Drömmen kom av sig

Krönika: Trådlös laddning – en avlägsen dröm utan sladdar

När trådlös laddning först kom var förhoppningarna många. Jag minns att Nokia var tidigt ute. Sladdar skulle bli föråldrade och det skulle finnas laddplattor integrerade kafébord, vänthallar, tåg och i hemmen.

På sikt skulle telefonerna göras helt utan kontakter och sladdarna alltså spela ut sin roll. Det talades om att Apple istället för att gå över från lightning till usb-c skulle helt skippa trådbunden laddning och bara ha trådlöst. Så blev det inte, inte ännu i alla fall. 

Egentligen är det bästa med trådlös laddning att infrastrukturen så att säga, alltså själva laddaren är oberoende av telefonen som ska laddas. Jag vill inte bära med mig någon laddare, de trådlösa laddarna ska bara finnas överallt där jag behöver dem. Och de ska så klart fungera oavsett vilken telefon jag har, det är ju lite av grundförutsättningen.

Idag är mina huvudsakliga laddare den vid sängen (trådlös) och den på skrivbordet (även den trådlös. Den där drömmen om att trådlösa laddare skulle finnas integrerade i bilen, kollektivtrafik och andra ställen känns fortfarande avlägsen. Kanske inte heller helt smidigt i praktiken. För det första har trådlösa laddare varit sådana att telefonen måste ligga precis rätt mot spolen för att ladda effektivt och även då är trådbunden laddning ofta betydligt snabbare.

På sikt skulle telefonerna göras helt utan kontakter och sladdarna alltså spela ut sin roll. Det talades om att Apple istället för att gå över från lightning till usb-c skulle helt skippa trådbunden laddning och bara ha trådlöst. Så blev det inte, inte ännu i alla fall. 

Egentligen är det bästa med trådlös laddning att infrastrukturen så att säga, alltså själva laddaren är oberoende av telefonen som ska laddas. Jag vill inte bära med mig någon laddare, de trådlösa laddarna ska bara finnas överallt där jag behöver dem. Och de ska så klart fungera oavsett vilken telefon jag har, det är ju lite av grundförutsättningen.

Idag är mina huvudsakliga laddare den vid sängen (trådlös) och den på skrivbordet (även den trådlös. Den där drömmen om att trådlösa laddare skulle finnas integrerade i bilen, kollektivtrafik och andra ställen känns fortfarande avlägsen. Kanske inte heller helt smidigt i praktiken. För det första har trådlösa laddare varit sådana att telefonen måste ligga precis rätt mot spolen för att ladda effektivt och även då är trådbunden laddning ofta betydligt snabbare.

Nu börjar det i alla fall röra sig lite i utvecklingen av trådlös laddning. Apples Magsafe med magneter som håller telefon och laddare på plats har spridit sig i och med Qi2-standarden. Jag har precis testat nya Oneplus 13 som med hjälp av sitt skal lydigt håller sig fast vid Magsafe-certifierade laddare. Rykten gör gällande att kommande S25-serien från Samsung har samma egenskap och då har vi ju snabbt en defactostandard som faktiskt används. 

I Iphone är magneterna integrerade i själva telefonen så att tillbehör kan anslutas utan skal. Oneplus och Samsung tycks alltså göra integrationen i själva skalet istället. Det kan jag leva med. De flesta av oss använder ju ändå alltid skal och man vill ogärna ta av skalet för att kunna ladda eller ansluta något tillbehör. 

Oneplus satsar i samband med sin lansering på flera trådlösa magnetiska laddare. En vanlig powerbank som är magnetisk och laddar trådlöst samt en rund, magnetisk med fläkt som även den laddar trådlöst. Tanken är väl att man ska ha dem när man är på språng, men med tanke på att magneterna inte nödvändigtvis är tillräckligt starka för att hålla laddaren på plats om du har telefonen i till exempel fickan och sladdbundet laddar betydligt snabbare känns det som en felriktad satsning som knappast löser några problem.