Test: LG Optimus L7

LG flörtar lite med Samsungs gamla slagdänga att det ska finnas en telefon för alla i och med l7. Mobilen marknadsförs som en designmobil i samma anda som den tidigare lanserade Prada 3.0, som också kör Android, men den här gången med en lite lägre prislapp. 

Den stora poängen med l7 är dock inte dess genetiska systerskap med Prada­telefonen, utan att även om du har en begränsad budget ska du kunna få en mobil med en lite större skärm än vad den här prisklassen brukar erbjuda.

Räffelrand

Många designdetaljer har rakt upp och ner stulits från Pradatelefonen, men samtidigt märks det att l7 tillhör den billigare skaran av telefoner. Det är inget speciellt fel eller budgetosande med telefonen, utan det hela kan närmast beskrivas som skillnaden mellan en märkeskostym och något billigare från en lågprisaffär, det är samma slags plagg men ändå inte.

Bakstycket består av ett slags räfflad, randig plast, som ger ett ganska skönt grepp trots att texturen inte sticker ut speciellt mycket. Över lag känns bygget förvånansvärt gediget och förtroendeingivande, om än något lätt.

Batteriluckan inhyser även en större antenn som används för att plocka upp nfc-signaler, en teknik som känns väldigt välkommen i den här prisklassen. Som standard är tekniken påslagen och telefonen reagerar godkänt fort från det ögonblick att vi drar en nfc-tagg mot bakstycket tills att det händer något på skärmen. Storebror Optimus 4x hd och liknande telefoner reagerar snabbare, men det är ingen långsamhet vi lider av.

Välfylld

Inkluderingen av nfc är inte det enda som känns påkostat i telefonen, utan vi får över lag ett väldigt bra intryck av det tekniska. 3G-surf går inte långsammare än hos någon annan lur egentligen, lagringsutrymmet exklusive minneskort ligger på fyra gigabyte och telefonen levereras med version 4 av Android. Samtidigt är kameran begåvad med fotolampa och resultatet från bilderna är helt okej, om än lite väl känsligt för utfrätthet i ljusa partier.

Samtidigt är telefonens huvudnummer, skärmen, inget att skämmas över. L7 bjuder på en 4,3 tum stor skärmyta med fullt godkända 800 x 480 pixels upplösning. Skärmen som sådan gör inte bort sig heller direkt, utan fungerar bra sett till både betraktningsvinkel och färg­återgivning. Givetvis är det inte uppe på amolednivå, men sett till prislappen blir vi positivt överraskade.

LG har även varit väldigt sparsmakade med egna appar, allt för att hålla telefonen så ren som möjligt. Tyvärr märks det även i videospelaren, som protesterar mot det mesta vi försöker spela upp. Musikspelaren klarar sig däremot ganska bra, men vill du använda telefonen som multimediaenhet bör du ladda ner tredjepartsappar för detta. Samma sak gäller sociala medier, då lg varit väldigt försiktiga med vad som ligger förinstallerat. 

Efter en stunds användande visar det sig också varför.

Sömnig

På många sätt kan det verka som om lg Optimus l7 är ett riktigt bra köp för dig som vill ha en något större skärm och en bunt lite mer moderna funktioner. Medan många andra lurar med mellanstor prislapp brukar kännas som föregående årsmodell med nytt namn känns Optimus l7 faktiskt ganska modern.

Tyvärr har den en enorm nackdel som ingen nfc-teknik eller amoledskärm i världen skulle kunna rädda. Det räcker nämligen med att du installerar ett par appar för att allt flyt hos luren ska försvinna helt. Det räcker med ett par appar som körs i bakgrunden, exempelvis Facebook och Dropbox, för att telefonen ska börja hacka och stundtals helt enkelt hänga sig i ett par sekunder medan systemet funderar över livets mysterier eller vad som nu händer.

Riktigt vad det är som går fel har vi inte kunnat utröna, eftersom luren sköter sig någorlunda i prestandatester, men sedan när det kommer till helt vanlig användning så börjar det hacka, skärmar laddas om flertalet gånger och det börjar helt enkelt gå rätt långsamt. 

Det känns ganska tråkigt att det blev hårdvaran som ska driva runt hela telefonen som åkte på bantningskuren när lg skulle göra en billig telefon. De hade gärna fått höja prislappen några hundralappar för att kunna stoppa in något lite snabbare i telefonen så att den klarar av normal användning.

Samtidigt får du en hel del schyssta funktioner för en bra prislapp, så om du tillhör släktet som inte får nervösa ticks när du måste vänta på att tekniken du använder segar finns det en hel del att hämta här. Är slöhet något du inte värde­sätter borde du däremot titta efter något annat som går att använda under lite mer normala förhållanden. 

Å andra sidan:

Jonas Ryberg: LG L7 är en mobil som är intressantare på papperet med sin NFC och sin stora skärm än vad den känns när man får den i handen. Redan när jag petar runt i menyerna upplever jag den som slö. Det kan vara ett problem med mjukvaran som kan lösas med en enkel uppdatering, men jag ser ingen anledning att chansa på det när det finns så många andra trevliga Androider där ute.