Jämförande test: Videomobiler

De första mobilerna som på allvar kunde utmana vanliga kompaktkameror dök upp för drygt fem år sedan. Då handlade det framför allt om stillbilder och idag måste man nästan upp på systemkameranivå för att få bildkvalitet som är så mycket bättre än mobilen att skillnaden gör det värt besväret att bära med sig en extra pryl. Mobilen har blivit den primära stillbildskameran för många. Men hur ser det ut när det gäller rörlig bild? Levererar mobilen filmer av tillräckligt hög klass för att kunna ta över rollen även som din videokamera?

Apple Iphone 5S

Iphone 5S är tillsammans med Nokia Lumia 1020 veteranerna i testet med omkring ett år på marknaden. Ingen av dem har dock i skrivande stund fått en tydlig ersättare som är bättre. Den som tittar för snabbt på specifikationerna kan få intrycket att kamerabestyckningen är ungefär densamma som på föregångaren Iphone 5, men i själva verket har det mesta förbättrats utom pixelantalet som ligger kvar på 8 miljoner. Bildsensorn är en aning större, objektivet släpper in lite mer ljus och fotobelysningen har fått dubbla lysdioder som genom olika vithet ger bättre färgåtergivning i bilderna.

För att spela in video med Iphone 5S väljer man kameraappen och väljer antingen ”Video” eller ”Långsam” på den lilla menyn ovanför avtryckarknappen på skärmen. Läget ”Långsam” innebär att kameran spelar in video med 120 bilder per sekund. När man växlar från stillbildsläge till video ser det ut som att kameran zoomar in rejält. För stillbilder fångar Iphone 5S ungefär samma motiv som ett 30-millimetersobjektiv på en fullformatskamera medan videoläget ser ut mer som 50 mm. Orsaken är den digitala bildstabiliseringen. Genom att ha lite marginal i varje riktning på bildsensorn kan mobilen räkna bort rörelser och ge videoklipp med mindre skak. Stabiliseringen fungerar riktigt bra under normala omständigheter – när man filmar på fri hand i huvudsak i samma riktning. Nackdelarna märks om man klämmer fast mobilen på ett stativ och försöker göra panoreringar. Stabiliseringen försöker bekämpa även mjuka panoreringar så att det blir lite ryckigt jämfört med resultatet på en ostabiliserad kamera. Stabiliseringen går tyvärr inte att stänga av med den inbyggda kameraappen. Möjligheten finns dock med alternativa videoappar som Videon eller Camerapro.

Videoklippen från Iphone 5S har ganska hög kompression. Bithastigheten pendlar mellan cirka 15 och 18 Mbit/s beroende på motiv. Trots det ger filmerna ett riktigt skarpt intryck och det är svårt att hitta några störande artefakter. Kameran i Iphone 5S har bra automatik, men väldigt få manuella inställningsmöjligheter. Du kan välja om belysningen ska vara på eller av och zooma digitalt – fler funktioner än så finns inte. Jag hade gärna sett några olika valbara bildstilar och möjlighet att välja vitbalans. Genom att hålla in fingret på skärmen kan du i alla fall låsa exponering och fokus. Videoklippen spelas in med monoljud och Iphone 5S dämpar vindbrus väldigt kraftigt. 

Plus: Bra resultat med standardinställningarna. Ryms i de flesta fickor.

Minus: Få inställningsmöjligheter.

HTC One M8

HTC driver fortfarande tesen att större bildpunkter på sensorn ger bättre bilder och nöjer sig med att plocka ut 4 megapixel från samma yta som ger 8 respektive 13 megapixel i mobilerna från Apple och LG. One M8 är den enda mobilen med skarpare videosamtalskamera än huvudkamera. Bra för selfies med andra ord. För stillbilder är den lågupplösta sensorn mest till HTC:s nackdel eftersom förlusterna i skärpa stör betydligt mer än eventuella vinster i brusnivå. Men hur klarar sig mobilen när det gäller video? Gränssnittet ser till en början ut att ha väldigt få funktioner, men menyknappen på skärmen aktiverar en list med en rad användbara inställningar. Du kan välja antal bilder per sekund, ISO (känslighet), exponeringskompensation från -2 till +2 EV, fyra olika sorters vitbalans och sju olika bildstilar. Ett tryck på kugghjulet öppnar ytterligare inställningar med val av upplösning och möjlighet att skapa en egen bildstil genom att välja kontrast, färgmättnad och skärpa. HTC:s gränssnitt är ganska tekniskt och kameralikt, men samtidigt tydligt. När man väl lärt sig vad de olika funktionerna innebär ger HTC dig riktigt bra kontroll över resultatet. Tidigare HTC-lurar har haft optisk bildstabilisering, men den funktionen har inte följt med till One M8. Däremot finns digital stabilisering vilket gör att mobilen använder en mindre del av sensorn vid videoinspelning än vid stillbildsfoto. Tyvärr är funktionen alltid på, så det går inte att filma med full vidvinkel.

I videoklippen märks det inte att HTC One M8 har en lågupplöst sensor. Detaljnivån är bra och kameran har väldigt lite moiré med standardinställningar. Förstorar man upp små detaljer med hög kontrast går det att se små artefakter från uppskärpningen, så det kan vara värt att testa en egen bildstil med lite lägre skärpa än standardinställningen. 

HTC:s mikrofoner är ganska känsliga för vindbrus, men stereoljudet är ett stort plus. Man känner sig mycket mer närvarande – åtminstone med hörlurar på.

Plus: Bra gränssnitt. Stereoljud.

Minus: Ständigt aktiv bildstabilisering.

LG G3

LG:s nya flaggskepp har en imponerande skärm och flera intressanta funktioner på foto- och videoområdena. G3 är en av testets tre mobiler med inspelning i 4K-upplösning och LG har placerat inställningen logiskt bland övriga videoupplösningar på menyn. Märkligt nog ser det ut som att man zoomar in en aning när 4K-läget aktiveras. Mobilen använder telefonen alltså en mindre del av bildsensorn för högupplöst inspelning jämfört med när den spelar in vanliga HD-klipp. 

G3 använder en ny lösning för autofokus. Förenklat handlar det om en autofokusbelysning som använder en liten infraröd laser istället för en stark och bländande vit lysdiod. Tanken verkar god. Externa blixtar på systemkameror använder ofta laserdioder som autofokushjälp. I praktiken är det dock svårt att hitta situationer där lasern ger något riktigt lyft för prestandan. LG G3 har snabb och effektiv autofokus, men den är snabb även när jag klistrar en liten bit svart tejp framför lasern. Autofokusen behöver också ungefär samma mängd ljus för att fungera oavsett om lasern får hjälpa till eller inte. 

Kameraappen erbjuder få inställningsmöjligheter. Du kan inte låsa vitbalansen eller stänga av bildstabiliseringen. Kameran ger väldigt skarpa bilder oavsett upplösning, men filmerna komprimeras på tok för hårt i 4K-läget och det syns främst i form av blockighet. Mobilen har stereomikrofon, men den automatiska nivåkontrollen (AGC) arbetar inte lika diskret som på övriga mobiler – dämpningen blir ibland så plötslig och kraftig att det låter som glapp i lurarna.

Plus: Högupplöst skärm. 4K. Bra autofokus.

Minus: Sönderkomprimerade 4K-klipp. Dåligt ljud.

Nokia Lumia 1020

Nokias bildsensor är något i hästväg. Dels är den betydligt större än sensorerna vi hittar i andra mobiler, dels har den extremt hög upplösning. Åtminstone för stillbilder. Mobilen saknar tyvärr 4K-stöd, men när man jämför klippen i full HD håller Nokia toppklass. Den stora sensorn ger ett betydligt kortare skärpedjup. Fokuserar man på något nära linsen blir bakgrunden snyggt oskarp och mindre distraherande. Det innebär nästan alltid ett plus för slutresultatet. Nokias videoklipp innehåller inte riktigt lika mycket data som filerna från LG G3, men bilden ser renare ut och har väldigt bra kontrast utan att färgerna blir överdrivna. Nokias digitala zoom är också klart bäst i testet – du kan zooma in nästan fyra gånger utan att bildkvaliteten blir lidande. Kameran tar tyvärr stor plats och Lumia 1020 känns klumpigare än övriga mobiler i testet.

Det är lite förvirrande att det redan som standard finns två kameraappar i mobilen. Den man vill använda heter ”Pro Camera” och här finns lite fler inställningsmöjligheter – till exempel manuell fokus och manuell vitbalans. Nokia har lagt mest krut på stillbildsdelen, men det finns ändå ett antal unika och mycket användbara videofunktioner – till exempel ljudfilter och inspelning enligt ”biostandard” med 24 bilder per sekund. Ljudfiltret går att ställa in på att antingen ta bort alla frekvenser under 100 eller 200 hertz och det fungerar mot lindrigt vindbrus. Resultatet kan dock naturligtvis inte mäta sig med en extern mikrofon med ”pälsmössa”.

Plus: Skarpa HD-klipp. Stor bildsensor.

Minus: Utskjutande kameradel. Saknar slow motion.

Samsung Galaxy S5

Samsungs kameragränssnitt blandar högt och lågt. Det finns dels en meny med näst intill helautomatiska motivprogram som ”Vackert ansikte” och ”Panorama” – dels en meny med så många inställningsmöjligheter att man måste skrolla för att se alla. Lyckligtvis kan du flytta upp parametrarna du skruvar på oftast till favoritmenyn som alltid syns överst i kameraappen. Vissa funktioner stänger av varandra – till exempel kan du inte själv välja ISO-tal när bildstabiliseringen är aktiv eller ändra vitbalans i HDR-läge. Det tar en stund att lära sig hur detta hänger ihop och i början undrar man varför en viss knapp plötsligt är skuggad.

Galaxy S5 har bildsensor i 16:9-format, så hela sensorytan kommer till nytta när man filmar. Stabiliseringen är inte riktigt lika effektiv som på de bästa mobilerna i testet, men den gör ett hyfsat jobb när man filmar i HD-läge. HD-läget klarar 60 bilder per sekund vilket ger bättre rörelser och en extremt störningsfri bild. Dessvärre går det inte att få någon stabilisering alls och max 30 bilder per sekund i 4K-läget. Videoklippen från Galaxy S5 är knivskarpa med väldigt få artefakter eller andra störningar. Tyvärr dras helhetsintrycket ned en aning av att färgerna ofta blir onaturligt starka – något som blir extra tydligt på mobilens egen AMOLED-skärm. Ljudet i Samsungs videoklipp låter lite dämpat. Galaxy S5 komprimerar ljudet en aning hårdare än exempelvis Sony Xperia Z2, men det stora problemet verkar vara att mikrofonerna har låg känslighet. Det krävs helt enkelt ganska starka ljud för att det ska höras i videoklippet.

Plus: Skarpa 4K-klipp. Bra autofokus.

Minus: Ingen stabilisering i 4K-läge. Övermättade färger.

Sony Xperia Z2

Xperia Z2 ser ut ungefär som sin föregångare, Z1, men det finns många förbättringar. Den större skärmytan är en tydlig sådan, och det finns mycket nytt också när det gäller video. Man känner igen sig i kameraappen, men bland motivprogrammen finns nyheter som 4K-inspelning och ”Timeshift video” som på klarspråk betyder slow motion. Kameran har många inställningsmöjligheter. Du kan själv välja vitbalans i ett antal fasta lägen. Det är enkelt att lägga till exponeringskompensering och göra bilden ljusare eller mörkare än vad automatiken föreslår. Med manuella inställningar aktiverade är det enkelt att välja upplösning och antal bilder per sekund, men det är lite förvirrande att 4K och slow motion finns bland motivprogrammen och inte i de vanliga videoinställningarna.

Xperia Z2 presterar bra både i HD-upplösning och i 4K. Mobilen klarar 60 bilder per sekund i HD-upplösning och det ger filer med riktigt mjuka rörelser. Skärpan är inte lika bra som hos de bästa konkurrenterna, men med Sony fungerar bildstabiliseringen bra även för 4K. Mobilens stereomikrofoner fångar upp mycket vindbrus, men svagare ljud kommer ändå med och det finns gott om detaljer även i ljudspåren. Sony har lagt till en extra ledare i 3,5-millimeterskontakten. Det gör det möjligt att koppla in en extern stereomikrofon – ett tillbehör som i stort sett bara funnits för Iphone tidigare.

Plus: 4K-video. Bra färger.

Minus: Något mjuk skärpa.

Videoinspelning med 4K har kommit för att stanna. Den högre upplösningen syns i form av skarpare och mer detaljrika videoklipp och i väntan på att teveapparater och skärmar uppgraderas gör de extra bildpunkterna det möjligt att beskära och redigera för konsumtion i 1080p utan kvalitetsförluster. Mobilerna utan 4K kan inte riktigt hänga med när det gäller detaljerna, men det märks på filmerna från Nokia Lumia 1020 att även sensorstorlek och optik spelar roll. Mobilernas 4K-lägen innebär också begränsningar – vissa inställningsmöjligheter försvinner och mobilerna klarar bara att spela in 5 minuter långa klipp. Det är något som tillverkarna behöver förbättra i kommande modeller.

Gränssnitt

Avvägningen mellan att ge fotografen maximal kontroll och att göra mobilen enkel att använda är inte helt enkel. Apple och Samsung brukar bråka om vem som kopierar vem, men när det gäller kameraapparna är det tydligt att de valt helt olika spår. På Galaxy S5 finns det mängder av inställningar medan Iphone i princip bara låter dig välja om lampan ska vara på eller av. Antalet funktioner hos Samsung och Sony är stort, men gränssnitten känns lite splittrade och det krävs mer övning innan man ser hur det hänger ihop – varför 4K-inspelning finns bland motivprogrammen eller varför man inte kan välja vitbalans i HDR-läget. Nokia och LG har lyckats bättre, men framför allt LG saknar – precis som Iphone – många användbara inställningar. HTC klarar balansgången bäst och levererar en tydlig, men ändå finessrik, kameraapp.

Vinnare: HTC One M8

Funktioner

När det gäller själva inspelningen saknar Iphone 5S och LG G3 viktiga inställningar som manuellt val av vitbalansen eller möjlighet att stänga av stabiliseringen. Däremot har Iphone kraftfull redigering genom appen Imovie – plus ett bra utbud av tredjepartsappar som ger större kontroll. Optisk bildstabilisering – som mekaniskt flyttar linsen eller bildsensorn för att motverka skakningar – finns i LG G3 och Nokia Lumia 1020. LG:s stabilisering fungerar dock inte speciellt bra i videoläget. Samsung kan, till skillnad från Sony, inte stabilisera vid 4K-inspelning. Med Iphone 5S kan man först tro att man måste peka på skärmen för att välja nya fokuspunkter, men det finns kontinuerlig autofokus, även om den är lite långsam. Övriga mobiler klarar det här med kontinuerlig autofokus bättre. Nokia Lumia 1020 har dessutom ett helt manuellt läge.

Vinnare: Sony Xperia Z2

Ljud

Bildkvaliteten i videoklippen har tagit betydande kliv framåt för varje modellgeneration, men det har inte hänt lika mycket på ljudfronten. Stereoinspelning är inte helt nytt, men Iphone 5S saknar funktionen och man ska inte underskatta betydelsen av en extra kanal för närvarokänslan. Ingen av mobilerna i testet klarar vindbrus speciellt bra, men Nokia ger ett lite bättre resultat. I tystare miljöer har Sony bäst känslighet. Sämst klarar sig LG G3. Den automatiska nivåkontrollen gör att ljudet pendlar upp och ned i volym på ett störande sätt. Samsung Galaxy S5 har lågt brus, men samtidigt låg känslighet. Riktigt svaga ljud fångas inte upp.

Vinnare: Nokia Lumia 1020

Skärpa och färger

Möjligheten att spela in 4K-video ger verkligen mer detaljer i klippen. Nokia Lumia 1020 ger de bästa resultaten i full HD, men 4K-upplösningen gör att LG, Sony och Samsung drar ifrån. Efter att ha förstorat upp enskilda rutor från 4K-klippen konstaterar jag att Samsung är allra skarpast följt av LG och Sony. Nokia, Sony och Apple har bra färgåtergivning medan LG, Samsung och HTC tenderar att ge lite för kraftiga, övermättade färger. De manuella bildstilarna gör att man ganska lätt kan komma till rätta med problemet på HTC. Bilderna från Sonys kamera ligger en aning efter Samsung och LG när det gäller skärpan, men Sony vinner kategorin tack vare en betydligt mer naturtrogen färgåtergivning.

Vinnare: Sony Xperia Z2

Rörelser och kompression

När man jämför storleken på filerna från de olika mobilerna är det en typ av klipp som sticker ut – 4K-filmer från LG G3. Filerna är 30–40 procent mindre än motsvarande klipp från Samsung Galaxy S5 eller Sony Xperia Z2. LG:s HD-klipp ser bra ut, men kompressionen är alldeles för hög i 4K-läget och det syns främst som blockighet i snabba rörelser och andra ”svåra” bilder. Nokia, Sony, Samsung och HTC har alla en rimlig nivå på kompressionen. När det gäller stillastående motiv är Nokias filmer helt klart renast från artefakter, men Apple lyckas bättre med att få rörelser att se mjuka ut samtidigt som moiré och andra störningar hålls på ett minimum.

Vinnare: Apple Iphone 5

Vinnaren: Sony Xperia Z2

Ingen mobil dominerar helt i betygstabellen, men även om samtliga lurar har sina styrkor och akilleshälar är Sony Xperia Z2 den mobil som presterar jämnt och någorlunda högt genom hela testet. Xperia Z2 ger videoklipp som ser bra ut på både små och stora skärmar – oavsett om du filmar i HD eller 4K. Färgåtergivningen håller toppklass och mobilen har bra bildstabilisering även i 4K-läget. Bland finesserna finns både användbara och roliga funktioner – från manuell vitbalans till motivprogram, slow motion och effekter. Ljudinspelningen sker i stereo och bland tillbehören finns en extern mikrofon som kan lyfta ljudkvaliteten ytterligare.

Skarpare bild med 4K

När det gäller videoupplösning har man traditionellt talat om antalet linjer – alltså den vertikala upplösningen. Det är en kvarleva från de analoga bildrörens tid när en elektronstråle svepte vågrätt över bildytan linje för linje. Analoga tevesändningar klarade 576 linjer. HD-sändningar i marknätet levererar 720 medan video på en bluray-skiva kan ha upp till 1080 linjer – så kallad ”Full HD”. På bredden har full HD 1920 bildpunkter – alltså 1920 x 1080 pixel.

De flesta prylar med inbyggd kamera klarar idag att filma med upplösningen full HD – oavsett om det är mobiler, systemkameror, kompaktkameror eller surfplattor. Vill du ha högre kvalitet är nästa steg 4K. Det innebär att den horisontella upplösningen ska vara cirka 4000 pixel. För mobiler och teveapparater löser man det genom att dubbla antalet punkter både på bredden och på höjden. Enligt det klassiska sättet att skriva blir det 2160 linjer – 3840 x 2160 pixel. Det är nästan lika hög upplösning som digital film på bio – där definieras 4K som 4096 × 2160 pixel. 

Så vilken är nyttan? Jo, 4K-mobilerna i testet levererar mer detaljrika videoklipp än en systemkamera med bra optik och fullformatsensor klarar i upplösningen 1920 x 1080. Så på en stor teve med 4K-stöd kan man se en förbättring. En annan fördel är att varje enskild bildruta har tillräckligt hög upplösning för att hålla för tryck. Du kan till exempel filma sport eller andra actionfyllda förlopp och plocka ut en bild på 8 megapixel från exakt rätt ögonblick.