Om man jämför mobilmarknaden i dag mot för bara ett par år sedan, för att inte tala om man går tillbaka ytterligare ett par år, är konformiteten bedövande. I stort sett samtliga mobiler består av en avlång skärm med ungefär samma proportioner, något av tre olika system, och den huvudsakliga variationen består i hur många tum stor skärmen är.

Och så har vi Blackberry Passport. I stort sett allt är annorlunda med denna telefon. Den har riktiga bokstavsknappar. Den har en skärm som är kvadratisk. Den har ett system som inte är mainstream. Oavsett hur det går för Blackberry i framtiden ska de ha karmapoäng för att de vågar vara annorlunda.

Test: Blackberry Z3

Blackberry Passport är en stor best. Skärmstorleken i tum är missvisande, eftersom man mäter tumtalet genom att ta skärmens storlek på diagonalen får långsmala skärmar högre tumtal per yta än fyrkantiga. Sett till skärmyta är det här en phablet, och det är dessutom en tung telefon.

Telefonens bredd och placeringen av knappraden längst ner gör att telefonen i praktiken är omöjlig att använda med en hand. Det är egentligen ingen kritik i det, bara konstatrande, och faktum är att jag gillar skärmen, som är rejält högupplöst och har ett bra format för webbsurfning.

Min förrförra mobil var en HTC Desire Z. Det var en av de senaste mobiler som såldes med fysiskt tangentbord i Sverige, och det var fyra år sedan. Jag vet att jag inte är ensam om att sakna riktiga bokstavsknappar i stället för skärmtangentbord. Det går helt enkelt snabbare och blir mindre fel om man skriver på riktiga knappar. Blackberry har hela tiden hållit fast vid att göra telefoner med riktiga fysiska knappar, om än inte på alla modeller, men deras begränsade närvaro på svenska marknaden gör att de inte kostat på sig att lägga in riktiga knappar för åäö.

Även Blackberry Passport saknar åäö, men det är långt ifrån de enda knappar som saknas. På tangenbordet finns endast A-Z, mellanslag, backsteg och retur. Till och med skifttangent för stor bokstav, punkt och komma och siffror saknas, så även om du skrev på engelska skulle du inte komma långt med bara det fysiska tangentbordet. Detta har man löst genom att ha… skärmtangenter för det som saknas på knappsatsen. Å ena sidan gör det avsaknaden av åäö till ett mycket litet problem, då dessa bokstäver alltid ligger tillgängliga på särmen medan man skriver. Å andra sidan känns det djupt schizofrent att behöva skriva på både skärmtangenter och fysiska tangenter samtidigt.

Om det bara var då och då man behövde skärmknapparna vore det ok, men nu kan man som sagt inte ens skriva en fullständig mening utan skärmknappar. Som fan av riktiga knappsatser bär det mig emot att säga, men det känns tyvärr som det hade varit en bättre lösning att helt enkelt fimpa de fysiska knapparna, göra skärmen ytterligare lite större, och ha skärmtangentbord i alla fall. Med detta sagt har i alla fall bokstavsknapparna precis den fasthet i trycket och åtskillnad som man önskar sig för att kunna skriva snabbare.

Blackberry Os 10 är även det rätt annorlunda, men inte på något negativt sätt. Att det inte finns någon hem-knapp eller andra systemknappar är ovant, men systemet har sin egen logik, där man genom att svepa upp över skärmen kommer till en multitaskingmeny, som samtidigt fungerar som hemskärm. Man vänjer sig och det fungerar riktigt bra. Över huvud taget är Blackberry OS 10 ett rappt, snyggt system med utmärkta basfunktioner, som förtjänar ett bättre öde än att tyna bort på en krympande eftermarknad. App-utbudet är kanske inte fantastiskt och består till stor del av konverterade Androidappar, men det känns ändå som det viktigaste finns och fungerar bra.

Jag föreställer mig att de flesta som använder Blackberry i Sverige i dag jobbar på multinationella företag som valt Blackberry som koncernstandard, och att dessa blir färre och färre. Men för den som verkligen vill ha fysiska bokstavsknappar, använder mobilen mest till att ringa, skicka meddelanden, surfa och kolla Facebook, och inte oroar sig för att inte kunna hitta sin favoritapp i programbutiken är Blackberry Passport ett alternativ som borde tas på allvar.