Minuspoäng för gränssnittet
Threes: Evig pusselutmaning
Logikspelet Threes kräver tålamod och bjuder på hjärnkittlande underhållning.
Threes handlar om att addera ettor och tvåor för att skapa treor (därav Threes) och därefter addera treor med treor så att de blir sexor och sexor med sexor så att de blir tolvor och så fortsätter man för att få de högst möjliga multipla av tre. Särskilt utmanande med Threes är att man spelar på två olika plan; man måste först se till att flytta ettor och tvåor bredvid varandra på det fyra-gånger-fyra stora rutnätet för att skapa treor för att sedan kunna addera treor och skapa större siffror.
När man inte har några möjligheter kvar, det vill säga när det inte finns några siffror som kan adderas så fylls rutnätet med alla siffror. Då sveper man mot höger och alla olika siffror adderas och ger olika bonuspoäng, ett visst antal per treor, sexor, nittiosexor och så vidare.
Målet med spelet är faktiskt lite oklart till att börja med men det klarnar när man spelat första rundan. Man ska få så många höga multipla av tre som möjligt. Det är faktiskt inte så lätt som det kan se ut att uppnå riktigt höga poäng vilket gör att man försöker och försöker för att bättra sig.
Det som drar ner spelupplevelsen (det är visserligen en smaksak) är gränssnittet som känns som hämtat från åttiotalet men även musiken som är repetitiv och agerar snarare som ett sömnpiller än något som får en att vilja komma tillbaka. Det går dock bra att stänga av den (eller köpa den för den som istället vill få mer av det).
Med tanke på att utvecklarna lagt ett och ett halvt år på att skapa Threes är det faktiskt lite synd att de inte tänkt igenom designen. Det gör tyvärr att andra spel som kopierat spelprinciperna bakom Threes och som dessutom är gratis, i synnerhet 2048, känns fräschare, för att inte säga att de får Threes att framstå som kopian.