7 minihörlurar i jämförande test

Helt sladdfria bluetooth-headset. Airpods. Earbuds. De har ännu inget etablerat svenskt namn, men att det är en egen produktkategori är det vid det här laget inga tvivel om. Formen har dessutom hunnit bli standardiserad. Du har två öronsnäckor, oftast med ett par gummipluppar som du trycker in i örat, men Apple har sin egen lösning där Airpods snarare hängs på örat. Ingen sladd går mellan dem.

Med headsetet följer ett etui i fickvänligt format där du förvarar headsetet när du inte använder det. Etuit fungerar dessutom som extrabatteri som laddar headsetet när du inte har det på dig, vilket räcker långt för att kompensera den ofta rätt korta batteritiden.

Test: Sony WH-1000XM2

Det hela är praktiskt och bekvämt, men inte utan kompromisser. Bluetooth är inte helt okänsligt för störningar och tappad mottagning, och här har du dessutom två headset som måste vara helt i synk med varandra, trots att de sitter på var sin sida om ditt huvud som effektivt isolerar mot radiosignaler. Det här löses på lite olika sätt, bland annat genom buffring som i sin tur kan ge problem med läppsynkning av ljudet när du tittar på film.

En annan begränsning är att det är ont om utrymmen för knappar och styrning, vilket olika tillverkare har olika lösning på.

Test: Urbanista Milan

In-ear-lurar stänger ofta ut omgivningens ljud, vilket man kanske inte vill, om man cyklar eller springer där det kan komma fordon. Många men inte alla av headseten har funktioner för att ta in ljud från omgivningen.
Kvaliteten vid telefonsamtal varierar ofta mer än ljudkvaliteten vid musikuppspelning. Dessutom har flera av headseten i testet en hel del intressanta extrafunktioner. Skillnaderna mellan headseten i testet är därför större än vad de först verkar.

Apple Airpods

Apples Airpods har en annan konstruktion än de andra headseten i testet, man snarare hänger än trycker in dem i örat, och en pinne hänger ner från dem. Vikten för headsetet hör till de lägsta i testet, vilket gör att headsetet sitter bra i örat trots att det egentligen inte har något sätt att fästa med. Komforten är helt enkelt utmärkt.

För den här genren headset är 5 timmars batteritid utmärkt, och etuiet innehåller dessutom nästan fyra laddningar till trots att det är testets smidigaste.

Den typiska Apple-konstruktionen på headsetet har för och nackdelar. För folk med känsliga öron kan det vara mer bekvämt än in-ear, och du stänger inte ut omgivande ljud. Å andra sidan tycker jag det är svårt att få dem att sitta i någon vinkel där musik låter bra. När man väl lyckats med det är basen precis lagom och detaljåtergivningen är bra, men i mellan- och diskantregistren tenderar en del frekvenser att dra iväg, vilket gör att bland annat klassisk musik låter sämre än den borde.

Talljudet är överraskande bra och mikrofonerna gör ett bra jobb med att fånga upp ljudet av din röst och undvika att få med störande omgivningsljud.

Apple har ingen magisk lösning på att både få läppsynk vid filmtittning och en förbindelse som aldrig tappar signalen, och Airpods väljer läppsynk på bekostnad av att headsetet ibland tappar signalen. Faktiskt oftare än de flesta i testet, men klippen blir så korta att man måste vara uppmärksam för att märka dem, vilket ändå ger förbindelsen godkänt.

Styrningen är något som Apple helt enkelt viftar bort med hänvisning till Siri. Här finns inga knappar, utan det är röststyrning som gäller (du kan använda Airpods även till Android, men då har du inte ens röststyrningen). Det finns två problem med den här lösningen. Dels är röststyrning ett uselt sätt att kontrollera just ett headset. Det finns få situationer där man vill använda headset och samtidigt är bekväm med att ropa ut order till sitt headset. På den fulla bussen? I kontorslandskapet? I kön till kassan? Nej, just det. Dels händer det alldeles för ofta att Siri hör fel. “Jag förstår inte vad du menar med Hej volymen” är det vanligaste svaret vi får. Det är inte godkänt.

+    Komforten
-    Bara röststyrning

Jabra Elite Sport

Jabra Elite Sport är betydligt mer än bara ett headset, det är också ett komplett träningshjälpmedel. Här hittar du i den ena öronsnäckan stegräknare och i den andra pulsmätare, funktioner du normalt förknippar med aktivitetsarmband eller sportklockor. Vill du inte gå runt med någon av dessa hela tiden utan bara mäta när du är på träningspass är ett sportheadset som detta ett utmärkt alternativ.

En del av funktionerna är närmast överambitiösa. Den tillhörande sportappen har till exempel en uppsättning utmärkta styrketräningsprogram, men att via rörelsesensorn räkna repetitioner på övningar känns inte bara onödigt, headsetet är dessutom betydligt sämre på att räkna till tolv än vad du själv är. Ett annat problem är att det kan vara svårt att få pulsmätaren att registrera pulsen, och jag har sett folk helt enkelt misslyckas med att aktivera headsetet på grund av detta.

Får du väl igång det är som sagt funktionsuppsättningen utmärkt, och detta utan några större kompromisser på batteritiden (åtminstone i nuvarande utgåva). Enda minuset är att etuiet blir lite större än för många andra headset.

Det finns två knappar på vardera öronsnäckan, och på i princip samtliga kan man trycka på minst två olika sätt, så det är väldigt mycket styrning man måste memorera för att använda alla funktioner fullt ut.
Ljudet vid samtal är bra, och jag gillar att omgivningens ljud släpps igenom så att man hör sin egen röst, men i bullriga miljöer får det kämpa lite.

Jag är med om att headsetet tappar förbindelsen till vänster öra något ögonblick, men det är sällsynt. Läppsynken i sin tur vid videotittande är ibland nästan perfekt, ibland med fördröjning som går att uppfatta, men jag tycker att den håller sig på rätt sida om godkänd.

Det gäller även musikljudet, som annars inte hör till det bättre i testet. Bas och sång hörs bäst i ett ljud som är aningen komprimerat och ojämnt förstärkt. Men för det specifika användningsområdet att du främst använder headsetet på löprundan eller i gymmet, där man får räkna med att musikljudet får samsas med kroppens ljud, funkar det.

+    Aktivitetsmätning och tillhörande app
-    Kan vara svårt att få in pulsmätningen

Jaybird Run

Jaybird, som ägs av Logitech, har ett tydligt sportfokus på sina produkter vilket bland annat innebär att Jaybird Run är svettåliga och sitter fast ordentligt i örat. Jaybird Run är nog det bekvämaste headsetet i testet med gummibågar som krokar i örat utan att trycka för mycket. När man väl har provat sig fram till rätt kombination av båge och öronsnäcka alltså, vilket tar sin tid.

Priset man får betala för passformen är att headsetet fångar upp väldigt mycket rörelsebuller från din kropp, något man annars hoppas slippa med ett helt sladdlöst headset. Om man går, ställer sig upp eller så mycket som tuggar mullrar det i hörselgångarna. Det är synd, för musikljudet är annars utmärkt, så bra att det är synd att man inte stöder bättre överföring via AAC eller APTX.

Etuiet är lite klumpigare än många andra i testet och det rymmer dessutom mindre extrabatteri.

Jaybird har en app till headsetet som bland annat innehåller equalizerinställningar och tillgång till spellistor på Spotify. Appen gör också att batterinivån på headsetet visas i notifieringsfältet på Android. Med appen kan du programmera headsetets två knappar, vilket dock inte kompenserar att det är minst en knapp för lite för att kunna kontrollera både volym och play/pause. Knapparna är dessutom rätt hårda att trycka på, i synnerhet med tanke på att du trycker rätt in mot hörselgången.

Uppkopplingen är utmärkt, och jag råkar sällan ut för att musiken hackar när jag lyssnar. Det kompenseras av att det finns en märkbar buffring. När jag tittar på film händer det någon gång att ljudet är mer eller mindre i synk med läpparna, men desto oftare att det är så mycket fördröjning att det inte är njutbart att titta på film.

Ljudet vid samtal hör inte till testets bättre. Samtalet är i mono på höger öra och den jag talar med klagar på att det blir lite burkigt. I bullriga miljöer blir det mycket brus.

+    Passformen
-    Mycket rörelsebuller

Samsung Gear Icon X 2018

Gear Icon X är det enda headsetet i testet du kan ha glädje av på egen hand. Du kan nämligen föra över musik till headsetets eget minne och därmed lyssna utan att vara ansluten till någon mobil. Det kräver dock att du är lite gammaldags och lyssnar på MP3-filer. Du kan alltså inte mellanlagra spellistor från Spotify som du kan på Samsungs klockor.

Headsetet är väldigt bekvämt och har sportfokus. Med tillhörande appar, och det krävs ett helt batteri av dem, kan du använda headsetet som träningshjälpmedel. En stegräknare i headsetet håller reda på ditt tempo och du kan få röstinstruktioner som hjälper dig. Det hela loggas i Samsungs app. Pulsmätare har man dock tagit bort ur 2018-utgåvan av Icon X till förmån för bättre batteritid.

Just batteritiden på 5 timmar, längre om du spelar musiken som du sparat på headsetet, är bra men den får ett minus för att etuiet bara innehåller en extraladdning vilket ger en total batteritid som hör till testets kortare.

Jag tycker att musikljudet är riktigt bra, med fin detaljåtergivning även när det händer mycket samtidigt i musiken, och inga frekvenser som känns onaturligt förstärkta eller försvagade.

Talljudet är bra, om än inte i klass med Apples. Framför allt hör jag den jag talar med utmärkt även i bullriga miljöer, den jag pratar med hör bra utom när det blir för bullrigt.

Direkt när jag startar får jag en uppdatering som ska förbättra bluetoothförbindelsens stabilitet. Efter den har jag, åtminstone när inte batteriet håller på att ta slut, utmärkt uppkoppling med bara sällsynta klipp som knappt hörs. Läppsynken vid videotittande är också oklanderlig.

Styrningen sker med en touchpanel på vardera sidan som man kan trycka på, svepa över, trycka och hålla, dubbeltrycka och hålla, och så vidare. Det är besvärligt att komma ihåg alla alternativ, och mina svep uppfattas ibland fel. Jag lyckas till exempel dra igång ett träningsprogram vars röstinstruktioner inte låter sig ignoreras när jag ska titta på film och jag får bläddra febrilt i manualen för att få stopp på det.

+ Stegräkning, kan spela musik utan mobilen
- Styrningen

Sony WF-1000X

Sonys headset hör till de större i testet, och det gör etuiet också, men när man väl har WF-1000X på sig är det knappast något man märker. Två små mjuka krokar som man inte märker av hjälper headsetet att hållas på plats, och det är ruskigt bekvämt att ha på sig. Det finns en knapp på varje öronsnäcka som är lätt att hitta och att trycka på utan att det blir obekvämt, men man kan inte kontrollera volymen med dessa.

Detta är det enda headsetet i testet som har aktiv brusreducering, vilket innebär att buller i omgivningen fångas upp i mikrofoner och släcks ut med fasförskjutning. Sonys större klafflurar i samma serie har fantastiskt bra brusreducering, men det finns gränser för vad man kan åstadkomma i det här formatet, och utöver den bullerdämpning man får bara av att ha tättslutande öronproppar är effekten rätt begränsad.

Sonys klafflurar har också en rad tekniker för bättre musiköverföring över bluetooth. Här får vi nöja oss med bluetooth-standardens SBC och AAC, och du kan själv välja mellan dem för att prioritera musikkvalitet eller stabil uppkoppling.

Musik är Sonys gren, och detaljupplösningen och dynamiken är åtminstone för det här formatet utmärkt, och snäppet bättre än något annat headset i testet. Via en tillhörande app kan du ställa in equalizer, och du kan också justera brusreduceringen, som bland annat kan ta in mer omgivningsljud om du är ute i trafik.

Jag får inte ett enda hack när jag lyssnar på musik i headsetet, men priset får jag betala vid filmtittande, där jag får rätt kraftig fördröjning som tydligt märks i form av dålig läppsynk. Det är en prioritering Sony har gjort, och man kan respektera den, men det är bra att vara medveten om den före köpet.

Talljudet är lite av en besvikelse, och den jag pratar med har svårt att höra det som sägs även i lugna miljöer.

+ Musikljudet
- Samtalsljudet

Urbanista Tokyo

Urbanista Tokyo är testets billigaste lurar med viss marginal, och då väntar man sig en och annan kompromiss. Och visst, vi får ingen app med häftiga funktioner, ingen träningsmätare, ingen aktiv bullerdämpning, bara headset för musik och telefonsamtal.

I det här formatet är det inte så bara om det görs väl för lite mer än en tusenlapp, och Urbanista Tokyo gör flera saker väl.

Vi har till exempel en utmärkt stabil bluetoothuppkoppling, som i princip aldrig har tappat kontakten under de veckor jag använt headsetet. Priset man får betala för det är förmodligen viss buffring, för jag får oftast lite fördröjning som gör att man inte riktigt får läppsynk när man tittar på film. Det varierar mellan påtagligt och knappt så man tänker på det, och det blir i regel bättre när man hunnit titta en stund.

Jag har också svårt att komma på några invändningar mot musikljudet, som visserligen inte har stöd för annat än bluetooths komprimerade överföring, men inom den ramen levererar headsetet ett behagligt välbalanserat ljud utan överdriven bas.

Öronsnäckor i tre storlekar följer med, och för mig passar de största bäst. Även med dem sluter dock lurarna inte helt tätt och stänger därmed inte ute omgivningens ljud. Det är inte ett minus. I många situationer föredrar man att höra vad som händer runtomkring. Det viktiga är att jag aldrig känner att jag håller på att tappa lurarna.

Det sitter en knapp på vardera sida, och de är lätta att trycka på. Däremot är de inte programmerbara, och i praktiken behöver du telefonen för att justera volymen.

Det är vid telefonsamtal man verkligen märker prisskillnaden, och det är inte i någon situation en njutning att tala i telefon med Urbanista Tokyo.

+    Prislappen
-    Talljudet

Yevo 1

Stockholmsbaserade Yevo Labs första headset Yevo 1 levereras i ett lite större och aningen pilligare etui än de andra headseten i testet. I gengäld har etuiet tio gånger mer batteri än headsetet. Yevo Labs anger en batteritid på 20 timmar med etuiet, vilket förmodligen är en konservativ uppskattning.

Headsetet går automatiskt i parningsläge när jag tar ut det ur etuiet och jag har inga problem att ansluta det. Ett plus för att manualen anger hur man ska justera headsetets placering för att få bästa talljudet i mikrofonerna.

Yevo 1 använder inga tekniker för bättre musikljud över bluetooth, men inom ramen för detta levererar de klart njutbart musikljud med fin detaljåtergivning även när det händer mycket i musiken på en gång. Däremot får jag rätt mycket rörelsebuller i headsetet, i synnerhet raspar det högt om jag till exempel har luva på mig när jag använder headsetet och den kommer åt. Man kan aktivera en funktion för att släppa in omgivningens ljud.

Headsetet använder touchpaneler på vänster och höger sida för styrning. Du kan trycka kort, långt och extralångt, och dessutom dubbeltrycka eller trippeltrycka på vänster eller höger lur. Totalt är det åtta olika möjliga kombinationer, och du kan välja att programmera själv vad som ska hända i den medföljande appen. Det täcker in alla behov av styrning men är förstås bökigt att komma ihåg och jag får inte alltid dubbeltrycken att funka i stunden. I appen finns också equalizer.

Talljudet borde vara bättre för prisklassen, och den jag pratar med klagar på att jag låter burkigt. I bullrig miljö är det svårt att höra vad den som talar i headsetet säger.

Yevo 1 verkar inte använda mycket buffring, för läppsynken vid videotittande är för det mesta utmärkt. I gengäld händer det inte helt sällan att headsetet tappar förbindelsen ett ögonblick innan det kommer igång igen. Särskilt vanligt är det att ljudet försvinner på vänster öra, medan det är mer sällsynt att det tappas helt.

+    Bra musikkvalitet
-    Tappar ljudet lite för ofta

Betygskategorier

Musikljud

Inget headset i testet låter dåligt, och skillnaderna mellan dem är inte stora, men det märks att musik är en av Sonys kärnverksamheter. WH-1000X låter snäppet bättre.
Vinnare: Sony WH-1000X

Samtalsljud

Headseten sorterar sig tydligt i olika kvalitetsnivåer för samtalskvalitet, oavsett om det är lugna eller bullriga miljöer, och Apple Airpods utmärker sig som det bästa i bägge situationerna.
Vinnare: Apple Airpods

Uppkoppling och synk

Buffra ljudet och slippa att förbindelsen ibland tappas vid musikspelning, eller inte buffra för att få bra läppsynk? Inget av headseten har någon magisk formel för att lyckas med bägge, men Samsung har hittat bäst balans mellan dem.
Vinnare: Samsung Gear Icon X 2018

Batteritid

Om du inte har headsetet på dig mer än några timmar åt gången fungerar extrabatteriet i etuiet utmärkt för att bättra på tiden. Apple får ut mer av bägge än någon annan, trots det minsta etuiet.
Vinnare: Apple Airpods

Styrning och extrafunktioner

Tack vare flera riktiga knappar som kan användas för att styra det mesta och dessutom en rad träningsfunktioner, somliga av dem utmärkta, lyckas ingen klå Jabra i denna kategori.
Vinnare: Jabra Elite Sport

Vinnare: Samsung Gear Icon X 2018, Jabra Elite Sport

Det blir oavgjort mellan två värdiga vinnare. Jabras sportfunktioner är svårslagna, medan Samsung har fått till snäppet bättre ljud. Bägge är bra för telefonsamtal. Är det egentligen främst musik du tänkte använda headseten till förtjänar Sony WF-1000X och budgetalternativet Urbanista Tokyo hedersomnämnanden.