Marknad, teknik, passion

Krönika: Mobiltillverkarna – vem bestämmer?

Många av våra mobiltillverkare har väsensskilda utgångspunkter. Det här har slagit mig då jag märker hur olika de agerar.

Marknadsfolket, ingenjörerna eller någon annan? Vilken grupp som faktiskt verkar ha mest att säga till om skiljer sig åt. Det kan också skifta i maktbalansen om man ser på en och samma tillverkare under en längre period. Asus är till exempel en tillverkare där teknikerna och entusiasterna tycktes ha styrpinnen. Det fanns här en passion och en glädje i produktskapandet. En kompromisslöshet och ett mod. Både Zenfone och spelmobilerna i ROG-serien har tillåtits ta ut svängarna som snart sagt ingen annan tillverkare gör. Sedan slätades kontrasterna ut lite. Jag föreställer mig att marknadsavdelningen fick mer att säga till om. Zenfone och ROG blev mer lika varandra, fortfarande med olika profil men med mer gemensam plattform. 

Lite av samma resa har Sony gjort. Entusiaster har fått styra, men med tydligt mandat uppifrån. Trots att vi många gånger trott att Sony som mobiltillverkare varit uträknade så har de envetet släppt sina årliga uppdaterade modeller. Just när jag tyckte att de till slut nått fram, verkar de ha ändrat strategi och blivit mer som övriga tillverkare. Men ge upp, nej det gör inte Sony, trots minimal marknadsandel. 

Motorola ger sken av att vara mer marknadsstyrda, och pratar med förvånansvärt många olika röster. De har förmodligen branschens bredaste produktportfölj, med billiga G-serien, mer påkostade Edge (som ändå undviker den vassaste prestandan och specifikationerna) och så den vikbara Razr-serien. Jag får känslan att de på Motorola behandlar telefonerna som vilken konsumentprodukt som helst och lika gärna skulle kunna jobba med kläder eller bakelser. Tar in pusselbitar för att få ihop produkter de tror marknaden vill ha.

Marknadsfolket, ingenjörerna eller någon annan? Vilken grupp som faktiskt verkar ha mest att säga till om skiljer sig åt. Det kan också skifta i maktbalansen om man ser på en och samma tillverkare under en längre period. Asus är till exempel en tillverkare där teknikerna och entusiasterna tycktes ha styrpinnen. Det fanns här en passion och en glädje i produktskapandet. En kompromisslöshet och ett mod. Både Zenfone och spelmobilerna i ROG-serien har tillåtits ta ut svängarna som snart sagt ingen annan tillverkare gör. Sedan slätades kontrasterna ut lite. Jag föreställer mig att marknadsavdelningen fick mer att säga till om. Zenfone och ROG blev mer lika varandra, fortfarande med olika profil men med mer gemensam plattform. 

Lite av samma resa har Sony gjort. Entusiaster har fått styra, men med tydligt mandat uppifrån. Trots att vi många gånger trott att Sony som mobiltillverkare varit uträknade så har de envetet släppt sina årliga uppdaterade modeller. Just när jag tyckte att de till slut nått fram, verkar de ha ändrat strategi och blivit mer som övriga tillverkare. Men ge upp, nej det gör inte Sony, trots minimal marknadsandel. 

Motorola ger sken av att vara mer marknadsstyrda, och pratar med förvånansvärt många olika röster. De har förmodligen branschens bredaste produktportfölj, med billiga G-serien, mer påkostade Edge (som ändå undviker den vassaste prestandan och specifikationerna) och så den vikbara Razr-serien. Jag får känslan att de på Motorola behandlar telefonerna som vilken konsumentprodukt som helst och lika gärna skulle kunna jobba med kläder eller bakelser. Tar in pusselbitar för att få ihop produkter de tror marknaden vill ha.

Samsung är så stora att deras olika avdelningar mycket väl kan dra åt olika håll och här får jag mer känsla att det är en trög myndighet som ska baxas fram. På ett sätt stämmer väl nästan det. De senaste åren har Samsung tappat i styrfart och har inte initiativet på det sätt dom hade när S20 kom och de vågade ta för sig mer.

Apple blir också på grund av sin storlek en större mekanism där flera krafter drar åt olika håll. Det har tilltagit, för under Steve Jobs ledning var ju strategin mer kompromisslös. 

Tekniken betyder mest för Xiaomi och Huawei. Här märker man på lansering att tekniken lyfts fram på ett annat sätt. Och att det läggs resurser på att vara innovativa och teknikorienterade. 

I grunden är mobiltelefonens mognad som produkt det som får utgångspunkterna hos olika tillverkare att spreta på det här sättet. Tidigare års kraftfulla tekniksprång har fått ge plats för mer affärsmässig utveckling.

Nu ställer AI höga krav på tillverkare och det är bara de riktigt stora som rimligen kan lägga resurserna och ens har möjligheten att skapa egna unika tjänster. Så den utvecklingen kan ytterliugare visa apå skillnader i vad de faktiskt kan erbjuda.