Om vi bortser från alla superlativ Huawei själva yttrade under den dryga två timmar långa presentationen kan vi istället fokusera på vad vi faktiskt kan konstatera när vi känt på telefonerna. 

Det som känns mest nytt här är så klart kameran med två kameralinser, båda med Leica-linser och två olika kamerasensorer, en rgb-sensor samt en svartvit sensor. Anledningen till att här finns två kameror på baksidan ska jag återkomma till, men direkt när man startar kameran märker man i alla fall tydligt att gränssnittet är enkelt. Ett svep åt höger visar de olika fotolägena och ett svep till vänster inställningar som upplösning och annat. Det här gör att själva fotovyn kan vara befriande ren men inställningarna ändå bara ett steg bort. Det kan dock bli lite svåröverskådligt om man blandar in även proffsläget som öppnas med ett svep uppåt på skärmen, så nog kan man villa bort sig.

Varför två kameror?
Vad är orsaken till att ha två kameror kan man undra. Att det finns en färgsensor och en svartvit ska göra att man kan ta riktigt bra svartvita bilder, men även att färgåtergivningen och fokus ska bli bättre i alla bilder du tar eftersom de två sensorerna samverkar. Sony står för kamerasensor (12 MP IMX286-sensor) och Leica för kameralinserna (Leica Summarit H 1:2.2/27 ASPH). Just bildkvalitet är dock svårt att avgöra på plats just nu eftersom de demotelefoner vi testar sitter fast i borden och motiven är få. Enligt Huawei själva ska kameran i P9 tack vare den här lösningen med två sensorer släppa in 90 procent mer ljus än kameran i Samsung Galaxy S7 och 270 procent mer ljus än kameran i Iphone 6s men det ser jag inga tecken på när jag jämför dessa kameror på plats i demorummet. Inte heller när jag en stund senare hunnit testa kameran i P9 utomhus presterar den uppenbart bättre än konkurrerande topptelefoner.

Svartvitt på riktigt
Huawei verkar sträva efter att dra nytta av de två sensorerna inte bara för svartvita bilder utan även för snabb och bra fokus. Fokuseringen i telefonen utnyttjar tre olika tekniker beroende på motivet. På kort avstånd arbetar lasern, på lite längre avstånd samverkar de två linserna för att precis som dina ögon utveckla ett djupseende en ensam lins inte klarar på samma sätt. Och sedan har telefonen en bildbehandlingssensor som fullföljer. Efter att ha testat kameran lite ytterligare tycker jag den kan vara lite långsam på att ta bilden ibland. Specialfunktionen för att göra oskärpa i bakgrunden ger inget bra resultat, men den manuella fokusen uppskattar jag. 

Mer metall
Tittar vi på telefonen i övrigt har den så klart Huaweis senaste processor kirin 955 (2,5 ghz x 4 och 1,8 ghz x 4). Minneskonfigurationen skiljer sig åt beroende på vilken modell du väljer och batteriet i P9 är på 3000 mAh medan det i P9 Plus är på 3400 mAh. Designmässigt innebär telefonerna ingen stor förändring. Snarare är nästan allt detsamma som i föregångaren. Ska man lyfta fram något uppskattar jag den borstade metallen som känns lite mer tålig än vad Huawei brukar erbjuda och den ger ett lite mer stöt- och reptåligt intryck. Förmodligen är kamerorna och just metallhöljet det som sticker ut vid ett så här snabbt första intryck. Vi får tillfälle att återkomma till bägge dessa telefoner när vi bekantat oss mer med dem.