Text: Linus Brohult Fotograf: Magnus Fröderberg
Lund, denna studenternas och kunskapens Mekka är också huvudstad för mobiltillverkaren Sony Ericsson. Ända sedan mobiltillverkaren var en avdelning inom Ericsson har det här varit platsen där mobiltelefonerna gått från idé till verklighet.
Vi börjar dagen på ett café i centrala Lund. Väl insuttna stolar, nyvakna studenter, rum efter rum med doft av kaffe och tobaksrök. Någon fingrar på en engelsk fysikbok och jag inser att vissa av dem som sitter här om några år mycket väl kan ha flyttat sin dagliga sysselsättning till Sony Ericssons stora utvecklingscenter utanför staden.
Efter kaffet ger vi oss av med en taxi till Sony Ericsson. När vi kommer fram ser vi några japaner stiga ur bilen framför oss. Sony Ericssons huvudbyggnad ligger utkastad i ett blåsigt öppet landskap bland kontorskomplex. På väg in genom entrén krockar jag nästan med en man som med stressat tonfall pratar engelska på sin mobiltelefon samtidigt som han skyndar sig ut mot en bil. Förmodligen är han på väg till flygplatsen. För svenskarna är Sony Ericsson mest av allt ett svenskt företag, men här nere går det knappast att blunda för de internationella sidorna.
2000 mobilutvecklare
Annars påminner stämningen hos Sony Ericsson mycket om ett universitetscampus med teknikinriktning. Unga personer, företrädesvis killar, i avspända kläder som går omkring och småpratar om kretsar och mikrofonteknik. Sony Ericsson är ett växande företag och det senaste året har många nya anställts, enligt vår värdinna på plats, Åsa Lundquist.
Sony Ericssons kontor i Lund är den största av företagets arbetsplatser i världen. Här arbetar ungefär 2000 av de 5000 personer som Sony Ericsson har anställda i olika länder. De flesta som arbetar i Lund håller på med utveckling av nya mobiltelefoner. Det gäller allt från ljudkretsar till design av skalet.
Skillnaden om man jämför med ett universitetscampus är att säkerhetstänkandet är högst påtagligt. Passerkort behövs vart man än ska ta sig in.
Tonårsföräldrar en säkerhetsrisk
Säkerheten är också något vi pratar om på lunchen med Åsa Lundquist. Enligt företagets nya regler får de anställda inte ens prata om kommande modeller när de sitter i taxibilar. Locket på med andra ord.
Annars är föräldrar till tonåringar det största problemet, enligt henne. Givetvis får tonåringar frågor av klasskompisar om vilka telefoner deras föräldrar just nu utvecklar, och det är klart att det är statushöjande att kunna berätta sådant för polarna.
Rädslan för att information om nya modeller ska läcka ut tycks närapå hysterisk.
- Det handlar om att konkurrensen blivit så hård i den här branschen, och vi vill inte bjuda konkurrenterna på mer information än nödvändigt, säger Åsa Lundquist.
Barack med yuppienallar
På bottenvåningen intill matsalen finns en utställning med såväl konkurrenters telefoner som modeller ur Sony Ericssons egen historia. I den utställningslokalen träffar vi en man som själv definitivt är en del av Sony Ericssons historia: Mats Lindoff, numera teknikchef på företaget. Han var en av de första som arbetade för Ericsson här ute vid vattentornet utanför Lund.
- På den tiden var vi bara ett tjugotal i en barack här ute, säger han med ett stort leende.
Då drevs företaget framåt av entusiaster.
- Det var en som kunde något och tjugo som trodde att de kunde något, säger han och avlossar ännu ett brett leende.
På den tiden var den gigantiska mobiltelefonen Hotline Ericssons storsäljande mobila terminal. Men de drivande på Ericsson såg vilken potential mobiltelefonerna hade långt före de flesta svenskarna.
- Jag kommer ihåg en gång 1992, då jag första gången tänkte tanken: Tänk om alla skulle ha en mobiltelefon. Det var faktiskt första gången vi vågade uttala den tanken. Då hade bara 3-4 procent av svenskarna mobiltelefon och telefonerna kallades yuppienallar.
Vem vill använda sms?
Det var också det året mobiltelefoni blev globalt. 1992 infördes gsm som en global standard för mobiltelefoni. Fram till dess hade de nordiska länderna sitt NMT-system för mobiltelefoni.
- Gsm är grunden till hela mobilutvecklingen vi ser idag, det är ju också den teknologi som 3G bygger vidare på.
Men trots att Mats Lindoff var mitt i centrum för utvecklingen av gsm kunde inte heller han förutse vad mobiltekniken skulle utmynna i.
- På den tiden var det ju bara tal som gällde i mobilnäten. Vi sa till varandra att det där med sms, vem vill använda det egentligen.
- Musik och sms är sådant som vi var för gammalmodiga för att förstå att det var det som skulle slå igenom i mobiltelefonerna. När vi skapade gsm så var ju inte ens internet stort.
Men vad är då framtidens tjänster? Enligt Mats Lindoff handlar det om att utnyttja mobilens kapacitet för direkt kommunikation.
- Det gäller musiken också. Man ska kunna sitta på en buss, höra en låt och kunna tänka den där vill jag ladda ner, och sedan ska man kunna göra det direkt med mobiltelefonen när man sitter där.
T610 var vändpunkten
Att Sony Ericsson är ett företag som nu blivit framgångsrikt var dock knappast en självklarhet för några år sedan. Telefonen T610 blev den succéartade vändpunkten som fick Sony Ericsson på fötter.
- Ja, T610 var A och O för oss. Först och främst överlevde vi tack vare den (skratt). Vi fick kunder och vi fick tillbaka förtroendet.
Receptet för Sony Ericssons framgång var att satsa på andra än de som behövde mobilen i jobbet, att nå också konsumenter.
- Se på de där kamerorna, de är stora och svarta och fungerar bra för yrkesmän, säger Mats och pekar på fotografens samling bastanta systemkameror.
Men andra vill inte köpa en sådan kamera, förklarar han. Och det är på samma sätt med mobiltelefoner. Det gäller att också nå privatkunderna. För det var det som hände när Ericssons mobiltelefoner tappade marknadsandelar; mobiltelefonin blev en massmarknad.
- Ja det var mycket vi fick lära oss. Att ändra designen, att kunna komma ut med produkterna snabbare, att anpassa telefonerna snabbare till marknadens krav. Det var sådant som vi inte behövde när det bara var 5-10 procent som köpte mobiltelefon.
T610 var också utgångspunkten när Sony Ericssons kameratelefon K750i skulle utvecklas. Ola Möllerström är produktchef för K750i, men han var också med och utvecklade T610. Runt halsen har han ett mobilband med orden "Making the best better".
Ola ser glad ut när vi ber honom berätta om det där mobilbandet. Det visar sig vara ett band som utvecklarna av K750i fick. Sony Ericsson T610 hade ju valts till världens bästa mobiltelefon på GSM World Congress, och nu skulle K750i bli till samma succé.
- Vi har ju varit drivande just när det gäller storleken på mobiltelefonerna. När vi fick uppdraget att utveckla K750 så fick vi order att prioritera bildkvalitet och litet format framför kostnader. Det var verkligen en dröm för oss som produktutvecklare, säger Ola.
Det sjätte sinnet
Designavdelningen är den plats där många nya mobiltelefoner föds på idéstadiet. Här utformades bland annat Walkmantelefonen W800i. Eftersom kommande telefonmodeller omgärdas av hemlighetsmakeri är det inte direkt öppna dörrar in till designavdelningen. Vi står snällt och väntar utanför mjölkvita glasväggar, som fungerar som en kompakt dimma in mot de hemliga projekt som ritas upp där inne.
När avdelningschefen Michael Henriksson till slut öppnar dörren med ett stort leende får vi komma in i ett slussliknande mötesrum, där en vikvägg effektivt avskiljer oss från hemligheterna. Sedan vi passerat in vänder han sig om och håller dörren under uppsikt tills den helt gått igen och låsts.
- Dels ska telefonen vara rationellt utformad, lätt att använda. Men dessutom ska den appellera till det sjätte sinnet, man ska känna - wow den här telefonen vill jag plocka upp, i butiken till exempel. Och mellan de här två delarna gäller det att ha en balans, förklarar Michael.
Förutom Michael så är hans kollegor Charlotta Franzén och Lisa Lindahl med oss i designavdelningens mötesrum. På bordet lägger de upp telefoner som blivit verklighet, och några varianter som stupade på vägen.
De telefoner som designas just nu är förstås för oss utomstående okända modeller. Och utan att gå in på dessa konkreta modeller visar Michael Henriksson upp några principskisser för hur de kommande Sony Ericsson-telefonerna ska se ut.
- Imaging är en viktig riktning. Displayen på många mobiltelefoner är för liten. En lösning är att kunna vrida ut en vikbar telefons display så att den stora skärmen hamnar på utsidan, säger han och visar en bild på en telefon med riktigt stor skärm, utvikt för videofilmning.
Men vridbara skärmar är egentligen ingen nyhet i mobilbranschen. Nästa bild Michael visar åskådliggör en betydligt mer avancerad idé: en telefon som ser ut lite som en bullig penna. I ena änden av telefonpennan sitter en projektor som skickar ut kraftigt ljus som projiceras till en bild på väggen. Det blir förstås en maffig bildvisning med mobilen, för att inte tala om nyttan för professionella användare att kunna visa dokument och presentationer direkt på en stor vägg.
Rund musikmobil
Musikmobiler är naturligtvis en annan viktig trend. Michael visar upp en skiss på en mobiltelefon som ser ut som en helt rund klocka, med en rund display i mitten där aktuell låt visas.
Enligt Michael dröjer det bara 2-3 år innan den här typen av funktioner kommer att efterfrågas. Vad är då designtrenderna för framtiden? Och hur lyckas designers pricka in och vara en del av trenderna?
- Vi använder bland annat färginstitut och trendböcker. Dessutom har vi olika gäng som gör research på plats i olika länder, säger Michael.
Silver har länge varit den standardfärg som gjort mobiltelefoner lättsålda. Men de tiderna är snart förbi, enligt Michael och Charlotta. Nu är det vitt och svart som kommer att gälla som populära standardfärger ett tag framöver.
Men från designernas idéer till verkligheten händer en hel del med produkterna. De ska anpassas för att sälja i stora mängder utan för höga produktionskostnader. Känner man inte som designer att hela idén förfelats när en produktchef skalat bort allt kostsamt eller utstickande? När jag ställer den frågan nickar alla tre designers runt bordet igenkännande, fast Charlotta tillägger lite överslätande att en riktigt bra idé ska tåla att kompromissas.
Konferenssamtal på videolänk med Japan
Walkmantelefonen W800i är en telefon som både Charlotta och Lisa var med och utformade. Charlotta var den som höll i valet av material och färg för den nya telefonen, och till sin hjälp hade hon också designansvariga på japanska Sony.
- Ja, vi satt faktiskt i det här rummet och hade konferenssamtal med Japan via den där skärmen, säger Charlotta och pekar.
Den orange färgen valdes som en signalfärg - precis som den klassiska sportigt gula Sony Walkman från 80-talet. Med skillnaden att telefonvarianten W800i har ett metalliskt glänsande skimmer.
- I det här fallet ville jag verkligen att det skulle kännas som en exklusiv produkt.
Men det finns också andra detaljer som säkert går vissa förbi.
- Jag ville också att den skulle påminna om en högtalare, som du ser, säger Charlotta.
Jag upptäcker mig sitta lite som ett frågetecken inför denna liknelse med högtalaren, som jag aldrig sett i telefonen. Lätt generad vågar jag fråga vilken designdetalj jag missat, och Charlotta pekar ut skuren med prickar runt hela telefonens översida.
Ludet tyg och reliefer
Visst, med Walkman-telefonen fick Sony Ericssons designers igenom sina önskemål. Med den vikbara 3G-telefonen Z800 fick de däremot se sig överkörda. Charlotta visar stolt upp ett antal varianter av Z800, med vackra skal i olika färger och material. Men de produktansvariga föll för den lite tristare silvergråa, som "accepteras av den stora massan" som designergänget med viss sorg uttrycker det.
Fast färgen är inte det enda. Känslan på ytan, reliefliknande ränder, eller ett ludet tygaktigt skal är material som också kan appellera till våra känslor för en telefon, förklarar Charlotta och visar upp såväl räffliga som ludna alternativ till den släta gråa Z800 som finns i butikerna.
Framtiden: mobil-tv och w-lan
Men vad är då framtiden när det gäller teknik och funktioner? Det finns två teknologier som både Mats Lindoff och Ola Möllerström ser som viktiga: mobil-tv och w-lan.
- Så snart det blir enkelt att titta på tv i mobiltelefonen så kommer det att slå igenom, menar Mats Lindoff.
Sony Ericsson har nyligen också lämnat in ett brev till regeringen där myndigheterna uppmanas skynda på tillstånden för mobil-tv.
Internet i mobiltelefonen är ett annat viktigt spår. Men det är fortfarande en liten bit kvar innan vi kan få snabbt internet via w-lan i vanliga små mobiltelefoner, åtminstone från Sony Ericsson. Det som krävs är enligt Ola Möllerström att w-lankretsarna blir strömsnålare och mindre.
Sony Ericssons designers ritar upp framtidens telefoner. Ola Möllerström låter företagets tekniker utveckla de telefoner som ska lanseras nästa år. Men längst uppe i Sony Ericssons byggnad hittar vi avdelningen där allt sätts på prov - där telefonerna ska hålla för verkligheten.
Type Approval Centre står det på dörren, och även här är det stort hemlighetsmakeri innan vi släpps in. Vi står länge och väntar i det vackra trapphuset.
- We need a hundred extra test units, as soon as possible, förklarar en Sony Ericsson-anställd stressat på sin mobiltelefon i trapphuset samtidigt som han vankar av och an.
Fantastiska maskiner
Till slut släpps vi in på typprovningen där Mats Hansson och Anders Nordlöf visar oss runt bland mer eller mindre fantastiska rum och maskiner. Det är här mobiltelefonerna testas för om de uppfyller alla de krav som ställs. Det gäller att de ska klara strålningskrav och de ska arbeta bra mot operatörernas basstationer.
Innan vi fått komma in har hemliga telefonmodeller städats bort, men på ett skrivbord som vi går förbi skymtar jag ändå en mobiltelefon som definitivt inte offentliggjorts ännu. Det pirrar till lite i magen.
I SAR-rummet finns en vattenbehållare formad som överkroppen på en människa. Under behållaren sitter en Sony Ericsson Z520 fastspänd för att utsätta vätska och mätinstrument för strålning. En liten bit därifrån promenerar vi in i ett fantastiskt rum där väggarna täcks av spetsiga strutar i ett material som påminner om frigolit. Där mäts radiovågor från mobiltelefonerna, och strutarna hindrar radiovågorna från att studsa tillbaka till mobiltelefonen och mätinstrumenten.
Därefter kommer vi in i vad som först ser ut att vara en radiostudio. Innanför glasrutan i kontrollrummet sitter dock ingen radiopratare. Där står i stället en stor ställning med basstationer som en stackars telefon i en glaslåda ska kommunicera med på korrekt sätt. Glaslådan plågar telefonen med temperaturer mellan tio minusgrader upp till femtio plusgrader.
Anders Nordlöf ser lite bekymrad ut när han berättar att ställningen med basstationer snart ska ersättas av en nyare version.
- Ja, den här är pensionsfärdig. När den var ny kostade den 30 miljoner. Det är inget man går och köper på macken direkt.
De telefonmodeller som klarat sig igenom typprovningens hårda tester är de som vi vanliga dödliga får chansen att använda. På vägen från Lund till flygplatsen tänker jag lite på hur annorlunda mobiltelefonerna är idag jämfört med för bara tre år sedan. Och de telefoner som nu utvecklas i de slutna rummen i Lund är utan tvivel minst lika annorlunda jämfört med dagens telefoner.
