Utvecklaren av det här spelet är fantastiskt nördig och samtidigt ett väldigt stort fan av Zelda-serien. Det är uppenbart redan från första bildrutan och det görs egentligen inga ansträngningar någonstans för att dölja var inspirationen hämtats från.

Du, i form av Link som ser ut att ha ritats i Paint, landar på en ö och inser omgående att det finns grottor att utforska och skatter att plundra och efter ungefär två sekunder har du sprungit ner i din första grotta efter skatter. Samtliga pussel har du sett i samtliga av de tvådimensionella Zelda-spelen förut och även om din medhjälpare är en bitter fågel är det egentligen ingen som förnekar att det är en brunfärgad Navi som hänger efter dig.

Oceanhorn: Monster of uncharted seas

Kontrollerna, det finns ett par olika varianter att välja mellan, fungerar rätt bra. Den här typen av väldigt aktiva spel i kombination med pekskärmskontroller har alltid svårt att vara riktigt bra, men Ittle Dew lyckas fullt godkänt i alla fall. De pussel som presenteras har du sett tio gånger förut, men det gör dem inte mindre välgjorda och underhållande för det.

Det som är mest enerverande i spelet är faktiskt dess humor, då allt är så pass uppskruvat till extrema ”titta vad självmedvetna och prestigelösa vi är med vårt spel, tihi”-nivåer att det slår över till larvighet många gånger. Men å andra sidan har de en poäng med att det är ganska äckligt att käka hjärtan du hittar på marken för att hela dig.