Fiaskomobilerna: Neonodes första försök

2: Neonode N1 (2002-2004)

I mars 2002 visade ett svenskt uppstickarföretag upp en kommande supermobil som skulle överträffa det mesta på marknaden i funktioner, i ett nästan osannolikt litet format. En pekskärm med 256 000 färger, gprs, musikspelare, plats för minneskort, Microsofts purfärska operativsystem för smartphones, och en yta stor som ett kreditkort, ungefär. Telefonen skulle börja säljas till sommaren. Det lät nästan för bra för att vara sant.

Och det var det naturligtvis också. Månaderna gick, med nya ursäkter om varför Neonode N1 inte släppts än, det kunde vara allt från feedback från betatestare till sista-minuten-ändringar av plastskalet. Ja, månaderna blev till år, och folk som förbokat sig för N1 började misstänka att de hade att göra med ett blufföretag.

Till slut, sommaren 2004, började Neonode leverera. Under den tiden hade 3G, smartphones och musikspelare i mobilen hunnit bli etablerade funktioner, och gsm-mobilen Neonode N1 kändes inte längre särskilt het.

Men även bortsett från det stod det snabbt klart att Neonode inte hade levererat en färdig produkt ens efter två års förseningar. Grundläggande funktioner som sms och vibrator saknades, och telefonen levde inte upp till specifikationerna från 2002. Att den hade Microsofts operativsystem i botten visade sig inte vara mycket värt, för Neonodes eget användargränssnitt krävde specialutvecklade program, och några sådana dök aldrig upp.

När Neonode gjorde ett nytt försök med N2 2007 lyckades man leverera en telefon på utsatt tid som uppfyllde specifikationerna, men man tvingades söka sig till marknader långt långt från Sverige, dit ryktet om fiaskomobilen N1 aldrig hade nått.

Resten av listan:

3: Samsung B&O Serene

4: Nokia Ngage

5: Nec e808

6: Spectronics Sidetouch

7: Nokia 7700

8: Siemens SGX75

9: Magcom

10: Motorola A920