar. Dels handlar det om att använda återvunna material vid tillverkningen. I dag används främst återvunnet papper och i viss mån plast till förpackningarna. Samsung ligger bäst till, med 16 procent återvunnen plast i sina produkter. Sony Ericsson har bara återvunnen plast i sina Greenheart-modeller, och Nokia i princip bara i produktförpackningarna.

Greenpeace sätter också betyg på mobiltillverkarnas arbete för att samla in uttjänta mobiltelefoner och informera om var och hur man kan lämna in dem för återvinning. Det kanske inte känns så viktigt för svenska förhållanden. De flesta känner säkert till att man inte ska slänga elektronikskrot i de vanliga soporna, det informeras det friskt om av kommunerna som har att ta hand om avfallet.

Statistik från både mobiltillverkare och avfallshanterare visar entydigt på att ett mycket litet antal av mobiltelefonerna går till återvinning i dag, 5-10 procent är typiska siffror. Det ska nog inte tolkas som att resterande 90 procent av telefonerna går i de vanliga soporna som ibland hävdas. Många byter mobiltelefon innan den gamla gått sönder, och då hamnar den gamla mobilen som reserv i byrålådan på samma sätt som man behåller sina gamla glasögon när man köper nya ifall man skulle råka sätta sig på de nya.

Även mobiler som faktiskt är trasiga hamnar nog ofta i lådan. Det kanske är displayen som slutat fungera eller någon knapp som glappar, men det går ändå att ringa med telefonen, och då duger den för nödbehov. Som anekdot kan jag berätta att på mitt barns förskola frågade man föräldrarna om de hade uttjänta mobiler som barnen kunde få ha som leksaker, och på kort tid fick man minst ett dussin mobiler.

Det är inte bara dagis som bedriver insamlingskampanjer. Även återförsäljare av mobiltelefoner bedriver regelbundet kampanjer för att samla in uttjänta mobiltelefoner. När detta skrivs har till exempel Dialect en kampanj där du får rabatt på din nya telefon om du samtidigt lämnar in din gamla trasiga mobil.

Man kan tycka att det alltid borde stå en återvinningsholk för mobiltelefoner i butikerna, inte bara när de har kampanj. I praktiken kan du lämna in din trasiga mobil när du köper en ny och butiken ser till att den hamnar på en återvinningscentral även i vanliga fall. En anledning till att man inte skyltar om det är att trasiga mobiltelefoner klassas som miljöfarligt avfall, och kräver därför egentligen särskilt tillstånd att hantera. Ett förslag på ändrad lag som tar bort detta krångel väntas gå till beslut i riksdagen nästa år.

Sedan ska sägas att även om man lämnar in mobilen återvinns inte särskilt mycket av den i dagsläget. Ädelmetallerna utvinns, displayerna sorteras ut som farligt avfall, och resten eldas upp till energi, ungefär som vilka sopor som helst. En orsak till att man inte gör mer är att de mobiler som återvinns i dag ofta har ganska många år på nacken, och därför innehåller många av de giftiga kemikalier som man i dag har fasat ut.

För att sammanfatta sker det alltså en hel del miljöarbete i bakgrunden hos de stora tillverkarna, inte bara för ett par särskilt utvalda miljömodeller. Att köpa en miljömobil kan fortfarande vara ett sätt att markera för tillverkarna att man anser att dessa frågor är viktiga, men låt dig inte luras att köpa en mycket sämre mobil än du tänkt dig bara för att det är en miljömobil, för så mycket mer miljövänliga än de vanliga mobilerna är de inte.

För den som vill läsa i detalj hur Greenpeace rankar mobiltillverkarnas miljöarbete finns all information på www.greenpeace.org/electronics.