– För att ni ska få en uppfattning om hur akut läget är, att vi måste agera nu. Så inleder Alain Labrique, Professor vid och initiativtagare till Johns Hopkins University Global mHealth Initiative sitt anförande om mobil hälsa i utvecklingsländer på Digital Health Days på Stockholmsmässan.
Han visar en bild på insidan av en tom Boeing 747. – Det är som att en sådan här, fylld av gravida kvinnor och nyblivna mammor, crashar varje vecka i de här områderna, säger han.
Då har ändå dödligheten på grund av bristande hälso- och sjukvård i bland annat Indien och Nepal med den mobila teknikens intåg sjunkit enormt. I dag finns det nästan lika många mobilabonnemang som det finns människor på jorden: 6,8 miljarder. Bara möjligheten att kunna ringa efter hjälp har i exempelvis Bangladesh, där 80 procent av kvinnorna föder hemma och endast 23 procent av hushållen har tillgång till elektricitet, räddat många liv, säger Alain Labrique.
Annons
Mobila broar Samtidigt som mobilägare når kliniker kan dessa även nå dem. Genom SMS kan lokala vårdenheter effektivt informera om tabubelagda sjudomar som HIV eller påminna om vaccinering. Mottagningarna når i sin tur större vårdsystem och hjälporganisationer med SMS innehållande medicinlagerstatus eller serietillverkarnummer för att undvika falska mediciner i omlopp. I gengäld kan vårdorganen övervaka och över tid följa befolkningsgrupopers inrapporterade hälsostatus.
Annons
Mobil hälsa i utvecklingsländer handlar alltså till stor del om ny teknik i gamla system. Och ofta med hjälp av de mest basala mobilfunktionerna, samtal och sms.
– Mobil hälsa arbetar inte i ett vakuum, den är inte en magisk lösning, förklarar Alain Labrique och jämför mobil hälsa med att bygga broar över hinder: – Frågan är, hur ska vi använda mobil hälsa för att optimera lösningar vi redan vet fungerar?
Hållbara lösningar En panel bestående av veteraner inom vårdinvesterinar i utvecklingsländer håller med och understryker viken av att skapa hållbara vårdsystem.
Diskussionspanelen: Bas Hoefman (Text to change), Gunther L Faber (One family health) och Angus Rowe (Life sense group).
– Du måste förstå området du ska till. I Afrika har du alla de här projekten, företag och organisationer som är så uppfyllda av all innovation de har gjort att de inte tänker på hur de ska implementera den, säger Angus Rowe från sydafrikanska Life Sense Group.
– Det är det sorgligaste, att se ett projekt dö så fort det ekonomiska biståndet tas bort. Det är en frustrerande bransch, fastslår Gunter L Faber från One Family Health.
En lyckad affärsmodell, kommer de fram till, måste inkludera regeringen i vårdsystemet.
– Du kan inte stå själv, säger Gunter L Faber, men ser också Afrikas stora grå ekonomi beröva många stater på intäkter för samhällsuppbyggnad.
Samma utmaningar i Sverige Trots de stora samhälls- och systemskillnader låter argumenten som de Kristofer Vernmark framhöll under sitt föredrag om hur Psykologpartners har implementerat sina onlinebaserade KBT-tjänster i svensk sjukvård: Mobil tillgänglighet förbättrar och effektiviserar med enkla medel existerande lösningar. Det gäller att förstå hur systemet fungerar och bli en del av det. Samarbeten och relationer är av största vikt. Kortvarig projektfinansiering fungerar inte för att nå långsiktiga mål.
Angus Rowe vill ändå framhålla just bristen på vård som Afrikas största utmaning. – Du kan ha all världens mobila teknik, men det måste också finnas tillgång till sjukvård, säger han.
Magiska möjligheter Samtidigt ser mobil hälsa ut att kunna bli det där magiska trollspöet som Alain Labrique talade om. Som liksom en hemtjänstrobot eller en smartphone-hudscanner trollar bort brist på specialistpersonal och utrustning.
– Hur vi kan hjälpa vårdpersonal i fält är den fortsatta utmaningen, menar Alain Labrique.
Redan låter mobil teknik personal på plats utföra komplicerade uppgifter som de egentligen saknar kompetens för eller inte har instrument till. Stanford Universitys Oscan låter exemplevis vårdpersonal skicka smartphonefoton på misstänkt munhålecancer för att bedömas av experter i en annan del av världen. En ryggsäck kan rymma såväl solcellspaneler som den mindre klinik de driver, bestående bland anant av ett mobilt ultaljud och mobil blodprovsutrustning.
Alain Labrique ser prefixet “mobil” till slut komma att försvinna från mobil hälsa. Men desto mer främmande tekniken, desto längre tid för att integrera den i vårdsystemen.
– Ha tålamod! uppmanar han, sitt inledande larm till trots, och påminner om hur mobiliteten redan har gjort mycket som var "impossible" till “mPossible”.
