Udda telefoner kräver udda lösningar. Eller telefon förresten, för Nikons första Androidenhet kan man inte ringa med. Istället är grundtanken att du ska ha en bra pocketkamera som dessutom, tack vare sin uppkoppling mot internet (via wlan), enkelt kan låta dig dela dina bilder med kompisar och via sociala tjänster. Låt oss börja med att se på kameran utifrån fotografens perspektiv och sedan titta närmare på de övriga funktionerna.

Fotografens perspektiv

Jämför man s800c med en vanlig kompaktkamera hamnar den lite på sniskan. Menyn är inte alltid intuitiv och funktionerna är ganska simpla. Hur man uppfattar den här kameran beror till stor del på hur man tar sig an den och vad man förväntar sig. Kommer man från en bakgrund där man använt många andra kameror upplevs den nog som lite för enkel, kommer man däremot från en mer mobilinriktad bakgrund känns det ganska fattigt att den inte har möjlighet att använda ett eget 3g-kort, men samtidigt känns då kanske kameradelen lite mer avancerad.

Kameran tvingar dig i princip till att sköta nästan allt från skärmen, vilket inte alls känns konstigt då kameran är en hybridhistoria. Men det begränsar även möjligheterna att ha många funktioner och lättåtkomliga justeringar. Det får helt enkelt inte plats så många symboler och reglage på skärmen om man fortfarande ska kunna använda den som sökare. Precis som på en mobil kan man använda skärmen för att sköta både avtryck och autofokus, men för att kunna göra det måste man hålla i kameran med båda händerna och helt plötsligt blev den funktionen ganska tråkig. Jag använder i princip hela tiden den vanliga avtryckaren eftersom den sitter bättre till när man vill hålla kameran i en hand.

Utöver skärmen finns alltså ett vanligt avtryck men också tre fysiska knappar, en med bakåtfunktion, en som tar dig till huvudmenyn och en som tar dig till startskärmen. Bilderna ser bra ut, det är inget som skriker kvalitet men det är ungefär vad man förväntar sig av en kamera i den här klassen. Ljusmätaren gör vad den ska och exponeringarna sitter rätt. Vill man ändå justera på egen hand går det via exponeringskompensationen som är lättåtkomlig på skärmen. Fördelarna med att ha Androidsystemet i en kamera är ganska uppenbara, det blir lätt att slänga in sina egna favoritappar och det kommer säkert att dyka upp appar som är anpassade till just den här typen av enheter när det dyker upp allt fler. Att kunna ladda upp bilder direkt från kameran till olika sociala medier är kul och ett steg i rätt riktning. Men jag tror att med möjlighet till 3g direkt i kameran skulle den bli ännu mer attraktiv. Sammanfattningsvis tycker jag att kameran gör sitt jobb, men kanske inte så väldigt mycket mer. Men det är en intressant inriktning. 

Androidkillens perspektiv

Efter att ha fått fotografens perspektiv ska vi nu själva ta en titt på Nikon Coolpix s800c. Som erfaren mobilanvändare är jag inte övertygad. Å ena sidan kan jag se fördelarna med en kamera som har Android men ur ett operativsystemsperspektiv så finner jag för många brister. Det första är att operativsystemet bara är Android 2.3.3, enligt uppgift för att den fungerade bäst rent hårdvarumässigt, vilket i min värld betyder att hårdvaran är bristfällig och inte klarar av mer än en numera ganska föråldrad version. Visst, det är trevligt att kunna ladda ner Instagram eller någon liknande kamera-app, det är lite småkul att kolla sin mejl i kameran och att man kan fördriva tiden med Bad Piggies (recension på sidan 85) på tuben. Fast då slår det mig att mina medpassagerare vill slå ihjäl mig för att det inte finns ett hörlursuttag på mobilen, förlåt, jag menar kameran. Angry Birds går i och för sig att spela utan ljud men den där teveserien blir ganska lidande när jag inte hör vad de säger.

Men om jag tar och surfar lite istället då …just det, det fanns ingen 3g-kortplats. Och när jag väl går ut i skogen för att ta bilder på höstlöven och vill skicka dem till min vän så uppstår problemet igen, jag måste vänta tills jag är hemma eller leta rätt på ett internetkafé. Okej, det finns ett tredje och bökigare alternativ. Jag

delar ut min mobiltelefons 3g-uppkoppling… fast då kan jag ju lika gärna ta bilder med mobilen. Så stor skillnad på bildkvalitet är det inte, i alla fall inte i dagsljus, att någon som tar emot min Instagrambild har en aning om vilken enhet jag har tagit bilden med. När jag plockar upp kameran igen så blir jag även frustrerad över kameraappmenyn. Den är nästan som på de flesta Androidenheter, men ändå inte. Jag känner igen mig men är ändå lite vilse. Sen att menynavigationen inte verkar helt genomtänkt, oavsett om man ser det ur ett mobiltelefon- eller kompaktkameraperspektiv, underlättar inte heller. Men den fysiska slutarknappen och zoomfunktionen som inte innefattar skärmen är i alla fall en liten tröst.

Att Nikon har valt att inte ha en vanlig mikro-usb-kontakt (det är heller inte en mini utan den udda kameravarianten som är mittemellan de båda i storlek) är irriterande. Nej, jag tror att jag hoppar över det här alternativet. Min åsikt kanske kommer att ändras när Samsung släpper Galaxy Camera, en liknande manick fast med 3g-kort, fast jag tvivlar. Nokia Pureview är lite samma koncept och den blev inte heller någon succé. Den kunde man ändå till och med ringa med! Till skillnad från Bengt tror jag det här konceptet kommer att gå samma öde till mötes som 3d-mobiler: intressant tanke, för lite praktisk nytta och förpassad till historien utan att någon egentligen kommer att sakna det.