Skärm

Sony Xperia Z: Inte riktigt lika bra som One men absolut inte dålig. Bravia-motorn är trevlig och gör skillnad när man ser på film, särskilt när grundmaterialet inte håller alltför hög kvalitet. Färgåtergivningen är dock inte lika skarp som på One, färgerna är lite mer urtvättade och svärtan är inte lika »svart«. Fast samtidigt är den lite större än skärmen på One, och lite bättre när det gäller synbarhet i soliga förhållanden.

HTC One: Kort och gott sopar Ones skärm mattan med allt vad konkurrenter heter. Även om den har samma upplösning som Z:s skärm så är den mycket bättre på både färgåtergivning och betraktningsvinkel. Den har också en aningen högre pixeltäthet men där är inte skillnaden märkbar med blotta ögat. Att den är mindre än Sony-skärmen tänker man inte så mycket på. Är skärmen viktigast så är det HTC One som vinner.

Test: HTC One

Kamera

Sony Xperia Z: Xperia Z är riktigt vass när det kommer till stillbilder i bra ljusförhållanden. Främst är det detaljrikedomen som den fångar väl i »landskapsbilder«, något HTC:n inte gör. Dock ger HTC:n mindre brusiga bilder när det är mörkt. Kamera­appen i Xperia Z är lättare att använda och den automatiska bildtypavläsningen fungerar utmärkt. Videoinspelningen är kvalitetsmässigt ungefär likvärdig på båda. Innan HTC uppdaterade kameramjukvaran (när den recenserades) låg den långt efter Z. Nu är det mycket jämnare.

HTC One: HTC har valt en väg som ingen annan tillverkare har tagit. Istället för en massa megapixel så satsar HTC på något de kallar för »ultrapixlar«. Kort och gott är fördelen att sensorn får in mycket mer ljus utan att behöva vara större. I praktiken ger det bättre bilder i mörka miljöer men du tappar detaljrikedom. Videoinspelningen är bra, mycket tack vare en fin bildstabilisator. Kameraappen har en hel del fina finesser som Zoe (tar en videosnutt så att du kan välja den bästa bilden, plocka bort störande objekt med mera). 

Första testet: Sony Xperia Z

Material och design

Sony Xperia Z: Man kan inte kalla den en skönhet jämfört med HTC One men Xperia Z är inte ful. Den är aningen tunnare och gummikanterna gör att den verkligen inte glider i handen. Strömknappen sitter på sidan vilket gör att man enkelt når den med tummen men jag tycker inte att det gör så mycket att jag får sträcka fingret för att komma åt dito på One. Z:s trumfkort är IP57-klassningen som betyder att den är vatten- och dammtålig. Det ger den en liten fördel.

HTC One: Äntligen har HTC hittat tillbaka till det som utmärkte dem från början: design som stack ut i mängden. One är en ruggigt vacker mobil med dess välformade aluminiumskal, perforering som täcker högtalarna och andra små detaljer som verkligen gör skillnad. Mobilen känns solid, gediget hopsatt och ligger väldigt bra i handen, mycket tack vare den rundade baksidan. Trots den relativt blanka ytan så är den heller inte särskilt hal. 

Prestanda

Sony Xperia Z: I en direkt jämförelse är Snapdragon S4-processorn märkbart långsammare än Ones 600, men i verkligheten störs man inte mycket av det. Fördelarna Xperia Z kan stoltsera med är plats för minneskort som potentiellt utökar lagringsminnet på 16 Gbyte med ett 32 Gbyte-kort (max som stöds officiellt). När det gäller dålig batteritid är båda lika goda kålsupare. Kontinuerligt strömmad video från Youtube tar död på HTC:n på lite över fem timmar, Xperia Z ger upp strax innan. Före HTC:s uppdatering av mjukvaran var det omvänt.

HTC One: När det gäller processorn är det inget snack om saken. Snapdragon 600 är ett fartmonster och One vinner benchmarktesterna med råge. GPU:n är densamma som i Z och mängden arbetsminne likaså. Lagringsminnet har den mer av (32 Gbyte) men tyvärr ingen minneskortsplats. Det kompenseras en aning med ett 25-gigabyteskonto på Dropbox i två år. Ljudet är ett kapitel för sig. Stereohögtalarna är de bästa jag hört på en mobil och mjukvaruförfiningen med Beats audio gör att även ljudet med hörlurar är i toppklass. 

Gränssnitt

Sony Xperia Z: Sony har hållit sig närmare Jelly Bean-originalet. Det är lätt att känna igen sig om man är van vid det och Sonys egna lösningar är mer val än påtvingade måsten. De egenutvecklade apparna är mer genomtänkta och kompletta. Gränssnittet är kanske inte lika trevligt att titta på men det är definitivt enklare att komma igång med. Dock känns det lite segare, men det märks mest när man har båda lurarna sida vid sida. 

HTC One: HTC har gjort en rejäl renovering av Sense och i version 5 känns det som om de har lyckats bra med mycket. Samtidigt finns det element som gör att man i många fall tycker att idéerna är bättre än utförandet. Ett exempel är den snygga nyhetsläsaren Blinkfeed. Jag gillar den med varför får jag inte detaljstyra ordning, sätta storlek på rutor, eller häfta nyheter från vissa källor så att de alltid hamnar högst upp? 

Totalbetyg

Vinnare: HTC One

Det hänger på håret men One vinner den här duellen. Främst är det utseendet, prestandan och skärmen som får vågskålen att knappt tippa över till dess fördel. Innan HTC fick för sig att uppdatera kamera­mjukvaran, efter kritik i p>