I år är toppmobilerna i vårt jämförande test mer lika än någonsin tidigare, även med hänsyn tagen till att variationerna i mobilens utseende minskat jämfört med för fem år sedan. Förra året kunde man åtminstone se skillnader i materialval för konstruktionen. Den här gången har samtliga mobiler glasbaksida och metallram, och skillnaderna ligger främst i hur krökt baksidan är och om ramen är av aluminium eller stål.
Samtliga mobiler har också försökt få plats med så mycket skärm som möjligt på framsidan, även om strategierna ser lite olika ut. Sex av tio telefoner i testet har en skärm som går upp på bägge sidor om sensorpanelen. Bara två av tio telefoner har fingeravtrycksläsare på framsidan, och Nokia 8 Sirocco är den enda mobilen som inte har skärm som är minst dubbelt så hög som den är bred. De flesta har också dubbla kameralinser.
Storleken på mobilerna skiljer sig en del åt, men det beror främst på urvalet. Somliga, som Apple och Honor, har gjort sin bästa mobil i ett lite mindre format medan andra, som HTC och Oneplus, har valt ett lite större format. Samsung och Huawei har gjort sina toppmodeller både i modell större och mindre, men vi har valt de större eftersom de i bägge fallen har lite bättre egenskaper och därmed är det bästa tillverkaren har att erbjuda just nu.
Annons
Apple Iphone X
Annons
Iphone är Iphone. Den som inte har närmare erfarenhet av Apples toppmodell Iphone X och förväntar sig att den ska vara spektakulärt bättre än den 3000 kronor billigare Iphone 8 riskerar att reagera med ett “jaså”. Att ramen är i stål istället för aluminium gör lite till känslan, men det är skärmen som är huvudattraktionen.
Apple har fimpat hemknappen och fått mindre ram mellan telefonens botten och skärm än någon annan, medan sidoramen lätt känns tjock och svart jämfört med många av testets Androidtelefoner, och sensorpanelen som går in i skärmens ovankant är groteskt stor vid jämförelse. Nu använder Ios inte statusraden till notifieringar som Android gör, så det är inget större problem. Skärmen tillhör testets bättre AMOLED-skärmar, och hjälper dessutom telefonen till betydligt bättre batteritid än Iphone 8.
Apple valde att stryka fingeravtrycksläsaren helt i Iphone X och gå in till hundra procent för säker ansiktsupplåsning. Så här ett halvår senare är jag inte säker på att jag tycker att det var rätt beslut. Face ID är kanske säkrare än många Androidalternativ, men också långsammare och ibland vägrar den släppa in mig. Jag hade uppskattat fingeravtrycksläsare som antingen snabbare eller säkrare alternativ till ansiktsupplåsningen.
Hemknappen har ersatts med svepgester, och det var ärligt talat på tiden. Svepgesterna är väl genomtänkta, även om det ibland kan vara svårt att komma åt skärmens botten för att svepa upp när den sitter så nära telefonens kant.
Systemet är på Apples vis identiskt med övriga nya Iphones, eller ett par år gamla Iphones för den delen, vilket på de flesta vis – utom när man ska förklara varför man ska köpa en mobil för över 10 000 kronor – är en fördel. För en stor del av Sveriges befolkning behöver Ios ingen närmare introduktion. För den som varit ifrån Ios ett antal år är det inte fel att hävda att systemet blivit ganska komplicerat, med rätt röriga inställningar, men har man använt Ios kontinuerligt under alla år är det förstås inget man tänker på. Integrationen med Apples tjänster, såsom Icloud, Apple Music och Apple Pay, är bekväm om man använder dem. Men egentligen är det rätt spartanskt med funktioner som får telefonen att sticka ut och kännas unik.
Kameran är i alla fall annorlunda mot den billigare Iphone 8, med dubbla linser och optisk zoom. Apple förlitar sig tungt på automatik i kameraappen, vilket är bra om du bara vill trycka av en bild och den ska bli bra, för kameran gör sällan bort dig. Däremot har du små möjligheter att justera inställningarna om du inte är nöjd.
Apples integration av system och chipset är perfekt, och telefonens prestanda är i topp, vilket bland annat innebär att den slår alla andra på fingrarna i 3D-grafik.
Plus: Kvalitetskänslan, prestanda Minus: Dyr
Honor 10
Honor har fram tills nyligen i Sverige fungerat som ett lågprisvarumärke för Huawei, men nu har man på olika sätt markerat att man vill att Honor behandlas som en egen mobiltillverkare som är en del av Huaweikoncernen.
Inte för att det märks i telefonens system, där allt är sig väldigt likt från Huaweimobilerna. Du loggar in med ditt Huawei-ID, du synkar dina bilder mot Huaweis molntjänst, och du hittar samma inställningsmöjligheter och valfrihet i EMUI 8.1 här som i EMUI 8.1 på Huawei P20 Pro.
Honor-telefonerna har ofta sålts som toppmodeller till ett betydligt plånboksvänligare pris, och Honor 10 är testets i särklass billigaste telefon. Men då måste man bortse från att nästan allting är sämre om man jämför med Huawei P20 Pro.
Formgivningen är likartad och telefonen ligger skönt i handen men plastlisten mellan skärm och metallram är mer påtaglig än på testets övriga telefoner. Skärmen har lite tjockare ramar än P20 Pro men precis som den har den en sensorpanel som går in i skärmen. Skärmen är av LCD-typ med HD-upplösning. Den är ljusstark men någonting står inte helt rätt till med tryckresponsen, åtminstone inte nära kanterna, för jag upplever ofta att jag behöver trycka två gånger för att någonting ska hända.
Honor 10 har en fingeravtrycksläsare dold under glaset men fortfarande under skärmen i stället för bakom. Jag ser inga fördelar med denna lösning. Fingeravtrycksläsaren är svårare att hitta med fingret och har sämre respons, vilket gör att det ofta krävs ett par försök att väcka telefonen. Att som på Huawei P20 Pro ersätta de virtuella navigeringsknapparna med fingeravtrycksläsaren är därför inte att rekommendera. Kameran tål inte heller en jämförelse med Huaweis bästa. Bilderna blir inte helt dåliga, men färgerna känns ofta överdrivna, och i det här sällskapet är det definitivt en av de sämre mobilkamerorna.
Honor 10 har i alla fall på pappret samma prestanda som Huawei P20 Pro, med chipsetet Kirin 970. Men dels är förstås Kirin 970 en generation efter de snabbaste chipseten i testet, dels har Honor av en eller annan anledning misslyckats med att få systemet att flyta på lika bra som på Huawei P20 Pro, så inte heller här får man vara riktigt nöjd.
Utifrån mallen metallram och krökt glasbaksida har HTC i alla fall gjort några originella detaljer i formgivningen. Skärmen är liksom upphöjd och bara aningen avrundad, och metallramen har knappar som i själva verket är reliefer på en tryckkänslig ram.
Även nedre delen av ramen är tryckkänslig – man kan klämma på telefonen för att aktivera valfri funktion. Det här är dock mest en gimmick, och hade kunnat lösas med en vanlig knapp. Telefonen är en av testets större och tjockare utan att man får till exempel större batteri än hos konkurrenterna i samma storlek.
Skärmen saknar den infällda sensorpanel som många andra telefoner i testet har. Den är en av de mest högupplösta i testet, i synnerhet om man tar hänsyn till att LCD är skarpare än OLED, men den är också lite mindre ljusstark än många andra.
Systemet i telefonen är kosmetiskt annorlunda mot det man brukar kalla “stock Android”, det vill säga Googles standardvariant av systemet. Samtidigt är det framför allt just kosmetiskt, och det finns inte särskilt mycket onödiga förinstallerade appar eller egna funktioner i systemet.
Kameran hör till en av testets bästa i dagsljus och bra ljusförhållanden, och den är utmärkt på att ta närbilder med sin zoomlins för två gånger optisk zoom. Men är det dålig belysning eller stora kontraster mellan ljus och mörker halkar bildkvaliteten efter Huaweis och Samsungs.
Till telefonens styrkor hör bra högtalarljud, men annars utmärker den sig för att vara bra på det mesta utan att egentligen vara bäst på något.
Plus: Ljudet i högtalarna Minus: Touchramen svåranvänd
LG G7 Thinq
LG har i sin formgivning av G7 Thinq hittat en bra balans mellan stor skärm och smidig telefon. Designen är inte anmärkningsvärd men den är effektiv, och jag gillar bland annat att kameran inte sticker ut från bakstycket.
Skärmen har en av testets högre upplösningar, och är av LCD-typ. Det innebär å ena sidan att skärmen aldrig blir helt svart, vilket gör att lösningen att göra notifieringsfältet svart för att dölja att sensorpanelen går in i det inte riktigt funkar. Å andra sidan är LCD-skärmar skarpare vid samma upplösning. Skärmen på G7 Thinq är dessutom ljusstark, med ett särskilt läge för extra ljus skärm. När du aktiverar det är det bara igång i ett par minuter, för att spara batteri. Bra för när du måste göra något i gassande sol. Skärmen på LG G7 Thinq hör utan tvekan till ett av testets bästa.
De dubbla kamerorna är utmärkta utan att för den skull riktigt nå upp till testets bästa. Den ena linsen är vidvinkel, vilket är en fördel om du tar mycket landskapsbilder, men i gengäld saknas en lins för optisk zoom. I mörker når kamerorna inte upp till Samsungs och Huaweis nivåer.
LG drar hårt på den artificiella intelligensen i kameran. Den är inte på som standard, men slår du på den möts du av en skur av gissningar på motiv som finns i bilden, ofta oavsiktligt komiska. Ofta hittar kameran till slut något som den har ett läge för, till exempel porträtt, blomma eller himmel, och då får du upp fyra inställningsalternativ som miniatyrer. Det är lite som Instagramfilter i realtid, och jag tycker ofta att standardinställningen blir bäst.
LG har lagt in en knapp till Google Assistant, som till skillnad från Samsungs Bixbyknapp inte sitter så man trycker på den hela tiden av misstag. Google har utlovat Assistant på svenska i år, och den dagen kan knappen bli genuint användbar.
LG:s system lägger sig lite mitt emellan de som eftersträvar en ren Androidversion och de som försöker omforma Android till sin avbild. Det innebär att det finns många smarta bonusfunktioner och fiffiga genvägar samtidigt som du inte brottas med att stänga av en massa funktioner du inte vill veta av. För många kan det nog vara en gyllene medelväg, och under alla omständigheter gör de telefonen trevlig att använda. Men jag saknar svepgester som alternativ till navigeringsknapparna.
Plus: Skärmen Minus: Snålt med lagring och arbetsminne för prislappen
Huawei P20 Pro
Huawei varierar temat med svart glasbaksida med mer färgglada alternativ, där en färg övergår i en annan på ett effektfullt sätt. I övrigt är designen anonym, men det betyder inte att telefonen inte är stilren eller bekväm att hålla i.
Skärmen täcker större delen av framsidan, med en urgröpning för sensorpanelen. Trots det har man fått in fingeravtrycksläsare under skärmen på framsidan. Det här är ett riktigt bra val, för förutom att fingeravtrycksläsaren blir lättare att hitta där kan du ställa in den att fungera som hemknapp, bakåtknapp och flervalsknapp i ett, och få ännu mer ledig skärmyta utan virtuella hemknappar. Vill du inte låsa upp telefonen med fingeravtrycksläsare är även Huaweis ansiktsupplåsning riktigt snabb.
Skärmen är av AMOLED-typ med upplösningen 1080 x 2240 pixel, vilket gör den till en av testets mindre skarpa skärmar, men på plussidan har den riktig svärta och hjälper telefonen att få utmärkt batteritid.
Huaweis system är rätt annorlunda mot Googles standard-Android, men präglas av valfrihet i inställningarna. Du kan till exempel välja mellan fyra olika navigeringssätt, med eller utan applåda med mera. Huawei tillför också en del praktiska tjänster som en hälsoapp, en molntjänst för backup av bilder, wifi-inloggningar med mera. Samtidigt är systemet inte för påträngande med massa notifieringar om tjänster som ska ställas in.
När det gäller kamerorna har Huawei tagit i med storsläggan. På baksidan sitter en 40-megapixelkamera assisterad av en 20 megapixels monokromkamera och en telelins på 8 megapixel, och selfiekameran har 24 megapixel. Det hade naturligtvis varit en massiv besvikelse om alla dessa kameror ändå levererade halvdana bilder, men lyckligtvis tar P20 Pro även i praktiken de bästa mobilkamerabilderna just nu. Den utmärker sig bland annat för sin mörkerkänslighet och att kunna ta bra bilder i upp till 5 gångers zoom.
Huawei lyfter även fram sin artificiella intelligens i kameran som automatiskt ska förbättra bilderna efter identifierat motiv. Ofta känns det här mest som när man lägger på ett Instagramfilter, men funktionen att kunna sortera i fotoalbumet efter motiv är bra.
Huawei ligger en halv generation efter de andra tillverkarna med sina mobilprocessorer, så prestandan i telefonen ligger närmare förra årets toppmobiler än årets. Detta är inget man tänker på i praktisk användning av telefonen, men kan möjligen ha betydelse vid tyngre grafik.
Plus: Kameran, väl utnyttjad skärmyta Minus: Inte snabbaste processorn eller skarpaste skärmen
Nokia 8 Sirocco
Den finska startupen HMD Global licensierar nu rätten att göra Nokiamärkta mobiltelefoner. Att företaget är att räkna med märks på att man på ett år tagit sig upp på topp 5 över europeiska smartphonemärken. Detta mycket tack vare prisvärda mobiler för 2000–3000 kronor med ovanligt bra kvalitetskänsla för prislappen. Däremot övertygade inte riktigt företagets första toppmodell Nokia 8.
Nokia 8 Sirocco är tyvärr ännu mer av en besvikelse. Man har här valt att återuppliva Nokias varumärke för lyxtelefoner för att motivera en högre prislapp än på Nokia 8, men telefonen känns inte lyxigare än andra mobiler i detta test, och på flera områden betydligt svagare.
Skärmen har inte det långsmalare format som börjar bli standard men man har ändå krympt ramarna runt skärmen rätt rejält, och på pappret är en OLED-skärm med upplösningen 1440 x 2560 pixel bland de bästa i testet. Tyvärr är skärmen i praktiken ljussvag och grafiken förvrängs något när man skrollar. Man har försökt ta efter Samsung med krökta skärmsidor, men resultatet är inte lyckat, den sotade skärmen gör kanterna skuggade och svårare att läsa.
Runt skärmen finns en tunn stålram, som ärligt talat är lite för vass för att vara skön att hålla i, och glasbaksidan är ungefär som glasbaksidan på många andra telefoner i testet. Knapparna för av/på och volym är hårda, med dålig tryckkänsla och svåra att känna, och känns verkligen inte lyxiga.
Nokia 8 Sirocco har Googles Android One, vilket innebär att det är Google som står för systemet och dess uppdateringar. Bra om du gillar Googles rena Androidversion, dåligt om du gillar när mobiltillverkaren tillför egna funktioner, för här finns bokstavligen inga. Det innebär bland annat att du är hänvisad till Googles lite sämre ansiktsupplåsningsfunktion och inte kan ersätta de virtuella hemknapparna med svepgester.
Kameran tillhör testets svagaste. I bästa fall kan man ta bilder som håller samma nivå som de bättre kamerorna i testet, men när den avviker från snittet är det nästan alltid till det sämre. Telefonen har chipsetet Snapdragon 835, vilket tillsammans med Huawei P20 Pro gör den till testets långsammare, men skillnaden är inte stor i praktisk användning.
Summan är en telefon som är lite sämre på det mesta, utan någon formgivning eller kvalitetskänsla som kan sägas kompensera för det. Men batteritiden och ljudet vid telefonsamtal är bra.
Trots allt tal om att fokusera på att göra de bästa telefonerna och en slogan om att aldrig slå sig till ro är Oneplus fokus att göra prisvärda toppmodeller. Det gäller även Oneplus 6, som åtminstone med 64 GB lagring är en av testets billigaste mobiler.
Designen är rätt anonym, åtminstone i det blanksvarta utförandet, medan de mattsvarta och vita pärlemorskimrande varianterna är lite mer iögonfallande. Oneplus säger att telefonen är vattenskyddad för regn och vardagssituationer, men den är inte vattentät enligt någon IP-certifiering.
Större delen av framsidan täcks av skärm, med en sensorpanel som går in i skärmens överdel. Skärmen är av AMOLED-typ med bra ljusstyrka och svärta, men med en av testets lägre upplösningar. Du kan bli av med navigeringsknapparna med svepgester från skärmens botten, men jag tycker att svepgesterna är lite aviga att använda och lätt blir fel.
Prestandan är på topp, och systemet är strippat från onödiga appar samtidigt som det finns ett fåtal smarta egna funktioner. Till dessa finns en riktigt snabb ansiktsupplåsning och en funktion för att spela in upp till en minuts video i slow motion med 480 bilder per sekund. Tillsammans med videoredigeraren där du i efterhand kan beskära och välja vad som ska vara i slow motion är det den bästa funktionen för riktigt långsam slow motion-film jag testat.
Kameran har ett intuitivt användargränssnitt och håller en stabilt hög nivå både i dagsljus och mörker, om än inte lika bra som testets bästa.
Annars är det rätt glest med utmärkande funktioner: Hög prestanda till lågt pris är absolut ett säljargument i sig, och vill du ha din telefon fri från onödigt krimskrams är Oneplus 6 ett utmärkt val.
Plus: Slow motion-video, snabb Minus: Få utmärkande extrafunktioner, ingen trådlös laddning
Samsung Galaxy S9 Plus
Samsung har i år förstärkt skillnaden mellan sin större toppmodell Galaxy S9 Plus och den mindre S9. S9 Plus har dubbel kamera som bland annat ger optisk zoom och bättre falsk oskärpa, samt mer minne i telefonen.
Designen av Samsung Galaxy S9 Plus är en lätt uppdatering av S8 Plus, som samtidigt åtgärdar de flesta av bristerna i den äldre designen. Det är en riktigt läcker konstruktion med två symmetriskt krökta glasstycken och en diskret metallram mellan dem. Metallramen var ännu diskretare på S8 Plus, men ger här i stället bättre grepp när man håller telefonen och hjälper till att förhindra att man av misstag trycker på skärmens krökta sidor. Fingeravtrycksläsaren sitter också på en mer logisk plats på baksidan, om än fortfarande för nära kameran för att man inte ska trycka fel av misstag. I kombination med en iris-skanning och ansiktsigenkänning som inte alltid släpper in en är det lite mindre bekvämt att låsa upp telefonen än många andra i testet.
Samsung var bland de första med att täcka större delen av framsidan med skärm, och de har delvis gått sin egen väg. Sensorpanelen går inte in i skärmen, och man har lagt in en virtuell knapp i skärmen som man väcker telefonen genom att trycka extra hårt på. Telefonen är lite mer avlång än de flesta andra mobiler vilket gör att den kan kännas topptung när man använder den med en hand. Man kan dölja menyknapparna och svepa fram dem vid behov, men lösningen känns inte alltid helt elegant och jag saknar något alternativ med svepgester.
Samsung har tagit Android och gjort till sitt eget, på gott och ont. Den som föredrar en ren Googleversion av systemet har inte mycket att hämta här. Nästan allt som Google kan göra tycker Samsung att de kan göra bättre, från molnlagring av bilder till automatisk inloggning i appar och digital assistent. Assistenten Bixby hör definitivt till systemets mer störande egenheter och det bästa man kan säga om den är att man kan inaktivera den så den knappt märks. Till systemets bästa sidor hör betaltjänsten Samsung Pay, som funkar med de flesta banker och i alla betalterminaler, även om de bara stödjer magnetremsa.
Efter en lång period där Samsung varit nästan ohotat bäst på mobilkameror har man på sistone fått se sig ikappsprungna av Huawei, men kameran i S9 Plus hör fortfarande till de bästa mobilkameror man kan få.
Plus: Designen, kameran Minus: De många egna funktionerna varierar i kvalitet
Sony Xperia XZ2
Sony har hakat på designtrenden med glasbaksida som alla andra, men med sin bulliga utformning sticker Xperia XZ2 ändå ut bland mängden. Att telefonen har mindre skärm än de flesta i testet har mest med urvalet att göra, däremot är det tydligt att Sony inte lyckats få in lika mycket skärm per storlek som testets andra tillverkare. Man har i alla fall använt utrymmet till att även få in framåtriktade stereohögtalare.
Sony Xperia XZ2 är testets tyngsta telefon. Till designens egenheter hör också att fingeravtrycksläsaren sitter mitt på baksidan, under kameran som sitter där man är van att hitta fingeravtrycksläsaren. Sonys Androidversion är inte Googles, men den skiljer sig mindre från Googles än många andra tillverkares. Företaget anstränger sig för att hitta på funktioner som gör dem unika, även om en del av dem är mer gimmickar än avgörande för val av telefon. Att du kan göra 3D-modeller av ansikten och föremål och få dem 3D-utskrivna är till exempel häftigt men inte viktigt, och vibrationsmotorn som ska skapa effekt av bas som känns genom att vibrera i takt med musiken är en bättre idé på pappret än i verkligheten. Men möjligheten att filma i super-slowmotion med 960 bilder per sekund är en funktion som Sony var först med och andra har kopierat.
Jag saknar svepgester, bättre ansiktsupplåsning än Googles standardfunktion och möjligheten att dölja virtuella menyknappar, och jag kan störa mig på alla Sonyappar som levererar reklam eller ansluter till andra Sonytjänster. Däremot uppskattar jag de smarta tipsen på funktioner man kanske inte tänkt på i telefonen.
Trots att Sony gör kamerasensorer åt de bästa var det ett tag sedan man lyckades vara bäst själva. Framför allt om man vill zooma eller ta bilder i dålig belysning märker man att kameran har vissa svagheter, medan utomhusbilder och bilder med mycket kontrast ofta blir utmärkta.
Plus: Smarta tips, 3D-skanning Minus: Tjock och tung
Betygskategorier
Konstruktion och skärm
I en väldigt homogen skara sticker Apple Iphone X, LG G7 Thinq och Samsung Galaxy S9 Plus ut positivt av lite olika skäl. Samsung får gå segrande ur striden för att man vågat ta ut svängarna mer än de andra. Vinnare: Samsung Galaxy S9 Plus
System och program
Trots att de testade telefonernas system varierar från Googles och Apples basversioner till helt omgjorda Androidversioner har de för- och nackdelar som gör dem likvärdiga. Oneplus lyfter sig över de andra med ett rent system som ändå inte drar sig för att förbättra Googles grundutförande. Vinnare: Oneplus 6
Kameror
Få av testets telefoner nöjer sig med bara en kamera på vardera sidan. Huawei har vräkt på med flest megapixel och trippelkamera på baksidan, och det visar sig löna sig. Men Samsung Galaxy S9 Plus ligger inte långt efter. Vinnare: Huawei P20 Pro
Extrafunktioner
Kvantitet har en alldeles egen kvalitet, som Josef Stalin sade. Och även om extrafunktionerna i Samsung Galaxy S9 håller ojämn nivå finns det tillräckligt mycket som är bra för att de flesta ska hitta någon funktion som lyfter Galaxy S9 Plus över mängden. Vinnare: Samsung Galaxy S9 Plus
Användarupplevelse
När det kommer till användarupplevelsen är det de små detaljerna, de smarta funktionerna, avsaknad av irritationsmoment och lättheten att navigera som avgör, och det här visar sig vara Huaweis och LG:s styrkor. För möjligheten att utnyttja skärmen maximalt med hjälp av fingeravtrycksläsaren ger vi Huawei segern. Vinnare: Huawei P20 Pro
Vinnare: Samsung Galaxy S9 Plus
Samsung har inte blivit världens största mobiltillverkare på att sälja billigt skräp. Galaxy S9 Plus utmärker sig bland annat för den läckra konstruktionen, kameran och mängden extrafunktioner. Men Huawei P20 Pro och LG G7 Thinq kommer tillräckligt nära för att vara fullgoda alternativ för de som föredrar dem. Oneplus 6 får hedersomnämnande för att den når upp till nästan samma nivå med en betydligt lägre prislapp.
Vi kom inte med i testet
Asus Zenfone 5Z Asus siktar denna gång på att matcha de bästa i funktioner, men med en svårslagen prislapp. Tyvärr hann deras toppmodell inte anlända innan testets deadline.
Sony Xperia XZ2 Premium Sonys kommande värsting har en skärm med upplösningen 2160 x 3840 pixel (vilket innebär att den inte har det avlånga 18:9-formatet på skärmen som de mindre modellerna har), och en helt ny kamera med dubbla linser. Sony utannonserade den i god tid innan säljstart och vi har när detta skrivs ingen indikation på när den kan komma ut i butik.
