När du läser det här är jag förmodligen på semesterresa, och i år liksom förra året går resan till Schweiz. Det är ett härligt land på många sätt men en störande detalj är att de inte är med i vare sig EU eller EES. Det betyder att man inte har fri roaming i landet.

Det är svårt att använda lagom mycket mobildata. Det är ju många appar som gärna puttrar igång i bakgrunden så fort man slår på mobildata, så det är säkrast att ha mobildata avslaget medan vi är i landet.

I Schweiz liksom i resten av Västeuropa förväntas man dock alltid ha tillgång till Internet, och allt från tågbiljetten till att låsa upp hotellrummet kan kräva att man använder en app eller webben. Just när man är på resande fot är det alltså extra krångligt att klara sig utan mobildata.

Det blir därför något av en sport att hitta öppna Wif-nät. På hotellrummen finns ju såklart, det är rätt givet. På åtminstone större järnvägsstationer finns det också öppna Wifi i Schweiz. De är tidsbegränsade till en timme men man registrerar sig med sin e-postadress så det är ganska lätt att komma runt tidsbegränsningen om man har mer än en e-postadress. Uppkopplingshastigheten på stationerna är klart godkänd.

När vi befann oss i en förort till Luzern och behövde Internet för att ladda ner hotellets app var SBB:s stationsinternet inte till någon hjälp, men det finns andra säkra ställen att hitta öppna Internet. Bankkontor till exempel, och de stora mataffärskedjorna har också Wifi i sina butiker.

Det var nog inte bara jag som utnyttjade detta faktum, för det var en mindre skara människor som bara hängde utanför banken med sina mobiler, trots att den var stängd sedan länge.

Problemen går att lösa alltså, men det är något märkligt med att något kan både vara en förutsättning och så fullkomligt ad hoc. För hotellrum, det kan väl nästan bara vara turister utomlands ifrån som behöver in på dem?

Pusselbiten som saknas är ett enkelt och rimligt sätt att få tillgång till mobildata i det land man reser till för en begränsad tid. Självklart är detta något vi är beredda att betala för. Ja, din operatör har ofta ett paketerbjudande, men de datapotter på ett par hundra megabyte för ett par hundra kronor känns knappast anpassade till dagens förhållanden. Man kan köpa ett kontantkort i landet man kommit till, men samtidigt är det ju bökigt att byta nummer om mobilen inte har plats för två sim-kort. Och så måste du hitta en återförsäljare och sätta dig in i hur kontantkorten fungerar i det land du kommit till. Det kan inte riktigt beskrivas som ett enkelt och smidigt sätt.

E-sim är väl kanske den teknik som har störst potential att lösa det här problemet. Du skulle direkt i din mobil kunna köpa ett aktivt mobilabonnemang för lagom tid och med lagom pott som du själv bestämmer, som skulle ligga utanför ditt ordinarie abonnemang.

Det här är ett scenario som till exempel Apple gärna målar upp. Tyvärr verkar dock intresset för att göra e-sim smidigt och enkelt för användaren vara nästan obefintligt. Både hos svenska operatörer och schweiziska.