Designhistorien bakom Nokia N9

Frågan har ställts otaliga gånger. Hur mycket kan tillverkarna egentligen förändra en rektangulär smartphone designmässigt? Men skeptiker blir överbevisade om och om igen, det går faktiskt att göra en hel del. Och med sitt färggranna, mjuka yttre visar N9 återigen prov på det.

Industridesignern Anton Fahlgren är en av de fyra nyckelpersoner som ligger bakom formgivningen av mobilen:

– Jag fick frågan 2009 om jag ville vara med, då hade jag jobbat för Nokia i 8 år och var placerad i Köpenhamn. På den tiden var det fortfarande rätt otydligt vad det skulle bli för produkt men jag tyckte det lät spännande så jag och tre till packade våra väskor och flyttade till Finland, säger Anton.

Han sitter med en turkos N9:a i handen i ett tält i Kungsträdgården i Stockholm. Egentligen är Nokia där för mode-eventet Fashion Week som går av stapeln senare under kvällen men vi fångar upp Anton för en pratstund under förberedelserna.

Han snurrar sin N9:a i handen och visar den från olika sidor, därefter håller han upp framsidan som enbart består av skärmen och den turkosa ramen.

– Här finns bara det du behöver, inte en massa knappar och dekorationer. Visionen var att förenkla och förädla den existerande designen på mobiltelefoner, att lyfta fram innehållet och indirekt även användaren. Ser du på tv är du inte intresserad av ramen, samma sak gäller mobiltelefoner. Därför var grundidén att få bort knapparna som du hittar på mobilens framsida, interaktionen skulle istället ske med gester mot glaset.

Utvecklingen av formen har hela tiden skett i dialog med en stor grupp människor. Allt från mjukvaruavdelningen till testgrupper och olika beslutsfattare. Det har tagit två år att ta fram den färdiga produkten.

– Det kan låta som lång tid att bara jobba på en serie produkter (N9 inklusive tillbehör) men de är utvecklade från grunden. Vi var till exempel tvungna att uppfinna en speciell borr för att kunna borra de 109 hålen för högtalare och mikrofon i botten eftersom den skulle lackeras först så att hålen inte stack ut, det skulle kännas jämnt. Och för att jacket för hörlurarna skulle bli koncentriskt var vi tvungna att skapa en helt ny komponent så att den skulle passa i hörnet. Det krävs överraskande många smådetaljer för att få det att se enkelt ut.

Kurvor och mjuka rörelser

Ett av nyckelorden som återkommer varje gång vi snackar N9 med Nokia är Swipe, den svepande rörelse som används för att navigera. Swipe-rörelsen har även funnits med under utvecklingen av N9:ans formgivning.

– Glaset är inte platt utan kanten har en kurvatur. Vi ville undvika en vass kant eftersom glaset ska bjuda in till en mjuk rörelse. Det ska kännas bra att hålla och dra fingret över det. Men du ska samtidigt känna var skärmen börjar och slutar så att du kan svepa, säger Anton.

Han berättar vidare att diskussionen gick som så att när gesterna och skärmen blir så pass framträdande är det viktigt att hela displayen känns som en del av skärmen, även kanterna runt den. För att få kanterna och skärmen lika svarta valde Nokia att laminera displayen direkt på glaset.

– I vanliga fall är luft mellan displayen och glaset vilket gör att ljuset bryts när det lyser på skärmen. Men N9:s display sitter fast direkt på glaset vilket ger bättre färger och optik och på så sätt har vi även fått fram en svärta som gör att kanterna och skärmen ser ut att vara samma del. Du måste syna den nära för att se var skärmen slutar och kanten börjar.

Tillverkad ur ett enda stycke

Utanför den svarta kanten börjar plasten som täcker resten av N9:an. Materialvalet grundar sig framför allt på det faktum att antennerna då får bättre kontakt vilket ger bra mottagning när du exempelvis pratar i telefon, surfar eller använder dig av NFC-stödet.

– Vi ville göra mobilen ur ett enda stycke så vi slapp delningslinjer och skarvar, de kan annars ställa till det en hel del för de matchar aldrig helt från mobil till mobil. Eftersom plast är genomskinligt för radiovågor slapp vi klippa hål för att de skulle kunna nå fram och vi kunde på så sätt göra N9 ur ett enda stycke. Antenner gillar plast.

En annan anledning till valet var möjligheten att arbeta med färger.

– En fördel med plast är att det är bra på att uttrycka färger. Metall och andra material ger inte samma möjligheter, säger Anton.

Valet föll på cyan och magenta, och motiverades med att det är grundfärger som alltid kommer existera och aldrig gå ur tiden.

– Vi ville erbjuda fräscha färger men som inte är trenddrivna. Processfärger kändes då naturligt.

Det fanns även en gul modell men den föll bort för de trodde inte den skulle sälja lika bra som de andra.

Målet: Finna perfekta storleken

Skärmstorleken på lite udda 3,9 tum finns det också en förklaring till.

– Vi ville göra en stor mobiltelefon som ändå gick att hantera med en hand. Vi provade oss fram och vi testade fyra tum men kände att telefonen blev otymplig då. 3,9 tum var så pass stor som den gick att göra och ändå få den behändig att använda. Det var även viktigt för oss att göra skärmen i 16:9-format så att användarna kan se hela webbsidor när de surfar samt kolla på film, och slippa de svarta lådorna ovan och under filmen.

När Anton sitter där med mobiltelefonen kan jag inte låta bli att fråga hur det känns i efterhand – när det två-åriga projektet äntligen är i hamn.

– Det är fortfarande svårt att vara objektiv och se på den med fräscha ögon. När jag tittar på den ser jag inte bara telefonen, jag ser även alla alternativ och detaljer som aldrig kom med. Men jag kan säga att det känns jättebra. Vi har lärt oss nya tillverkningsprocesser och kommer ta med oss mycket lärdom från det här projektet till kommande mobiltelefoner.

Hur mycket det här projektet har påverkat den Windows Phone-mobil som synts lite här och var på nätet den senaste tiden vill varken han eller pressansvarige Oskar Södergren kommentera. Däremot säger de bägge att Nokia kommer ta med sig kunskapen till hela Nokias kommande mobilsortiment och att Windows Phone-telefonerna självklart är en del av dessa. Men även de tolv Symbianmobiler som utlovats kommer ha påverkats av N9-projektet.