Visst är man nyfiken på hur det i praktiken ska fungera när Huawei i större utsträckning nu ska stå på egna ben. Kommer jag kunna läsa min e-post i Gmail? Kommer jag känna igen mig eller är allt nytt? Det första intrycket är lugnande. Istället för att logga in med ett Google-konto börjar jag med att logga in med Huaweis motsvarighet, Huawei-id. I nästa steg kan jag dock logga in i Huaweis e-post-app med mitt Google konto. Gmail-appen syns inte till, men jag skulle snarare säga att Huaweis e-post app fungerar bättre än Gmail. Till exempel utnyttjar den skärmytan bättre med flera kolumner om du använder telefonen i liggande läge.
Annons
Huawei har länge fokuserat på högpresterande hårdvara. Prestanda, snabbladdning. De bästa kamerorna, men med P40 Pro som vi har här är det alltså på riktigt premiär för Huawei att klara sig på egen hand, med egen appbutik istället för Google Play och med egna appar istället för välkända Google Maps, Youtube och så vidare.
Från utsidan
I tidernas begynnelse så beskylldes Huawei för att kopiera andra tillverkares design, men om något är aktuellt idag så är det snarast det motsatta. Huawei P40 Pro hör till det mest välgjorda vi sett och den har dessutom ett par unika detaljer som är värda att fördjupa sig i. Skärmen är något av en lyckad kompromiss. Vi har sett telefoner tidigare med extrem lutning på sidorna. Jag skulle säga att det främst har estetiska fördelar men kan medföra ergonomiska nackdelar. Huawei själva har till och med provat så böjd skärmkant att knappar inte får plats på kanten, men här har man fastnat för en enligt mig bättre lösning. De fysiska knapparna sitter på högerkanten och det är så mycket kant på själva telefonen att jag inte drabbas av ofrivilliga knapptryck när jag bara håller telefonen.
Den mer estetiska utformningen är den här gången skärmens över- och nederkant, för även här på kortsidorna är skärmen nu lätt kurvad ner över kanten. Mest påtagligt är det här i nederkant där skärmglaset alltså flödar över kanten och bara hörnen skyddas av metallramen som just där går upp lite extra. I starkt solljus kan jag längst ner på skärmen se spår av det som verkar vara mikrofonen som används vid samtal. I överkant av skärmen är kurvningen inte lika tydlig, men avståndet från skärmens kant ut till telefonens kant är väldigt litet och följaktligen är selfiekamerorna, två till antalet, placerade i skärmen med kamerahål. Dessutom är högtalaren för samtal placerad i skärmen, så för att få bästa ljud blir jag instruerad under samtal, via en liten animation, att det är mot skärmen jag ska hålla örat.
Vi stannar upp lite här, eftersom just den kurvade skärmen figurerat en hel del i förhandssnacket. Det är till exempel den som Huawei själva visat i sina aptitretare inför lanseringen. Visst kan man som jag tycka att det är en estetisk kvalitet, men tillför den något annat? Vid praktisk användning tycker jag varken att den gör från eller till. Medför den något så är jag mest rädd att det är en ökad risk för skador på skärmen. Jag har under hela testperioden varit väldigt rädd om telefonen och inte utsatt den för några fall mot marken, men ju mer av skärmen som är oskyddad desto större är rimligen att skärmen spricker när den rasar i marken. Med tanke på hur Huawei alltså ansträngt sig för att maximera skärmens andel av framsidan är det ändå märkbara kanter runt. De är tunna men det är ändå påtagligt att de finns där.
Ansiktsigenkänning sämre i mörker
I själva skärmen sitter en optisk fingeravtryckssensor, vilket är ytterligare en anledning till att Huawei kan ha så stor del av framsidan för skärm och samtidigt har en stilren baksida. Fingeravtryckssensorn ska vara betydligt snabbare än den i föregångaren och det stämmer när jag testar, att den är snabb. Precis som i många andra telefoner så fungerar dock även ansiktsigenkänning och eftersom den är snabbare blir det automatiskt så att jag använder det för att låsa upp telefonen och bara tar till fingeravtrycket när extra säkerhet behövs. I lite sämre ljus har dock selfiekamerorna svårt att känna igen några ansikten så då kan jag tvingas ta till pinkoden eller fingeravtryck.
Utökad bilduppdateringstakt
Skärmen i sig då, det är en oled med fin detaljåtergivning, färgomfång och ljusstyrka. Här finns även ett aktivt viloläge, eller som Huawei kallar det, “visa alltid”. Det innebär att du kan se tid, aktuell tid, appaviseringar, datum och laddningsgrad direkt i den nedsläckta låsskärmen utan att behöva låsa upp telefonen. I grundläget är skärmen ställd på en bilduppdatering 60 gånger per sekund, vilket är eller varit standard. Allt fler telefoner får dock bättre, snabbare bilduppdatering, vilket gör det mer följsamt att bläddra på webbsidor eller i menyer. Det erbjuder även den här telefonen och i inställningarna hittar du möjligheten att öka tempot från 60 till 90 gånger per sekund. Man märker skillnad när man höjer uppdateringsfrekvensen.
Möjligen kan man tycka att kamerahålet som rymmer två selfiekameror är ovanligt stort i förhållande till vad vi vant oss hos konkurrenterna numera men annars håller skärmen bra klass. Framför allt när jag ser på film tycker jag att kamerahålen stör påtagligt, mer än en infälld sensorpanel skulle ha gjort. Så långt framsidan.
Fyra kameror i påtaglig bula
På baksidan av telefonen hittar vi så klart kameramodulen. Det är kanske inte uppenbart, men jag får påpekat för mig att formen på kamerabulan är samma som på telefonen i sig och att det bidrar till symmetrin. När jag väl lägger märke till det så är det något jag uppskattar. Det bidrar, framförallt på den grå telefon som jag testar till helheten, lite att telefonen skulle kunna vara gjord i ett stycke. Det är den inte, men att den grå baksidan flyter in lite med liknande kulör som ramen tilltalar i alla fall mig. Att kameramodulen putar ut så mycket beror så klart på att kameratekniken tar plats och då framförallt periskopzoomen. Det har Huawei gemensamt med andra liknande telefoner med samma teknik. Tittar vi närmare på just kamerorna så hittar vi i kamerabulan fyra kameror.
Mångsidig kamera
Video i mörker är något som Huawei P40 Pro ska klara särskilt bra. När Huawei har valt komponenter och vilka funktioner man ska prioritera i P40 Pro har prestandan i mörker varit viktig. När jag börjar testa det här märker jag det framförallt genom att videon blir bra i en större del av zoomomfånget. På andra mobilkameror är till exempel vidvinkelläget betydligt sämre på motiv i mörka miljöer men här blir det lika bra i vidvinkel som när jag zoomar in lite mer. När det gäller stillbilder får jag flera gånger höra av människor jag delat mina bilder “oj vad har du tagit den där bilden med”. Framförallt tycker jag att bilder med skarpt motiv och oskarp bakgrund blir väldigt bra och saknar de defekter man ofta ser när andra mobilkameror försöker imitera systemkameror. Autofokusen är dessutom i nästan alla sammanhang både snabb och exakt.
Inte 100x zoom eller 108 megapixel
Jag får som bakgrundshistoria höra att man valt bort hundramegapixelsbilder för att de är för dåliga när ljuset är sämre. Även extrem zoom har man avstått, i alla fall om man med extrem menar hundra gångers förstoring. Här får vi istället upp till 50 gångers zoom, men eftersom det täcker huvuddelen av de situationer då zoom är användbart och konkurrentens hundragångerszoom i praktiken bara är användbar upp till kanske 30 gångers förstoring så står de sig ganska jämt. Ja, det är Samsung Galaxy S20 Ultra jag jämför med nu och man kan även nämna att båda telefonerna faktiskt är överraskande bra på att stabilisera bilden även i inzoomat läge, för att kompensera för de handskakningar som är omöjliga att komma ifrån.
Utan Googles mjukvara
Det jag saknar mest, generellt i Huawei P40 Pro, är Chromecast och Google Maps och därmed kommer vi in mer på det här med mjukvara. Chromecast är ju möjligheten att trådlöst, direkt från telefonen skicka en film från Netflix eller musiken i Spotifyappen från din mobil till din teve eller till en smart högtalare. Det går inte utan Googles ramverk. Nu kan jag visserligen inte ladda ner Netflix alls från App Gallery eller från någon annan plats enkelt men principen gäller. Utan Googles mjukvara så kan jag inte skicka ljud och bild från appar till chromecast-enheter. Jag kan visserligen använda Huaweis egen funktion som speglar mobilskärmen. Den heter Trådlös projektion, men det är inte alls lika användbart i det här sammanhanget. När det gäller Spotify och smarta högtalare med Google Assistant är det i alla fall lite enklare. Jag kan inte initiera en uppspelning på min högtalare från telefonen, men har jag startat musiken från högtalaren kan jag sedan byta låt och välja fritt från Spotify-appen i P40 Pro tack vare Spotify Connect.
Den andra saken jag saknade var som sagt Google Maps. Där har Huawei i dagsläget ingen bra ersättare. Den aviserade kartappen som man tecknat avtal med Tomtom om att skapa är inte tillgänglig när jag testar. Jag ser dock ett embryo av appen i fotogalleriet, för när jag sveper upp från en bild för att se positionen den är tagen på får jag en liten kartbild och Huaweis egen logotyp, vilket antyder att en Huawei Maps-app inte är långt borta. Återstår att se hur bra den kan vara.
Tills vidare är jag därmed hänvisad till webbversionen av Google Maps i Huaweis webbläsare. Den kan du lägga som en genväg direkt i startskärmen, snarlikt en app alltså, men även om funktionen är överraskande bra blir framförallt navigation lidande. Till fördelarna då hör dock Googles alla restauranger, butiker, sevärdheter och annat som andra har svårt att konkurrera med. Dessutom synkas ju dessa med till exempel Maps på datorn så du enkelt har tillgång till dina favoritplatser.
Nästan precis som vanligt
Med all uppmärksamhet kring den amerikanska blockaden mot Huawei och det faktum att Google inte får erbjuda sina appar eller appbutik i mobilerna är det lätt att glömma att mycket trots det är sig likt. I Huawei P40 Pro finns alltså Android 10 tillsammans med Huaweis gränssnittsanpassning EMUI. Det innebär alltså att du till exempel har gester eller de tre välkända knapparna i botten på skärmen för att navigera i gränssnittet. Precis som vanligt. Du har notifieringsfältet i toppen och snabbgenvägar när du drar ner den så du har enkelt åtkomst till exempelvis mörkt läge, strömsparare, flygplansläge och andra inställningar. Genom att dra in fingret från kanten av skärmen in mot mitten får du fram en liten ikon och en rad av appar. Den här funktionen känner vi igen från enheter med större skärmar som Huaweis surfplatta och vikbara mobilen Mate XS. Dra en app från appraden med ikoner så kan du köra flera appar i delat fönster. Två appar går att köra sida vid sida och en tredje kan till och med flyta fritt över de båda, men då blir det trångt.
Förbättringspotential
Följande gäller visserligen alla telefoner till viss del, men i fallet med Huawei P40 Pro är det särskilt tydligt att den kan bli bättre med tiden. Jag tänker så klart på mjukvaran och mer än med någon annan telefon tror jag, kommer det omdöme vi idag ger P40 Pro att bli föremål för omvärdering. När det gäller möjligheterna, vad P40 Pro kan göra, så är det en särskilt föränderlig situation.
Huawei säger sig ofta vara ett ingenjörsdrivet företag, men innovativ teknik i sig har ju inget värde om det inte åtföljs av i det här fallet mjukvara som låter oss utnyttja tekniken till fullo på ett enkelt sätt. När det gäller just mjukvara så vilar Huawei och P40 Pro på flera olika ben. I grunden har Huawei och P40-serien fortfarande Android. Det är en stabil grund och skillnaden mot tidigare är att vi som sagt saknar Google Play-butiken för appar och alla Googles appar med Youtube, webbläsaren Chrome, Google Maps, Google Drive, möjligheten att skicka ljud och bild via chromecast till tv-apparater och högtalare. Och så vidare.
En del av det här kan Huawei lösa på egen hand eller med hjälp av andra. För att skapa en kartapp har man till exempel redan berättat att man samarbetar med navigationsbolaget Tomtom även om vi inte sett resultatet ännu.
Inte bara App Gallery
Även om Huaweis appbutik App Gallery är en självklar medelpunkt för övriga funktioner och ett givet högprioriterat område för Huawei så finns det även andra vägar. Det främsta alternativet, i alla fall i en övergångsperiod är Huawei Phone Clone. Den appen har redan tidigare använts för att flytta med ditt innehåll från en gammal mobil till en ny Huawei-mobil. Den möjliggör alltså att du kan flytta med dig appar från en Android med tillgång till Googles appbutik till din P40 Pro utan den tillgången. Vi ska säga direkt att alla appar inte fungerar. En hel del appar kräver till exempel Googles ramverk som P40 saknar. Det gäller till exempel TV4 Play och Netflix och i stort sett alla av Googles egna appar. SVT Play-appen kan jag dock föra över på det här viset och något oväntat även Googles egen tangentbordsapp Gboard fungerar även den. Det går även bra att föra över till exempel Spotify och Instagram.
För stunden fungerar Huawei Phone Clone bra, men det finns ändå en rad frågetecken som dyker upp. Eftersom de här apparna inte är nedladdade direkt från en appbutik finns det ingen ordnad funktion för att sköta uppdateringar av apparna. Det blir inget omedelbart problem, men när en app får nya funktioner så kan du alltså inte dra nytta av de funktionerna utan att hantera det själv. Kanske då genom att ha en egen eller en väns Android till hands för att göra överföringen på nytt.
Ladda ner från andra källor
Det går även att söka sig till andra källor. Facebook är ett företag som numera valt att utöver sin närvaro på olika appbutiker även låter användare ladda ner appen direkt från deras webbplats. Det här gör att du kan få in den appen i telefonen helt oberoende av appbutik alltså. Jag hittar även Facebook Messenger Lite och chattappen Whatsapp. De ägs ju och ges ut av Facebook allihopa. Det här sättet att sprida appar är än så länge inte särskilt vanligt och det är ändå många gånger smidigare att ladda ner appar från en appbutik när den möjligheten finns, inte minst med tanke på kommande appuppdateringar.
I Android finns, vilket få kanske känner till, möjligheten att komplettera den befintliga appbutiken med flera andra. En appbutik kan alltså vara en helt vanlig app du laddar ner och som sedan ger dig tillgång till ett stort utbud appar. Ett tryggt och etablerat sådant alternativ är den appbutik som Amazon sedan länge utvecklat för att förse sina egna Kindle-enheter med appar. Amazon använder sedan tidigare samma upplägg som Huawei nu tvingats göra, att man har Androids open source-version i grunden och kompletterar med en egen appbutik. Amazons appbutik kan man alltså ladda ner och installera i vilken Android-mobil som helst och således även i Huaweis nya mobiler. Den kan fungera som komplement till App Gallery och hos Amazon hittar jag till exempel Microsofts molnlagringsapp Onedrive och konkurrenten Dropbox som båda i alla fall i skrivande stund saknas i Huawei Appgallery. Dessutom kan man hitta rena programfiler, så kallade apk-filer på olika sajter på nätet, men då är det svårare att veta att man verkligen får det man tror att man laddar ner och en etablerad appbutik är betydligt säkrare om man vill slippa problem.
Men Google Play-butiken då?
Trots vad man kunde trott så var det inte omöjligt att installera Googles tjänster på P40 Pro vid testtillfället, och under testets gång är det faktiskt precis vad jag lyckas göra. Även tidigare har det funnits sätt att själv lägga in Google Play och Google ramverk av tjänster i Huaweis Google-fria telefoner. Senast var för ett halvår sedan i samband med att Mate 30 släpptes en telefon som aldrig såldes i Sverige. Då försvann möjligheten plötsligt efter någon vecka. När jag loggar in på Google efter att ha installerat butiken på det här inofficiella sättet får ett jag ett mail från Google. Där informerades jag om att en ny inloggning skett på mitt konto och jag identifieras som först en Honor 8 och sen som om jag loggat in från en Oneplus 5. Det styrker att det här handlar om en inofficiell lösning och att den när som helst kan bli obrukbar. Det är mycket riktigt vad som händer efter en dryg vecka och den här möjligheten är alltså inte längre tillgänglig.
Installationen gick hur som helst enkelt. Jag fick tips om att ladda ner appen Chat Partner och efter att ha gjort det och startat den går det snabbt. I appen får jag veta att den upptäckt att jag saknar Google Play i mobilen och frågar mig om den ska fixa det. Som om det var den enklaste sak i världen. Vilket det också tycks vara när man sedan svarar ja och efter nån minut fick Google Play-butiken och tillgång till alla tjänster precis som vi varit vana vid. Chromecast, appnedladdningar, Maps, Google Foto, Youtube. Det enda jag märker inte fungerar är Google Pay. Där möts jag istället av ett felmeddelande.
Att plötsligt ha Google Maps i telefonen känns lyxigt. Ja, det finns onekligen funktioner man saknar när man inte har Google i mobilen. Samtidigt går det förvånansvärt bra utan. Bättre än man trodde. Huawei bidrar framförallt med framstående hårdvarudesign, kamerorna och prestanda, men visst står de inför en utmaning när de ska göra framsteg inom allt annat.
Batteritest
Batteriets videotid: 12 tim 32 min
Å andra sidan
Elias Nordling: Avsaknaden av Play Store är egentligen det som håller tillbaka en annars superb mobil. Det är helt enkelt så många appar jag vant mig vid och förväntar mig som saknas. Molntjänst, vilken som helst av Dropbox, Google eller Onedrive, alla saknas. Fitbit, min bankapp och en lösenordsapp, för att nämna några. Den här situationen kommer att förbättras över tid, men till vilken nivå är en öppen fråga. Den här situationen kommer att förbättras över tid, men till vilken nivå är en öppen fråga.
Frågor och svar
Hur ser apputbudet ut? Det är i dagsläget begränsat och jag tycker Phone Clone är det mest användbara verktyget för att överbrygga det. Sen kan man ju använda en hel del tjänster i form av webbappar som är överraskande bra.
Specifikt svenska appar då? I Huaweis App Gallery finns Mobilt BankID men många bankappar saknas så har du inte fått över din banks app via Phone Clone får du använda deras hemsida istället, vilket i och för sig fungerar ganska bra det med. Strax efter att testet var klart meddelade HUawei att Swish är på väg till App Gallery.
Hur snabbt laddar telefonen? Batteritiden är för det första väl tilltagen, men när den tar slut laddar jag med den medföljande snabbladdaren från 0 till 20 procent på 6 minuter och halvfull laddning tar 18 minuter.
Ett alternativ:
Googligare mobil Uteblivna Google Play är så klart en tydlig svaghet hos P40 Pro och Samsungs nya S20 Ultra har mycket gemensamt med P40 Pro men med skillnaden att vi även får Google tjänster och appbutik.
Testbilder
Inget tvivel om att kamerorna i P40 Pro presterar bra.
