När Huawei igår lanserade Harmony OS och med det en rad olika produkter så var det, tror jag, tredje gången jag såg på en lansering av Harmony OS. Det har helt enkelt skett i flera olika steg, först för utvecklare, sedan för en allt bredare krets och med ett allt mer vässat innehåll. Ändå, efter tre lanseringar, är jag fortfarande osäker på vad Harmony OS faktiskt är. Orsaken är att uppgifter går isär. Huawei säger en sak. Utvecklare som tittar på systemet i praktiken säger en annan. Intrycket man får efter den senaste lanseringen säger egentligen ytterligare något annat. Och kanske behöver ingen av uppgifterna vara direkt fel.
När Huawei ger sig ut på resan som Harmony OS innebär är målet, eller destinationen tydlig. Det ska vara ett operativ som fungerar i stort sett överallt för alla användningsområden. Även Huaweis utgångspunkt, avreseorten är tydlig. De har tvingats ut på den här resan på grund av de amerikanska restriktionerna. De har alltså puttats ut från hamnen på en resa där det inte är något alternativ att ta sig tillbaka till hamnen man lämnat. Det självklara alternativet, om Huawei hade fått det, hade varit att fortsätta resan med Android, en resa som tagit dem på ungefär samma resa, men med stöd från några av branschens starkaste namn. Samsung och Google till exempel.
Nu är Huawei istället ute på resan på egen hand. Med ett liknande mål som alla andra idag. Att sammankoppla alla smarta och uppkopplade enheter och göra att de kan prata med varandra, dra nytta av varandra och bli smartare. Hur gör man då detta? Ett viktigt steg är att alla befintliga prylar ska fungera som de alltid gjort. Det nya ska alltså i alla fall i någon mening vara bakåtkompatibelt. Och det är här vi kommer in på det intressanta att Huawei och utvecklare som sett Harmony OS har olika bild av vad det faktiskt är. Eller om man så vill, vad det ska bli. Att Huawei bygger sitt Harmony OS i flera steg är inte konstigt. Särskilt inte som de rimligen har en tidsplan som de tvingats korta ner för att komma till målet snabbare. För att snabbare kunna erbjuda ett mer eller mindre färdigt alternativ och börja återta marknadsandelar.
När Huawei igår lanserade Harmony OS och med det en rad olika produkter så var det, tror jag, tredje gången jag såg på en lansering av Harmony OS. Det har helt enkelt skett i flera olika steg, först för utvecklare, sedan för en allt bredare krets och med ett allt mer vässat innehåll. Ändå, efter tre lanseringar, är jag fortfarande osäker på vad Harmony OS faktiskt är. Orsaken är att uppgifter går isär. Huawei säger en sak. Utvecklare som tittar på systemet i praktiken säger en annan. Intrycket man får efter den senaste lanseringen säger egentligen ytterligare något annat. Och kanske behöver ingen av uppgifterna vara direkt fel.
När Huawei ger sig ut på resan som Harmony OS innebär är målet, eller destinationen tydlig. Det ska vara ett operativ som fungerar i stort sett överallt för alla användningsområden. Även Huaweis utgångspunkt, avreseorten är tydlig. De har tvingats ut på den här resan på grund av de amerikanska restriktionerna. De har alltså puttats ut från hamnen på en resa där det inte är något alternativ att ta sig tillbaka till hamnen man lämnat. Det självklara alternativet, om Huawei hade fått det, hade varit att fortsätta resan med Android, en resa som tagit dem på ungefär samma resa, men med stöd från några av branschens starkaste namn. Samsung och Google till exempel.
Nu är Huawei istället ute på resan på egen hand. Med ett liknande mål som alla andra idag. Att sammankoppla alla smarta och uppkopplade enheter och göra att de kan prata med varandra, dra nytta av varandra och bli smartare. Hur gör man då detta? Ett viktigt steg är att alla befintliga prylar ska fungera som de alltid gjort. Det nya ska alltså i alla fall i någon mening vara bakåtkompatibelt. Och det är här vi kommer in på det intressanta att Huawei och utvecklare som sett Harmony OS har olika bild av vad det faktiskt är. Eller om man så vill, vad det ska bli. Att Huawei bygger sitt Harmony OS i flera steg är inte konstigt. Särskilt inte som de rimligen har en tidsplan som de tvingats korta ner för att komma till målet snabbare. För att snabbare kunna erbjuda ett mer eller mindre färdigt alternativ och börja återta marknadsandelar.
Att Huawei bygger sitt operativsystem i flera olika steg innebär också, som det verkar, att gränsen mellan visionen man arbetar mot och var projektet faktiskt befinner sig idag blir lite suddig. Igår fick vi se exempel på vad Harmony OS i allt från surfplattor till klockor och mobiler faktiskt kan erbjuda. Det handlade framförallt om hur du kan styra en enhet från en annan och få flera enheter att samverka som en. Som en “superdevice”, som Huawei kallar det. Är det nyskapande? Nja, lite, det är snarare ett första steg. Är det unikt? Nej, det kan man inte direkt säga.
Det är väldigt lite som avslöjar att en telefon eller klocka för den delen har Harmony OS och i den meningen är Harmony idag bara ett samlingsnamn på något som redan funnits sedan tidigare. En startpunkt på något som ska utvecklas och successivt laddas med framtidsteknik. Klockorna till exempel, som lanserades igår, har enligt Huawei Harmony OS, men det är inget i systemet när man ser på det som avslöjar detta eller något tydligt som skiljer klockorna från Huaweis tidigare klockor. Inte heller en telefon med Harmony OS skiljer sig påtagligt från en med Android. Huawei säger själva att de använder ett stort antal open source-källor för att snabba på sin utveckling och det är förklaringen till att utvecklare till exempel hittat tydliga spår av Android i Harmony OS. Inte heller det är konstigt, särskilt eftersom Harmony OS ju ska kunna köra appar utvecklade för Android. Det är grundläggande för att göra övergången smidig, att gamla appar ska kunna användas i alla fall i ett övergångsskede.
Idag är Harmony OS mest ett namn under vilket man samlar gammal teknik och en handfull nya idéer, men det är ett sätt och ett första steg för att bygga det Harmony OS ska bli enligt visionen.
