I söndags var olyckan framme. Min son råkade stöta till dörrposten och tappade surfplattan som landade med skärmen nedåt. Till en början verkade den ha klarat sig, skärmen hade inga sprickor, men när jag sedan försökte använda den insåg jag att det blivit något slags kortslutning i touchfunktionen, plattan betedde sig ungefär som när man försöker använda en telefon under vatten, och gick inte att styra.

Plattan är en Samsung Galaxy Tab S6, och jag började rätt omgående jobba på två spår, dels se om den gick att laga, dels se om jag kunde hitta en motsvarande ersättare. Det ledde till en del intressanta betraktelser.

För det första kontaktade jag en auktoriserad Samsungverkstad, som meddelade att de fortfarande supportade plattan, det vill säga det finns fortfarande reservdelar att få tag på, och att den därför gick att laga. Det blev jag naturligtvis tacksam för, det var inget jag tog för givet. Plattan är köpt våren 2020 och är alltså snart 4 år gammal, men lanserades för lite mer än fyra år sedan. 

Samtidigt är det ju rätt galet att jag inte kan ta för givet att en fyra år gammal surfplatta ska gå att laga. Hade det varit 2015 och det var en surfplatta från 2011 hade det möjligen känts mer rimligt, för då var dels prylarna billigare, dels gick teknikutvecklingen snabbare. Idag har vi rätt att kräva att om vi lägger så mycket pengar som vi gör på en mobil eller platta så ska den också hålla i många år. Det är också vad EU anser, och Right to Repair-initiativet har lett till ett lagförslag där man bland annat kan kräva att reservdelar tillhandahålls i minst sju år.

Den andra betraktelsen gjorde jag när jag upprättade ett försäkringsärende för skadan. Mitt försäkringsbolag tyckte att en surfplatta som lanserats för fyra år sedan var värd 20 procent av nypriset. Här känns det dels som om de inte tar det minsta hänsyn till att teknikutvecklingen gjort att elektronikprylar lever mycket längre nu, dels att de struntar fullkomligt i att många mobiler och plattor faktiskt fortsätter säljas som nya i ett par år. Du som konsument blir alltså blåst av försäkringsbolagfet om du köper en ny mobil och väljer förrförra årets modell för att spara några tusenlappar. Här borde man också ställa krav på förändring.

Den sista betraktelsen gjorde jag när jag i väntan på besked om den gick att reparera surfade runt på nya alternativ, och upptäckte att det var ont om dem. Samsung Galaxy Tab S6 uppskattas för att den är liten och lätt men ändå har relativt stor Amoledskärm. Den kostade 8000 kronor ny, med simkortplats. I de två efterföljande generationerna Tab S7 och Tab S8 blev dels plattorna större, dels hade den minsta modellen inte längre Amoledskärm. Det var först med Samsung Galaxy Tab S9 som man släppte en motsvarande modell. Då har priset förstås gått upp till 10 500 kronor, och även vikten har ökat med 20 procent. Tab S9 är givetvis också bättre på mycket, särskilt då 120 Hz uppdatering i skärmen, och även Lenovo har surfplattor med Amoledskärm, men det är ändå intressant att en uppgradering idag ofta kan upplevas som en försämring.

Särskilt om man vill ha en mobil eller surfplatta som är liten eller lätt.