Det verkliga genombrottet för smartklockan kom nog när mobilarmband för att fästa telefonen runt armen när du joggar blev populära. Visst hade det funnits smartklockor innan det, men för gemene man blev det i och med mobilarmbandet tydligare att det måste finnas ett enklare sätt. Ett bättre sätt. Det sättet hette smartklocka. Utöver att mäta distans hade ju smartklockorna som kom även andra sensorer för att mäta till exempel puls utöver att de fungerade i mångt och mycket som en minimobil med appar, påminnelser, mobila betalningar och mer.

Jag började mäta mina träningspass med Nokias gamla app Sportstracker. Det var väl sisådär 20 år sedan nu. Ungefär samtidigt kom första sätten att med mobiltelefonen mäta hur du sover och kanske framförallt sedan väcka dig när du sov som lättast. Sleep Cycle hette appen. Du skulle bädda ner den i sängen och ansluta laddaren till telefonen. Accelerometern i telefonen registrerade hur du rörde dig i sängen. Sleep Cycle finns ju som app än idag men i ett förfinat utförande.

Bäst på några saker

Ringen är ett bättre alternativ för sömnmätning precis som en klocka på armen under joggingrundan är bättre än en hel mobiltelefon fastspänd runt samma arm. Det blev tyvärr ingen Galaxy Ring ännu för den svenska marknaden, men jag har en tid testat konkurrenten Oura och ser både för- och nackdelar med format och funktion. Det börjar med en gnagande känsla av otrohet. Ringen har ju en symbolisk mening, men jag intalar mig själv att den här bara är en hälsomätare. Det går bättre och bättre. Sömn mäter den bra medan träningspassen fortfarande mäts betydligt bättre av en ordentlig smartklocka. 

Personligen brottas jag lite med vad som är värt att mäta. Jag känner inte att jag behöver mäta min sömn särskilt ofta. Har jag sovit dåligt behöver jag ingen som berättar det för mig på morgonen. Eller påminner mig om det i senare sammanfattningar. Men jag kan förstå de som ser ett värde i det, särskilt om analysen av insamlade data kan ge tips och få dig att sova bättre. 

Ett argument för att mäta allmänt hälsoläge som puls, stress och så är att upptäcka underliggande problem med till exempel hjärtat som vi inte kände till. Det kommer ju upprepade rapporter om hur personer med smartklockor fått en varning som gjort att de sökt vård och därmed potentiellt undvikit livshotande symptom.

Oumbärlig och skön att slippa

När det gäller träningspass har klockan blivit en nästan ständig följeslagare. Den kan trigga mig att orka lite mer för att uppnå dagens mål eller förlänga löprundan någon kilometer för att komma upp i jämna kilometertal. Det trots att jag nog inte ser mig själv som en särskilt utpräglad tävlingsmänniska. Under träning gör klockan att jag kan lyssna på musik utan att ha telefonen med mig, men jag kan samtidigt finna njutning även i att inte mäta något under träningspasset. Bara springa och strunta i hur långt det blir eller hur snabbt jag sprungit. Lämna tankarna bakom.

Varken ringen, mobilen eller klockan är den sista hälsomätaren. Kan jag bara få fördelarna och slippa nackdelarna ska det så klart mätas och tillföras funktion samtidigt som prylen i sig inte ska märkas. Ringen är prylen närmast det målet, men det finns fortfarande mycket att göra.