Flaggskeppsmodellerna står för en allt större del av mobiltillverkarnas omsättning. Fler märken har gett sig in i den översta divisionen med prislappar som tidigare bara Apple och Samsung vågade sätta på sina mobiler. Det finns med andra ord mer än någonsin att välja mellan om du vill ha en mobil med den senaste tekniken och de senaste finesserna. Vi har testat nio olika modeller – 5 000 kr kostar topptestets billigaste alternativ medan några mobiler når över 10 000 kr med maxat lagringsminne.

Apple Iphone 6S Plus
Iphone 6 Plus var Apples första mobil i det större formatet och både Plus-modellen och ”vanliga” Iphone 6 kom i nya, snabbare S-modeller hösten 2015. Form och material känns identiska med den mindre versionen av mobilen och det är dessutom svårt att skilja en Iphone 6 Plus från en Iphone 6S Plus. Den största yttre skillnaden är bokstaven ”S” på baksidan av mobilen. Mobilen har också blivit en aning tjockare, men trots det finns den utskjutande kameran kvar. Precis som tidigare utgör den optiska bildstabiliseringen ett skäl att välja Plus-modellen framför en mer kompakt Iphone 6S. Skärmen har upplösningen 1080x1920 pixel och för normal användning är det fullt tillräckligt, men har man betalat närmare 10 000 kr för en mobil kanske det känns trist att många Androidmobiler har skarpare, mer högupplöst skärm. Den största nyheten i hårdvaran är 3D Touch – Apples namn för en pekskärm som känner av hur hårt man trycker. Det fungerar lite som ett högerklick i datorn – genom att trycka hårt på en ikon öppnas en snabbmeny med en handfull alternativ eller genvägar för appen. Det kan till exempel vara att lägga till en ny kontakt direkt från telefon-ikonen eller att starta navigering mot hemadressen i Kartor. Det går också att trycka hårt på exempelvis ett mejl för att läsa lite mer av innehållet än vad den vanliga förhandsgranskningen visar men utan att öppna hela meddelandet. Funktionen gör det även lite enklare att markera text. 3D Touch innebär inget jättelyft jämfört med att trycka länge – den lösning som de flesta mobiler med vanlig pekskärm använder för att uppnå samma sak. Iphone 6S Plus ligger en bit efter Samsung när man mäter prestandan i testappar som Geekbench, men webbläsaren är väldigt snabb och till det kommer testets bästa nedladdningshastigheter i wifi-nät. Med den senaste versionen av Ios introducerades möjligheten att köra två appar sida vid sida på Ipad, men det går tyvärr inte på Iphone 6S Plus – trots att mobilens storlek är fullt tillräcklig. Däremot går en stor del av mobilens gränssnitt att använda på ett bra sätt i horisontellt läge. Det funkar både med startskärmens rutnät av ikoner och med inställningarna. Skärmtangentbordet får, i det horisontella läget, extra knappar för bland annat format och urklippshantering. Flera av Apples egna appar – till exempel kalender, mejl och meddelanden – fungerar som på Ipad där du får två kolumner på skärmen med exempelvis en månadsöversikt till vänster och dagens program till höger.

Mobilen kommer bäst till sin rätt när man håller den horisontellt med två händer. Den ljusstarka skärmen är utmärkt för film och spel. Att använda mobilen med en hand fungerar sämre. Hemknappen och de tomma ytorna runt skärmen gör mobilen väldigt klumpig och mobilerna från Microsoft, Sony och Motorola känns smidigare trots att skärmytan är lika stor eller till och med större. Videokvaliteten från kameran har fått ett rejält lyft och Iphone 6S Plus har stöd för 4K. Även klipp inspelade i 1080p ser väldigt bra ut med låg kompression och bra färger. Man måste dock lämna kameraappen och öppna mobilens inställningar för att byta upplösning.

Jämförande test: Kameramobiler

Plus: Snabb. Bra kamera. Ljusstark skärm.

Minus: Saknar NFC. Klumpig i förhållande till skärmytan.

HTC 10
HTC har tappat lite av den lyskraft märket hade i Androidsystemets barndom. Modeller som Dream, Desire och Sensation drev utvecklingen framåt, men HTC 10 spelar inte den rollen på dagens marknad. Det är en välgjord men fruktansvärt anonym mobil. Den löser de flesta uppgifter väl, men utan att vare sig excellera eller klappa igenom helt på något område. Mobilen påminner om förra årets HTC One M9 till form och utförande – ett snyggt metallskal med rundad baksida. Telefonen är uppdaterad med version 6.01 av Android och använder Qualcomms senaste systemchip med hela fyra gigabyte arbetsminne. Andra skillnader jämfört med One M9 är att IR-sändaren försvunnit, och en fingeravtrycksläsare har tillkommit. Fingeravtrycksläsaren har samma placering som på Iphone eller Samsung, under skärmen på framsidan, och både väcker och låser upp mobilen utan att du måste trycka in knappen först. Skärmen är inte riktigt lika kontrastrik som AMOLED-skärmarna från Microsoft eller Samsung, men HTC har höjt upplösningen från full-HD till 1440x2560 vilket märks. Ljudet har däremot tagit ett stort steg tillbaka. Det heter fortfarande Boomsound i marknadsföringen, men högtalarna har inte alls samma resurser som på föregångarna One M8 eller M9.

HTC har återinfört beteckningen ”Ultrapixel” på kameran. Lyckligtvis handlar det inte om den usla 4-megapixelkameran från One M7 utan om ungefär samma sensorstorlek och upplösning som vi hittar i Iphone 6S Plus eller Samsung Galaxy S7 Edge. Stillbilderna håller toppklass, men när man filmar tenderar resultatet att bli mörkare och mer färglöst än hos konkurrenterna. Gränssnittet HTC Sense är tillbaka, men det handlar inte som tidigare om grafiska anpassningar eller onödig programvara, så kallad bloatware, som fyller mobilens minne. HTC har tagit bort onödigheter som egen webbläsare och appar för träning eller anteckningar och ersatt dem med Googles utbud. Undantaget är Blinkfeed – en app som aggregerar nyhetsflöden. Så vad återstår av HTC Sense? Det finns kosmetiska skillnader – du kan till exempel välja mellan olika teman och får lite mer kontroll över startskärmarna med möjlighet att placera ut widgetar och genvägar utan att de låses till rutnätet som på andra mobiler. Det finns också en förbättrad applåda med möjlighet att visa de förinstallerade apparna för sig och övriga appar antingen i bokstavsordning eller ordnade efter installationsdatum. 

Plus: Byggkvaliteten. Bra stillbilder.

Minus: Få finesser. Högt pris.

Huawei P9
Huawei har under de senaste åren lyckats distansera sig alltmer från märkets gamla lågprisstämpel. En av de första modellerna med riktig premiumkänsla var Ascend P6 från 2013 – en extremt tunn mobil med hyfsad prestanda i förhållande till formatet. P9 är nästan en millimeter tjockare, men byggkvaliteten håller hög klass och prestandan ligger betydligt närmare de allra vassaste mobilerna på marknaden än vad P6 gjorde på sin tid. Mobilen har 3 gigabyte arbetsminne, 32 gigabyte lagring och plats för minneskort. På baksidan av mobilen finns fingeravtrycksläsare och dubbla kameror. Kamerorna är placerade i ena hörnet, så man löper inte samma risk som på exempelvis Nexus 5X att sätta ett ordentligt fingeravtryck på kameralinsen istället för att låsa upp mobilen. Fingeravtrycksläsaren är snabb och pålitlig och placeringen på baksidan av mobilen bidrar både till att hålla nere mobilens yttermått och till att mobilen ligger säkert i handen när man låser upp den. Till det yttre påminner kamerorna på LG G5 och Huawei P9 om varandra eftersom de båda har två kameralinser på baksidan som då samverkar, men mobilerna drar nytta av de dubbla kameralinserna på helt olika sätt. Medan G5 har en kamera med vidvinkel och en med normal brännvidd tar kamerorna i P9 ”samma” bild, men den ena kameran är svartvit och har inget färgfilter mellan linserna och bildsensorn. Att ta bort färgfiltret ger mer ljus till varje pixel och mobilen kombinerar data från de båda sensorerna för att få bättre prestanda i dåligt ljus. De dubbla linserna gör det också möjligt att justera skärpedjupet och flytta fokus i efterhand. Sist men inte minst kan du ta äkta svartvita bilder med P9 – inte bara färgbilder med nedskruvad färgmättnad som varit standardlösningen för att få svartvitt sedan digitalkamerans intåg. Resultatet är skarpa bilder med väldigt måttliga spår av brusreducering och kompression. Huawei P9 klarar inte att filma i 4K, men den klarar 1080p med 60 bilder per sekund och det finns ett slow motion-läge med 120 bilder per sekund i 720p. Skärpan är inte lysande, men färgåtergivningen är bra och mobilen har snabb och träffsäker autofokus. Mobilen levereras med Android 6.0, men har en egen uppsättning ikoner och en startskärmsapp utan konventionell applåda.

Plus: Tunn. Bra kameralösning.

Minus: Prestanda en bit under toppklassen.

LG G5
De flesta mobilerna i testet är uppdateringar av äldre mobiler i samma serie från respektive tillverkare, men namnet till trots är det ganska svårt att hitta likheter mellan LG G5 och förra årets toppmodell G4. Formen och konstruktionen är helt nya, men mobilen har naturligtvis inte kommit till ur ett vakuum och man kan se inspiration från exempelvis Iphone 6 med den matta ytan och rundade kanterna. Den stora nyheten med LG G5 är naturligtvis modulerna och möjligheten att byta batteri själv i en mobil med metallskal. LG:s lösning är både enkel och elegant – ett tryck på en liten knapp får mobilens bottendel med USB- och hörlurskontakt att lossna och när man drar följer batteriet med. Bottendelen utgör den utbytbara modulen och man kan flytta över batteriet till en modul med andra funktioner och sedan sätta ihop mobilen igen. Två alternativ finns vid sidan av standardmodulen – en hörlursförstärkare signerad Bang & Olufsen och en modul som ger extra batterikapacitet och ett mer ergonomiskt grepp med en rejäl kameraknapp. Precis som Huawei P9 har LG G5 dubbla kameror på baksidan av mobilen. LG har valt en lösning där den extra kameran inte ger någon förbättrad bildkvalitet, men väl möjligheten att ta en annan typ av bild. Huvudkameran har normal brännvidd – motsvarande 28 mm – och upplösningen 16 megapixel medan extrakameran ger mer vidvinkel – motsvarande 18 mm. Vidvinkelkamerans upplösning stannar på 8 megapixel och den ger över lag sämre och brusigare bilder, men perspektivet blir ett annat och kan fungera för motiv som landskap eller arkitektur. Bilderna från huvudkameran ser bra ut, men brusreduceringen lämnar mer spår än hos de bästa kamerorna i testet. Videoklippen – speciellt i 4K-läget – håller däremot toppklass och kan utan vidare mäta sig med Samsung eller Apple.

Fingeravtrycksläsaren sitter på baksidan och har samma placering som på LG Nexus 5X, men på G5 fungerar den dessutom som strömbrytare. På G3 och G4 fanns även volymknapparna mitt på mobilens baksida, men här har LG dessbättre tänkt om och knapparna, liksom släden för SIM- och minneskort, finns utmed mobilens kanter. De flesta tillverkare gör färre och färre ändringar och tillägg i Androidsystemet för varje ny modell, men LG går i motsatt riktning. G5 innehåller förhållandevis många egna lösningar. Visserligen av hög kvalitet – inställningarna är indelade i flikar på ett sätt som är både snyggare och mer lättnavigerat än standardutgåvan – men många ändringar brukar betyda sämre tillgång till uppdateringar och mobilen har onödigt många förinstallerade appar, till exempel tre olika alternativ för anteckningar.

Plus: Bra videokvalitet. Smart modullösning.

Minus: Tendenser till bloatware. Saknar vattenskydd.

Motorola Moto X Force
Det finns gott om vattentäta Androidmobiler på marknaden, men alternativen är färre om man letar efter en stöttålig mobil som varken kompromissar med prestanda eller yttermått. En sådan sällsynthet är Moto X Force. Mobilen har ungefär samma prestanda som Sony Xperia Z5 Premium med näst senaste Snapdragon-processorn och 3 gigabyte arbetsminne, men istället för att göra mobilen helt vattentät har Motorola satsat på att bygga en skärm som inte spricker i första taget. Lösningen är att använda plast istället för glas och det gör att du får en mobil som åldras sakta och gradvis jämfört med mobilerna i glas som håller sig ganska snygga tills skärmen går i bitar. Plastytan är väldigt känslig för repor, men det är möjligt att byta det yttersta lagret om man vill fräscha upp utseendet. Skärmen är inte bara oöm – den har också bra skärpa med AMOLED-teknik och en upplösning på 1440 x 2560 pixel. Plastens optiska egenskaper, och de närmast oundvikliga reporna, gör att bilden inte blir riktigt lika klar som på mobilerna från Samsung eller Microsoft, men jämfört med andra stöttåliga mobiler är kvaliteten riktigt bra.

Kameran är högupplöst med hela 21 megapixel, men i full storlek visar bilderna tydliga spår av komprimeringen. Skalar man däremot ned dem till 12 megapixel – samma upplösning som hos Samsung eller Iphone – döljs artefakterna effektivt och bilderna ser väldigt skarpa ut. Kameraappen är inte helt konventionellt uppbyggd. Mobilen har varken kameraknapp i hårdvaran eller på skärmen och man fokuserar och tar bilden i ett moment genom att peka på skärmen. Det går att placera ut fokus först och sedan ta bilden, men det är krångligt jämfört med andra mobiler och kräver viss övning. Inställningarna i appen är däremot enkla och tydliga och kameran levererar både HD- och 4K-video av bra kvalitet, även om skärpan i 4K-läge inte når upp till samma nivå som LG, Apple eller Samsung. Moto X Force är fri från onödiga förinstallerade appar, så kallad bloatware, men har i skrivande stund inte fått den allra senaste uppdateringen till Android 6.0.1. Mobilen saknar fingeravtrycksläsare. Ovanligt i den här prisklassen, men knappast en ”deal breaker” om det är prestanda och tålighet som står överst på önskelistan.

Plus: Tålig.

Minus: Saknar biometrisk upplåsning.

Microsoft Lumia 950 XL
När vi testade 2015 års flaggskepp för ungefär ett år sedan framstod Windowsmobilen som en mellanmodell i väntan på det nya Windows 10-systemet. Trots att Microsoft gjort en ordentlig omstart av sin mobilsatsning och levererar en på många sätt trevlig hårdvara med Lumia 950 XL så känns den ofärdig jämfört med övriga mobiler i testet. Modellen framstår som något som släpps främst för att fylla ett tomrum i väntan på något bättre – kanske den ”Surface Phone” som enligt ryktena ska dyka upp under 2016 eller möjligen 2017. Lumia 950 XL känns modern och funktionell snarare än lyxig. Laddaren använder USB-C och Microsoft har ett par unika finesser i rockärmen – till exempel dockningsstationen och funktionen Continuum som låter dig koppla mobilen som en dator till extern skärm och tangentbord. Miljön påminner om vanliga Windows 10, men du kan inte köra de vanliga skrivbordsprogrammen – bara speciella universalappar.

Gamla Windows Phone 8.1 var väldigt avskalat jämfört med Android och Ios. Med Windows 10 försvann den konsekventa formgivningen. Den rutiga startmenyn finns kvar, men nu blandas det friskt mellan olika storlekar, färger och stilar i rutorna. Ovanför skärmen finns två kameror – en vanlig selfiekamera och den infraröda ”Hello”-kameran. Microsoft har valt att gå emot strömmen och satsar på ansikts- och irisigenkänning istället för fingeravtryck. Utan att reflektera över vilket som är säkrast kan man konstatera att Hello-kameran är betydligt långsammare än inloggning med fingeravtryck, men i gengäld fungerar ju tekniken även om du har handskar på dig. Kameran tar skarpa bilder och videoklipp och mobilen har en riktigt bra skärm, men bilderna tenderar att få lite för mättade färger som drar åt det gula hållet. De inbyggda funktionerna som sök, telefoni och webbläsare hade åtskilliga buggar när mobilen nådde butikerna i vintras. Några uppdateringar senare fungerar den bättre, men Windows 10 känns inte alls lika snabbt som version 8.1 i förhållande till mobilens hårdvara och utbudet av appar är fortfarande klent jämfört med Android och Ios.

Plus: Continuum. Hyfsad kamera.

Minus: Klumpig. Få appar.

Samsung Galaxy S7 Edge
Galaxy S7 Edge är till det yttre en ganska försiktig uppdatering av förra årets S6 Edge-mobiler. S7 Edge har fått en skärm på 5,5 tum vilket placerar mobilen storleksmässigt mellan S6 Edge och den större S6 Edge Plus, men kanterna runt skärmen är extremt tunna och baksidan har fått en ny rundad form som gör att mobilen känns mer kompakt än vad skjutmåttet visar. På insidan finns det mesta man kan önska sig. Samsung har bestyckat mobilen med sitt eget systemchip Exynos 8 som levererar bättre testresultat än både Apple A9 och Snapdragon 820 i många lägen. Samsung är traditionellt den tillverkare som ändrar och skruvar mest på Androidsystemets utseende och funktioner. I många fall har det varit nödvändigt med egna lösningar eftersom Samsung introducerat fingeravtrycksläsare och vissa typer av sensorer innan de hunnit bli en del av Androidsystemet, men vissa modeller har också levererats med alldeles för mycket bloatware. Touchwiz-skalet som anpassar gränssnittet finns kvar i Galaxy S7 Edge, och Samsung har behållit sitt eget upplägg för inställningar, notisfält och hemskärm men det finns väldigt många förinstallerade appar varav flera kräver att du skapar särskilda konton. Kvaliteten på apparna är visserligen hög, men jag föredrar att välja själv om jag vill installera Googles eller Microsofts office-appar – eller kanske avstå från båda och använda utrymmet till något annat. Det går att dölja exempelvis Microsoftapparna, men inte att avinstallera dem helt. Ungefär 8 gigabyte av det inbyggda minnet på 32 gigabyte är upptaget från start (23,5 gigabyte ledigt), men lyckligtvis har Samsung återinfört minneskortsplatsen så att det går att bereda plats för en stor samling av musik eller videoklipp utan att bli ruinerad. Mobilen är dessutom vattentät – utan att det krävs extra luckor över anslutningarna – så Samsung har åtgärdat de flesta svaga punkterna från Galaxy S6-serien. Den stora skärmen med rundade kanter kostar en tusenlapp extra jämfört med den platta versionen av Galaxy S7. Mobilerna är i övrigt lika snabba, har samma skärmupplösning och samma mängd arbetsminne. För pengarna får du i första hand en mobil med ett unikt utseende, men skärmens form gör minst lika mycket skada som nytta när det kommer till daglig användning. Mobilen har funktioner som utnyttjar kanterna – till exempel genom att visa en särskild färg beroende på vem av dina favoritkontakter som ringer. Det finns också en Edge-meny, men den skulle fungera lika bra på en mobil med platt skärm. Nackdelen med den böjda skärmen är att man väldigt lätt kommer åt skärmens kanter när man håller mobilen. Samsung har försökt lösa detta genom att lägga till funktioner i mjukvaran som ska filtrera bort oönskade skärmtryck, men det händer ändå ibland på Galaxy S7 Edge, trots en uppdatering som släpptes under testets gång, att skärmen reagerar på oavsiktliga tryck på kanten.

Vid sidan av den råa processorkraften har Samsung Galaxy S7 Edge en riktigt bra kamera – både för stillbilder och för video. Kameraappen innehåller mängder av inställningar, men upplägget känns igen från tidigare Samsungmobiler och det går att välja mellan enkelt och avancerat läge. Upplösningen stannar på 12 megapixel, men pixel för pixel är bilderna betydligt skarpare än på exempelvis Xperia Z5 och de återger ungefär samma mängd detaljer. Samsung har dock snabbare autofokus, jobbar bättre i svagt ljus och tar betydligt skarpare videoklipp än mobilerna med fler megapixel.

Plus: Skärmen. Kameran. Vattentät.

Minus: 8 gigabyte upptagen lagring.

Sony Xperia Z5 Premium
Högupplösta skärmar är något av ett tveeggat svärd för mobiler och datorer. Fler bildpunkter på en liten yta gör det svårare att urskilja rutnät och enskilda pixlar, men det driver samtidigt upp minnesanvändning, strömförbrukning och processorbelastning. Z5 premium har 4K-upplösning vilket innebär fyra gånger fler bildpunkter jämfört med en Iphone S6 Plus – inklämda på samma skärmyta. Z5 Premium använder bara 4K-upplösningen för att visa videoklipp och foton – främst via Sonys egna appar, så ungefär hälften av mobilerna i startfältet levererar i regel skarpare bild. Den enda situation där en mobilskärm med så extrem upplösning skulle innebära ett riktigt mervärde vore tillsammans med exempelvis Google Cardboard, men Z5 premium drar ned upplösningen till 1080p för VR, spel och i princip alla andra delar av Androidgränssnittet. Prestandamässigt deltar Z5 Premium inte i toppstriden. Flera mobiler i testet har systemchippet Snapdragon 820 och där ligger Z5 Premium en generation efter med 810-modellen. Det märks på att mobilen blir väldigt varm i vissa lägen och Z5 hamnar en bit efter exempelvis LG G5 och Huawei P9 i benchmarktesterna. Argumenten för att välja Z5 Premium är kameran och vattenskyddet. Sony använder en bildsensor som inte är rektangulär, utan har lite avklippta hörn och en sensoryta med områden anpassade både för formaten 4:3 respektive 16:9 vilket alltså ger maximalt utnyttjande av sensorytan oavsett vilket bildformat du föredrar. Mobilen klarar att filma i 4K, men resultatet blir inte lika skarpt som hos konkurrenterna och kameragränssnittet är tillkrånglat med vissa inställningar – däribland 4K-läget – instoppade bland effekterna istället för ett mer konsekvent upplägg grupperat efter funktion. HD-filmerna står sig bättre i konkurrensen och har naturliga färger, men bildstabiliseringen skapar spökrörelser om man använder ett stativ för mobilen. Det är när du tar stillbilder som kameran kommer till sin fulla rätt. Autofokusen är snabb och Sony har fortfarande en riktig kameraknapp som går att trycka ned i två nivåer just för att sätta fokus innan du trycker av. Antalet megapixel är dock en dålig måttstock för kvaliteten och kvaliteten stannar på en nivå strax under Samsung Galaxy S7 Edge. Mobilen – inklusive USB-kontakten – är vattentät enligt IP68. Som vanligt när det gäller Sonys mobiler är batteritiden bra. Stamina-läget försvann med uppdateringen till Android 6, men de nya strömsparfunktionerna i systemet utnyttjar Sonys hårdvara och ger bra prestanda. Xperia Z5 Premium kostar en dryg tusenlapp mer än den vanliga Z5:an. Förutom en lite större skärm med onödigt många pixlar har premiummodellen ett mer metallglänsande yttre och en baksida som är så blank att den fungerar som spegel. 

Plus: Vattentät. Bra kamera.

Minus: Tveksam nytta med 4K.

Xiaomi Mi 5
Kinesiska Xiaomi startade så sent som 2010, men har avancerat till position fem bland världens smartphonetillverkare och har idag en global marknadsandel på omkring fem procent. Xiaomi Mi 5 är testets billigaste mobil med en prislapp på ungefär 5 000 kr, men mobilen har trots det ett fräscht innehåll med stort arbetsminne och systemchippet Snapdragon 820. Mobilen finns i några olika versioner och vi har testat den billigaste med 32 gigabyte lagringsminne och nedklockade CPU-kärnor. Mobilen är lika tunn som Iphone 6S Plus, men betydligt mindre till ytan och smalare än både HTC 10 och Huawei P9 trots att skärmen har samma storlek. Skärmen har inte lika hög upplösning som de bästa mobilerna i testet, men full-HD räcker långt även för skärmar över fem tum. Vårt testexemplar hade en tidig version av programvaran och det fanns ingen möjlighet att installera svenska menyer. Mobilen har ett eget gränssnitt som känns som ett mellanting mellan Android 6 och Ios 9. Snyggt i de flesta lägen, men vissa inställningar kan vara svåra att hitta. Det finns till exempel en ”övrigt”-meny där Xiaomi samlat blandade inställningar som av oklar anledning gallrats bort från sina ordinarie platser. Under ytan finns Android 6.0, men mängden anpassningar i kombination med Xiaomis track record gör att man inte ska känna sig helt trygg med att Mi 5 uppdateras i samma takt som konkurrenterna. Den låga klockfrekvensen gör att mobilen levererar lite ojämn prestanda i benchmark-testerna. I vissa lägen tangeras resultaten från Iphone 6S Plus eller Galaxy S7 Edge, men i andra tester ligger prestandan på mellanklassnivå. Mi 5 har dessutom en egen webbläsare som är aningen segare än Chrome. Kameran platsar dock utan tvekan i flaggskeppssegmentet. Stillbilderna är lite för hårt brusreducerade för min smak, men videoklippen i 4K-kvalitet har hög kvalitet och skärpa i klass med de dyraste mobilerna i testet.

Plus: Tunn och snygg. Bra videokvalitet.

Minus: Få 4G-frekvenser. Saknar minneskortsplats.

Med de senaste modellerna från Apple, LG och Samsung har flaggskeppen lyckats göra ett ryck och skapa ett litet försprång framför mellanklassegmentet. Modeller som Nexus 5X, Iphone 6 eller Sony Xperia Z3 ger på många sätt mer mobil för pengarna, men för de extra tusenlapparna får du mer beräkningskraft och nya finesser som saknas i billigare eller äldre lurar.

Skärm och gränssnitt
På papperet ser Sony Xperia Z5 ut som en given vinnare när det gäller skärmen. Mobilen är först ut med äkta 4K-upplösning, men nyttan med 800 istället för 400 punkter per tum kan ifrågasättas och det är bara ett fåtal funktioner i mobilen som kan utnyttja 4K. Iphone 6S Plus och Microsoft Lumia 950 XL har stora och bra skärmar, men Windows 10 känns fortfarande inte riktigt färdigt för mobilen. Samtliga Androidlurar i testet kör någon form av tillverkarspecifik utgåva. Det ger Apple ett övertag när det gäller kommande uppdateringar, men vid testtillfället har både Samsung Galaxy S7 Edge och LG G5 senaste Androidversionen och erbjuder smarta förbättringar – till exempel ”always on”-skärm. Samsungs AMOLED-skärm tar hem kategorin tack vare hög upplösning och perfekt svärta.

Vinnare: Samsung Galaxy S7 Edge

Specialfinesser
Samsung brukar visa upp störst kreativitet när det gäller ny teknik och finesser, men i år är det andra märken som vågar tänka nytt. Apple introducerar en pekskärm som känner av hur hårt du trycker. Tekniken är väl integrerad i Ios från start, men innebär ingen riktig revolution för mobilens handhavande. Motorola har lyckats göra sin mobil tåligare utan att öka yttermåtten genom att byta ut skärmens glas mot plast. Microsoft utmanar fingeravtrycks-hegemonin med iris-inloggning. Långsammare, men fungerar med handskar på. Högsta betyget går dock till LG – modulsystemet är verkligen något nytt och det är trevligt att kunna byta batteri även i en metallmobil utan tillgång till en fullutrustad verkstad.

Vinnare: LG G5

Foto och video
Testet visar tydligt att man måste titta bortom antalet megapixel för att hitta den bästa kameran. Apple, HTC, Huawei och Samsung levererar mycket bra och detaljrika bilder trots att Motorola, Microsoft och Sony har uppåt dubbla antalet bildpunkter. Huawei och LG har dubbla kameror – på LG jobbar de var för sig, på Huawei tillsammans. Huawei P9 är den enda mobilen i testet som saknar 4K-inspelning, men kameran tar i gengäld äkta svartvita bilder. Bäst videokvalitet får vi från LG, Apple och Samsung. Flera mobiler levererar riktigt bra bildkvalitet, men väger vi dessutom in hur kameraappen fungerar blir Galaxy S7 Edge favoriten.

Vinnare: Samsung Galaxy S7 Edge

Prestanda
Samtliga mobiler i testet har 64-bitarsprocessorer och HTC, LG och Samsung utnyttjar tekniken för att spränga 3 gigabyte-barriären för arbetsminnet. Det är svårt att testa prestandan på exakt samma sätt i olika system men webbappar utgör en sådan möjlighet och Iphone 6S Plus är då snabbast, följd av Samsung Galaxy S7 Edge och Huawei P9. I botten hittar vi Lumia 950 XL och Xiaomi Mi 5. Fortfarande med poäng som räckte för topplaceringar under 2015, men utvecklingen går snabbt framåt. Även dataprestandan skiljer sig åt mellan olika modeller. Windowsmobilen återfinns också här i botten, medan Samsung, HTC och Apple alla klarar omkring 300 Mbit/s när vi testar wifi-hastigheten.

Vinnare: Iphone 6S Plus

Byggkvalitet
Nivån är väldigt hög och jämn i årets test. Ingen tillverkare behöver skämmas, men man kan dela in mobilerna i tre nivåer – Iphone 6S Plus, HTC 10, Huawei P9 och LG G5 utgör den riktiga toppklassen med välgjorda metallskal och snygga lösningar för luckor, kameror och övergångar mellan olika material. På en mellannivå hittar vi Samsung Galaxy S7 Edge, Sony Xperia Premium och Xiaomi Mi 5. Microsoft Lumia 950 XL och Motorola Moto X Force är testets båda plastmobiler. Rejäla och funktionella byggen, men premiumkänslan lyser med sin frånvaro.

Vinnare: HTC 10 och Huawei P9

Vinnaren: Samsung Galaxy S7 Edge
Förra årets Galaxy S6 och S6 Edge innebar ett stort steg framåt för byggkvaliteten på Samsungs mobiler. Tyvärr skedde det på bekostnad av minneskortsplatsen. Det har Samsung nu rättat till och Galaxy S7 Edge är dessutom vattentät. Prestandan har skruvats upp ytterligare och den version som säljs i Sverige har senaste versionen av Samsungs eget systemchip Exynos 8. Föredrar du en mobil med konventionell skärm finns Galaxy S7 – billigare, men lika snabb och bestyckad med samma utmärkta kamera.