Till utseende och mått är Surface Pro (2017) förvillande lik Surface Pro 4. Hörnen ska vara mer rundade men man måste nog ha dem bredvid varandra (vilket jag ännu inte fått tillfälle till) för att se skillnaderna. Tangentbordslocket är nytt men vi har fortfarande inte fått det utan kör med förra generationens tangentbord. Surface Pro (2017) är bakåtkompatibel, så du kan uppgradera till nya plattan utan att behöva köpa ny penna och nytt tangentbord.

Har du en Surface Pro 4 finns dock kanske inte några tungt vägande skäl att uppgradera. Skärmupplösning och storlek är desamma, liksom mått och vikt, och de nya Kaby Lake-processorerna från Intel som sitter i är en blygsam uppgradering mot de som sitter i Surface Pro 4. Stativet kan nu vikas längre upp, till nästan liggande, ett trevligt läge om du till exempel tittar på film vid matbordet. Byggkvalitén är som tidigare klanderfri.

”Det finns ingen Surface Pro 5”

Den kanske mest intressanta varianten av nya Surface Pro är den med Core i5-processor, som till skillnad från föregångaren nu blivit fläktlös. Tidigare var det bara varianten med m3-processor som var fläktlös. Det är också den vi fått låna. Har man en gång provat en PC som är helt tyst, utan en fläkt som någonsin går igång, är det svårt att gå tillbaka. Visserligen skryter Microsoft med hur tyst fläkten är även i i7-varianten, och det är säkert sant när den är ny men fläktar tenderar att låta mer med tiden allteftersom de dammar igen och axlarna slits.

Det som verkligen imponerar med det fläktlösa systemet är att den inte ens blir särskilt varm vid hög belastning. När jag tidigare har testat fläktlösa PC som Huawei Matebook och Samsung Galaxy Tabpro S har de gärna blivit glödheta, trots att de haft betydligt klenare Core m-processorer. Att det sitter ett piggt SSD-minne i märker jag på att starttiden, som är under 15 sekunder inklusive inloggning.

Här är nya Surface Pro

Skärmen är utmärkt, men det var den redan tidigare. Den höga upplösningen kan ibland ställa till det lite, till exempel när du har bilder i "vanlig HD" som gärna känns frimärksstora om inte bildprogrammet vill skala upp dem automatiskt, och en del äldre program har också problem med att alla menyer blir mikroskopiska, men det är sällsynt. Windows 10 har också blivit bättre på att hantera högre skärmupplösning med tiden.

Redan Surface Pro 4 var ju en utmärkt Windowsdator och även om man inte lyckats hitta på så många sätt att toppa den känns Surface Pro (2017) som en värdig uppdatering. Innovationer finns ju även i den nya pennan och tangentbordet, som vi får återkomma till när alla delar hunnit anlända.