Det rådde ingen tvekan om vilken infallsvinkel HMD har valt när de relanserar Nokia som mobilvarumärke: Premiumdesign till ett lägre pris. De tre modellerna blir aldrig dyrare än 3000 kronor för limited edition-varianten av Nokia 6 med blanklackad baksida. Den vanliga Nokia 6 kostar 2300 kronor, Nokia 5 2000 kronor och Nokia 3 1300 kronor.

HMD låter som HTC när de talar om designen på de nya mobilerna, men med sin kantigare design tycker jag inte att Nokia 6 riktigt sticker ut, den känns lite som de där billigare kinesiska lurarna med solid byggkvalitet man kan köpa på direktimport. Det är mer ett mått på hur bra deras byggkvalitet har blivit än någon kritik mot HMD. Däremot behöver man bara slå på lurarna för att märka skillnaden. Det är standardandroid rakt igenom, HMD har inte ändrat ett dyft från den Androidversion (7.1.1) som Google har i Nexuslurarna. Det är också påtagligt hur snabbt systemet svarar när jag sveper runt i menyerna. Uppenbarligen klarar det Snapdragon 430-chipset som sitter under huven av sin uppgift bra.

Nokia: Vad är värdet av ett namn?

Jag tycker nog att Nokia 5 är den intressantaste i trion av smartphones. Här har vi en 5,2-tumsskärm jämfört med lite åbäkigare 5,5 tum i Nokia 6. I övrigt är det full HD-skärm och Snapdragon 430. Designen här har lite rundare former och känns faktiskt i mina händer lite mer premium än för Nokia 6. Priset på 2000 kronor är också imponerande.

För Nokia 3 däremot märks det att man gått ner i pris, baksidan är i plast och bara ramen i metall. Chipsetet är ett ospecificerat fyrkärnigt, gissningsvis Mediatek, och man märker skillnaden i respons när man sveper i menyerna jämfört med storasyskonen.

Nokia 3310 då? Den har Nokias standardringsignal. Den har Snake. Vad mer behöver du veta? Mobiltelefonerna har förstås blivit tunnare och lättare sen det begav sig, men designen känns igen, och telefonen känns i övrigt som ett smidigt kvalitetsbygge för den som inte vill ha en smartphone.