-
PLUS
Tips: Enkel filöverföring mellan Xiaomi och Iphone snabbt
-
PLUS
Apple Intelligence påminner mig om något betydligt bättre
-
PLUS
Mobils stora guide till Apple Intelligence i Iphone
-
PLUS
Krönika: Mobiltillverkare för första gången, igen
-
PLUS
11 tips: Google-appen som kan mycket mer än du tror
-
PLUS
Krönika: Google är bra på gratis men usla på att ta betalt
-
PLUS
Så kan Xiaomi-telefonen bli Mac-datorns och Iphones bästa vän
-
PLUS
Chromecast-problemen visar hur svårt det är att lita på Google och andra jättar
-
PLUS
Passkeys: Därför behöver du veta mer om dem
-
PLUS
Krönika: Lärdomar från MWC 2025 – röststyrning är AI:s värsta fiende
Konsolspel på gott och ont
Xcom – Enemy Unknown testat
Xcom är ett ambitiöst försök att göra ett ”riktigt” spel till mobila format. Det är stundtals fantastiskt, men illustrerar samtidigt de grundläggande skillnaderna mellan konsolspel och mobilspel.
Xcom – Enemy Unknown gjorde stor succé till stationära spelkonsoler och PC när det släpptes förra året och i somras var det dags för en Iphone-version. Spelet i sig är något av en uppföljare eller nyvision av ett spel med liknande titel från det glada nittiotalet. Den mobila versionen är däremot ingen remake av den varianten eller en hårt bantad fulversion av konsolvarianten, tvärtom.
Det märks redan på prislappen. 150 spänn för ett mobilspel är hiskeliga summor i sammanhanget, särskilt i dessa freemium-tider. Xcom har alla förutsättningar för att vara freemium, där du skulle kunna lägga pengar på att skynda på forskning eller på nya vapen. Istället är den höga prislappen lite av en garanti för att du slipper sådant. Prislappen innebär även att mycket tid har lagts på grafik, inspelat tal, videosekvenser och djup. Det sistnämnda genomsyrar hela spelet, från flerspelarläge till din bas och ut på slagfältet. Överallt kryllar det av detaljer som kan skruvas och pillas på för att du ska få känslan av så stor kontroll som möjligt, precis som det ska vara i ett strategispel.
Rymdisar är dumma
Storyn är, om än väl genomarbetad, ganska simpel. Utomjordingar landar på jorden och är per definition onda. Mänskligheten sätter ihop en insatsstyrka för att råda bot på det hela och utöver diverse generaler och andra chefer är det du som bossar över nämnda styrka. Spelet i sig ses ur fågelperspektiv ute på slagfältet, oftast olika stadsdelar världen över, och är ett turordningsbaserat strategispel. Din uppgift är att leda en mindre styrka soldater genom olika uppdrag, allt från räddningsuppdrag till infiltration. Efter varje uppdrag får överlevande soldater erfarenhetspoäng och kan lära sig nya förmågor. Du får även pengar att köpa prylar för och hittar föremål att bedriva forskning på för att få fram nya föremål.
Hela mellanspelet mellan uppdrag utspelar sig på din bas och ses istället från sidan och det känns definitivt rörigt i början när du ska hålla koll på allt. Rörigheten vänds sedan till ett enormt djup som saknar motstycke bland mobilspel, även om det i grunden är samma slags spel som exempelvis Hunters till Iphone. Spelet är fantastiskt. Nackdelen är dock att det blir lite för mycket konsolspel och lite för lite mobilspel. Hörlurar är närmast ett krav för att du ska haja vad det är för order du har och allt från introvideor till storyn drar ner tempot rejält. Inget för en kort bussfärd alltså.