På jakt efter förbättring

Krönika: Saknaden av Chromecast och framtidens tv

Sedan marksänd tv och kabel-tv tappade initiativet och fick ge vika för appar och streamingtjänster som Netflix har alla inblandade famlat i blindo. Chromecast var en lösning på problemen och en lösning som fortfarande fyller ett behov.

Mitt första steg mot framtidens tv, när tidningens tv-bilaga kändes hopplöst förlegad, var Magine. Det här var innan Netflix ens fanns i Sverige och Magine gjorde befintlig tablå-tv tillgänglig i dator och mobil flexibelt när jag ville. Jag kunde när som helst se program från de senaste dagarna, men starta programmet när jag ville se det. Det var som en play-tjänst för alla kanaler, samlade, även de som inte hade någon play-tjänst.

Med en Chromecast som bara kostade 3-400 var fort min stora teve hemma den primära skärmen, men utbudet blev så oändligt mycket större och bättre. Givetvis rök Com Hem-abonnemanget all världens väg. Jag var fri.

Magine lyckades dock inte få ordentligt fäste eller skapa de partnerskap med relevanta kanaler som krävdes för att göra tjänsten riktigt framgångsrik. Jag fick hoppa över till mobiloperatörernas Play-tjänster och kombinera dessa med ett par streamingtjänster.

Mitt första steg mot framtidens tv, när tidningens tv-bilaga kändes hopplöst förlegad, var Magine. Det här var innan Netflix ens fanns i Sverige och Magine gjorde befintlig tablå-tv tillgänglig i dator och mobil flexibelt när jag ville. Jag kunde när som helst se program från de senaste dagarna, men starta programmet när jag ville se det. Det var som en play-tjänst för alla kanaler, samlade, även de som inte hade någon play-tjänst.

Med en Chromecast som bara kostade 3-400 var fort min stora teve hemma den primära skärmen, men utbudet blev så oändligt mycket större och bättre. Givetvis rök Com Hem-abonnemanget all världens väg. Jag var fri.

Magine lyckades dock inte få ordentligt fäste eller skapa de partnerskap med relevanta kanaler som krävdes för att göra tjänsten riktigt framgångsrik. Jag fick hoppa över till mobiloperatörernas Play-tjänster och kombinera dessa med ett par streamingtjänster.

Hela tiden var innehållet och intelligensen samlad i min mobiltelefon. Här hade jag allt innehåll och kunde titta var jag än var, när jag än ville. Hade jag dessutom en större skärm med Chromecast i närheten sköt jag upp innehållet där. Oavsett om det var hemma, på kontoret, landstället eller på besök hos någon kompis.

Idag, trots Chromecasts död, finns samtidigt gott om Chromescast-kopior från andra tillverkare även efter att Google nu definitivt lagt ner tillverkningen av sina billiga stickor. Så idén lever för den som vill ha ett billigare, enklare alternativ. 

Chromecast var en tydlig kontrast till konkurrenten Apple TV. Inte ens Apple själva har riktigt hävdat att de har det perfekta konceptet för framtidens teve. På sin tid sa Steve Jobs att Apple TV var lite av en hobby på Apple och inte någon massmarknadsprodukt. Senare har Tim Cook sagt att framtiden för teve är appar. Då gäller dock att man lyckas samla allt innehåll man vill se så det blir tillgängligt på en och samma plattform.

Google har helt klart färdats i en riktning likt den Apple redan från början slagit in på. En enhet med appar. De flesta strömingstjänster och tv-kanaler finns i Apple TV med appar. Detsamma även i Google TV Streamer nu, även Apple TV Plus. Jämfört med mina första stapplande steg dock, med en Chromecast för några få hundra och allt innehåll jag kunde tänka mig tillgängligt via mobilen sitter jag nu med en handfull strömmningstjänster och tre olika fjärrkontroller framför teven. Bakom teven flera olika boxar anslutna till olika hdmi-uttag. Var det så här framtiden skulle bli?