Är alla nya produkter och tjänster från Apple nytänkande, innovativa och först ut på spelplanen? Både ja och nej. Vi har tittat närmare på tio saker som Apple ofta tillskrivs ha varit först med och går till botten med om det stämmer.
Iphone skakade när den kom 2007 om smartphonemarknaden så till den milda grad att det är lätt att tro att det var genom en lång rad innovationer. Men vad var Apple på riktigt först med? Kanske blir du överraskad när du läser vidare.
1 Första smartphonen
För de allra flesta svenskarna var nog Iphone den första smartphone de kom i kontakt med, men mobilnördarna vet förstås att det finns en lång historia av smarta telefoner före Iphone. Exakt vilken som var den första smartphonen är öppet för debatt, eftersom man egentligen inte är överens om vad som definierar en smartphone. Enligt en definition är det en mobil där man kan installera appar för att utöka funktionaliteten (enligt denna var det alltså först med Iphone 3G som Iphone blev en smartphone), medan en annan fokuserar på möjligheten att läsa och skriva e-post och surfa på internet. Oavsett vilken definition vi använder lanserades åren 1996–2000 en rad mobiler som på ena eller andra sättet kvalificerar sig som en smartphone. Där har vi till exempel Nokia 9000 Communicator, Ericsson R380 och de japanska i-modetelefonerna.
Redan innan dess fanns det handdatorer som i sitt format påminde mycket om dagens smarta lurar. En Iphone-användare som fick handdatorn Palm III från 1998 i sin hand skulle känna igen sig i det mesta och 2002 lanserades en mobiltelefon med Palm OS.
Annons
2 Första pekskärmsmobilen
Iphone ändrade folks preferenser för mobiler helt. Före Iphone ville man att mobilen skulle vara så liten som möjligt. Efter Iphone ville man ha så stor skärm som möjligt. Ironiskt nog kämpade smartphonetillverkarna före Iphone med att anpassa sina pekskärmsmobiler till folks preferenser för knappar och små skärmar.
Annons
Vi nämnde ovan Handspring (senare Palm) Treo-serien från 2002, som alla hade pekskärmar men oftast också någon form av tangentbord som man kunde fälla bort för att få större skärm. Detsamma gäller Ericssons (senare Sony Ericssons) P-serie med P800, även den från 2002. Sony Ericsson P1 som lanserades ungefär samtidigt som Iphone är ett utmärkt exempel på hur man försökt anpassa sig efter konsumenternas krav. Pekskärmen är med dagens mått väldigt liten för att ge plats åt ett tangentbord med bokstavsknappar vilket ansågs viktigt för en smartphone trots att virtuella skärmtangentbord fanns sedan länge.
3 Första mobilen med kapacitiv skärm De allra flesta mobiler med pekskärm använde fram till Iphone så kallade resistiva skärmar. Tekniken hade fördelen att man kunde få hög precision, och de användes med fördel med pekpenna. Nackdelen var att skärmarna måste vara lite mjuka för att tekniken skulle fungera, och de slets därför fort.
Den alternativa kapacitiva tekniken har en lika lång historia som den resistiva, och har fördelen att den fungerar med hårda glasskärmar och inte kräver något fysiskt tryck vilket gör att den fungerar bättre med fingrar, men den ansågs inte lämplig för pekskärmar på mobiler då precisionen var sämre. Apple knäckte nöten genom att utveckla ett operativsystem där alla ikoner och gester var tillräckligt grovkorniga för att man inte skulle behöva den precision på pixelnivå som de resistiva skärmarna gav.
Men Iphone var inte den första mobilen med kapacitiv pekskärm. Den äran har LG Prada, som presenterades några månader innan Iphone 2007, och började säljas en dryg månad tidigare. LG Prada kan sägas ha haft en liknande funktionsuppsättning som den första Iphone, men fick inte uppföljare på samma sätt. Med tanke på att det tar flera år att utveckla en ny mobiltelefon tycker vi att en månad hit eller dit kan kvitta, och kallar det för delad förstaplats.
4 Först med svepgester för styrning
I mars 2002 visade det svenska uppstickarföretaget Neonode upp en kommande supermobil som skulle överträffa det mesta på marknaden i funktioner, i ett nästan osannolikt litet format. I sammanhanget mest intressant är att den hade en liten skärm med företagets egna patenterade pekskärmsteknik, där det mesta styrdes med svepgester.
Mobilen Neonode N1 blev sedan vansinnigt försenad och när den väl dök upp 2004 saknade den flera av de utlovade funktionerna, men pekskärm med svepstyrning hade den.
Det var dock inte svepgester så som de ser ut i dag, där man sveper i sidled för att bläddra mellan skärmarna och upp och ned för att skrolla. Dessa och andra, som att man zoomar in eller ut genom att knipa med fingrarna på det sätt som är branschstandard i dag, var det Apple som utvecklade.
5 Först med app-butik
Enligt många med insikt lär Apples dåvarande VD Steve Jobs ha varit stark motståndare till att man skulle kunna installera appar på Iphone över huvud taget. Han var orolig över att man skulle tappa kontrollen över användarupplevelsen, och Apples lösning som släpptes 2008, ett år efter att första Iphone lanserades, var att alla appar som installerades på mobilen kom från Apples egen programbutik där alla appar förhandsgranskats.
App Store blev en succé. För användarna för att det blev mycket enklare att installera program på sin smartphone än med den tidigare gängse metoden att man laddade ner programmet från internet. För Apple för att man fick en tredjedel av alla intäkter från App Store.
Men man kan inte säga att Apple var först med konceptet. Bland föregångarna märks till exempel det litauiska företaget Getjar, som började som programbutik för javaprogram 2004 till mobiler och expanderade till smartphonesystem som Symbian och Windows Mobile. Skapade man en genväg till deras mobila webbsida i mobilen var den konceptuella skillnaden mellan Getjar och App Store marginell. Nokia experimenterade också med olika varianter på app-butiker, såsom Widsets som lanserades i oktober 2006, och Nokia Download som var före App Store. Men visst var det med Apples App Store som konceptet fick sitt genombrott.
6 Först med surfplatta
Den första Ipad lanserades i april 2010 och blev en omedelbar succé som skapade en helt ny produktnisch, surfplattan, som på allvar börjat konkurrera ut persondatorn. Eller, nåja, inte en helt ny produktnisch.
Konceptuellt har datorn som ser ut som ett anteckningsblock, utan tangentbord men med en stor skärm, funnits i science fiction sedan länge, så det var givet att man började försöka realisera idén så fort tekniken började närma sig mognad för ändamålet.
Den första pekdatorn (det här var före world wide web så det känns fel att tala om surfplatta) anses Gridpad från 1989 ha varit. Den var ungefär så stor som surfplattorna är i dag, fast tjockare och med svartvit skärm och pekpenna. Vikten låg på över 2 kg. Operativsystemet var MS-Dos, och bakom Gridpad låg Grid Systems Corporation. Men den som tillverkade plattan åt Grid Systems var, av alla företag, Samsung.
Ipad var inte ens Apples första pekdator, den äran går till Newton från 1993. Newton, som använde det nya systemet Newton OS, brukar anses vara ett av Apples större misslyckanden. Microsoft gjorde en version av Windows för pekdatorer, som dock bara nådde en nischmarknad för användare på till exempel verkstadsgolv. Även Nokia experimenterade med konceptet redan före millennieskiftet och 2005 lanserade man surfplattan Nokia 770, och den kallades verkligen för surfplatta redan då.
När Android lanserades 2007, ett halvår efter att den första Iphone kom ut i USA, var man redan från början tydliga med att systemet inte bara var tänkt för mobiler, utan även för surfplattor och andra smarta enheter. Under 2009, drygt ett år före Ipad, kom de första surfplattorna med Android.
7 Först med retinaskärm
Iphone 4 lanserades i juni 2010 och hade en för den tiden ovanligt högupplöst skärm på 640 × 960 pixel. Apple kallade det för retinaskärm och hävdade att pixeltätheten var sådan att det mänskliga ögat på normalt läsavstånd, enligt Apple 10 till 12 tum, inte längre kunde uppfatta de enskilda pixlarna. Pixeltätheten brukar räknas i antalet pixel som ryms på en tum av skärmytan, och enligt Apple gick gränsen för vad ögat uppfattar vid 300 pixel per tum.
Påståendet ifrågasattes tämligen omgående, men konsensus inom forskarvärlden verkar ha landat på att givet att man har normal syn är det i stort sett sant.
När Apple lanserade tredje generationens Ipad i mars 2012 hävdade man att även denna hade retinaskärm, trots att pixeltätheten bara var 264 pixel per tum, med argumentet att man håller en surfplatta längre bort från ögonen än en mobil.
Man kan tycka att retinaskärm egentligen bara är en cool marknadsföringsterm för en högupplöst skärm, men man kan inte ta ifrån Apple att de åtminstone till hösten 2011 hade mobilen med den skarpaste displayen på marknaden.
8 Först med den digitala röstassistenten i mobilen
I oktober 2011 lanserade Apple Iphone 4S, och en av nyheterna var den digitala röstassistenten Siri. Du kunde tala till Siri (enbart på engelska) och Siri svarade på dina frågor och utförde sysslor som att ställa mobilens alarm och lägga in händelser i kalendern.
Nu var Apple själva sent med i bilden när det gäller Siris historia. Från början var Siri ett självständigt företag som lanserade sin app i App Store, med planer på versioner även för andra system. I april 2010 köpte Apple Siri och kunde därmed integrera röstassistenten i systemet så att den kunde utföra betydligt mer grundläggande funktioner än vad den tidigare appen kunde.
Röststyrning av mobilen var i sig på intet sätt nytt när Siri lanserades. Röstuppringning genom att säga en persons namn, kopplat till ett telefonnummer, har till exempel funnits i mobilerna sedan slutet av 1990-talet, och när Iphone lanserades var det inte ovanligt att en hel del av mobilens funktioner kunde skötas med röstkommandon. Men det är skillnad på röstkommandon och att ge instruktioner eller ställa frågor i vanligt talspråk, vilket Siri klarar.
Efter Siri uppdaterade Google sin röststyrningsfunktion till den mer avancerade Google Now, och Microsoft har nyligen lanserat sin motsvarighet Cortana, men den digitala röstassistenten som kan svara på instruktioner i klarspråk och gör att du kan styra telefonens appar och funktioner var Apple först med.
9 Först med platt design
När Iphone 5 lanserades i september 2012 bröt Apple med Google och gjorde sitt eget kartprogram Apple Maps till standard i stället för Google Maps. Apple Maps hade så många barnsjukdomar att Ios-chefen fick sparken från företaget och Apples legendariska designchef Jony Ive tog över ansvaret för gränssnittet. Han började nästan genast tala om att trenden med texturer och detaljer som fejkade läderbakgrunder hade gått för långt i Ios och flaggade för en renare, mer minimalistisk design av systemet i framtiden. Så blev det också när Ios 7 lanserades i juni 2013, och plötsligt blev platt design ett modeord.
Att Apple är trendsättare märktes direkt på att en rad tillverkare av Androidmobiler genast efteråt frångick trenden med naturefterhärmande och började gå mot enklare, plattare grafisk profil. Men det betyder inte för den sakens skull att Apple var först.
När Microsoft gjorde sin re-boot av sin mobila operativsystemssatsning med Windows Phone 7 i oktober 2010 visade man upp ett system som till skillnad från Googles Android radikalt skiljde sig från Ios i sin estetik. Microsoft kallade användargränssnittet Metro och den strama, ofta monokroma, formgivningen präglades av det vi nu kallar platt design.
Det är inte osannolikt att Jony Ive sneglade på Windows Phone när han lade ut riktlinjerna för Ios 7, men där Windows 7 präglas av en svart bakgrundston i designen hade Ios 7 i stället genomgående ljusa färgtoner. Windows Phone förblir först och utan egentliga kopior med sin platta design.
10 Först med ett mobilt ekosystem
Det här är en mer diffus kategori än de andra, men den illustrerar också hur Apples framgångar inte vilar på att man är först med ny och häftig teknik utan mer baseras på ett marknadstänk.
Före Iphone fanns det smartphonesystem som Symbian och Palm OS med ett hyggligt tillhörande app-utbud, men man lyckades aldrig få till den där framgångsspiralen som präglade Iphones första år.
En viktig detalj som gjorde att Iphone kunde ta fart var att det bara fanns en eller ett fåtal modeller. Den som ville tillverka ett tillbehör till Iphone hade en eller två modeller att anpassa sig till i stället för dussintals om man till exempel ville göra tillbehör till Symbianmodeller. Det gjorde att Iphone snabbt fick ett stort utbud tillbehör från tredjepartstillverkare, och dessa tillbehör blev i sin tur ett försäljningsargument för Iphone.
Detsamma gällde apparna. Iphone hade i början endast en skärmstorlek, och det var därför lättare att göra appar snygga än till Android som redan från början hade ett antal olika skärmstorlekar att anpassa sig till. Lägg därtill att Apples utvecklingsmiljö för appar uppskattades av utvecklarna för att den var så trevlig att jobba med.
Googles Android är än så länge det enda andra mobilsystem som har fått igång en motsvarande positiv spiral, med delvis andra medel. Microsoft balanserar på gränsen till genombrott med Windows Phone.
