Operativsystemet Tizen har haft en lång och slingrig väg fram till den första Tizenmobilen Samsung Z1. Systemet är sprunget dels ur Nokias och Intels kraschade Meego-projekt, som i sin tur hade en lång historia, dels Samsungs Bada-system som närmast var ett krasst försök att göra mobiler där man själv ägde systemet.

Samsung lanserade förra sommaren en high-end-mobil med Tizen, men den släpptes aldrig, och när nu Tizen finns i mobilen är det en budgetmobil som bara säljs i Indien och Bangladesh. Samsung Z1 har rätt blygsamma specifikationer till och med när det nu handlar om en mobil för under tusenlappen. 768 megabyte arbetsminne och två 1,2 GHz Cortex A7-processorkärnor är verkligen ingenting att skryta med.

Ingen Tizen-lur från Samsung i år

Men på sitt omvända vis fungerar Z1 faktiskt bra när det gäller att visa vad Tizen går för. 

För trots det blygsamma arbetsmaterialet känns systemet verkligen laggfritt när jag använder det. Sveprörelserna flyter på utan spår av fördröjning, och det är främst när det tar en stund att starta appar som man märker att det inte är världens snabbaste mobil. Däremot när apparna, som till exempel Here Maps, är igång rullar de på bra.

Systemet känns också snyggt och genomtänkt. Övre halvan av startskärmen består oftast av en hemskärmswidget, och under det åtta programgenvägar som du kan välja själv.

Dra upp programgenvägarna och de lägger sig i överkanten av skärmen i stället och du hittar app-lådan under.

Ärligt talat hade det här lika gärna kunnat vara ett användargränssnitt till Android, vilket både är ett plus och ett minus. Plus för att det är väldigt enkelt att börja använda mobilen, minus för att den då inte erbjuder någon uppenbar fördel i användargränssnittet gentemot Android. 

Inte appar i alla fall, det finns bara drygt tusen appar skrivna för Tizen.

Men det förtar inte intrycket av att Tizen känns väldigt färdigt och välpolerat. Och ärligt talat känns användargränssnittet snäppet bättre än Samsungs egna Touchwiz-gränssnitt till Android.