Square har jobbat hårt på att tröska ner sina gamla Playstation 1-spel så att de passar i mobilt format, där Final Fantasy VII och senare får ses som riktiga bedrifter på området rent tekniskt. Därför är Adventures of Mana kul av precis motsatt anledning. Spelet släpptes nämligen under annan titel till Game Boy 1991. Vanan trogen från den tiden är det fullständigt vilda västern med namngivningarna mellan regionerna. Final Fantasy Adventure kallades det i USA vid släpp, Mystic Quest här i Sverige. Det senare ska dock inte blandas ihop med Final Fantasy Mystic Quest som släpptes till Super Nintendo 1992. Helt enkelt precis samma sak som de olika numreringarna på den huvudsakliga Final Fanatsy-serien tills sjuan kom och rättade till den biten.. Nu har i alla fall Game Boy-spelet Final Fantasy Adventure, eller mystic Quest, uppdaterats för mobila enheter. För att skoja till det ytterligare har namnet uppdaterats ännu en gång och kallas numera Adventures of Mana.

Eftersom förlagan bestod av typ tjugo pixlar i vad som i bästa fall kan beskrivas som gråskala handlar det om helt ny grafik här. Förhållandevis enkel 3D-grafik i isometrisk 2D-miljö, men ändå tillräckligt färgglatt och välgjort för att vara vackert. Så långt det är möjligt är det även väldigt troget originalet.

Final Fantasy IV: the After Years

Kontrollen följer Squares andra mobilspel rätt troget, vilket också gör den till spelets sämsta aspekt. Som ett actionbetonat rollspel är det nämligen ganska sladdrigt att styra på en pekskärm där originalet hade styrkors. Som tur är har kontrollerna gjorts så pass förlåtande att det fungerar för det mesta ändå. Det blir däremot lite trixigt att träffa saker snett vid din karaktären och vi välkomnar bossar och andra större fiender som har större träffyta.

Även ljudbilden är uppdaterad och är numera väldigt mycket fantasydisco, vilket ändå fungerar rätt bra. Även om Square-alumnin Nobuo Uematsu bara stått för ett spår i spelets soundtrack håller sig i alla fall många av de lugnare melodierna, som abrupt avbryter discomusiken, följer samma tema som det Uematsu brukar leverera.

Storymässigt är det extremt avancerat för 1991 års bärbara format, men något vi sett ett par gånger sedan dess. Manaträdet håller på att dö, som det i princip alltid håller på att göra i Squares spel. Verkligen, hela Mana-serien (där det här spelet ingår, men även Secret of mana bland annat) bygger på mer eller mindre exakt samma story om att världens stora livsträd, i Squares fall döpt till Manaträdet, håller på att dö och med det i olika utsträckningar hela världen. Mytologiskt är förvisso livsträdet rätt viktigt i många legender och myter, men har du spelat ett par Square-spel börjar du undra om det helt enkelt inte är lättare att låta trädet bara dö eftersom det ändå inte orkar hålla sig vid liv. Som vanligt ska du rädda trädet och därmed världen världen, den här gången iklädd rollen som gladiatorn Sumo. Med det sagt håller faktiskt storyn ihop rätt bra ändå och det hela passar sig förvånsvärt bra i mobilt format. Samtidigt är det rätt ovanligt att välja klass vid varje ny level på din karaktär, något som i bästa fall brukar göras en gång i början i många andra spel om det inte redan gjorts från start.

Square har problemet att deras spel känns på tok för dyra i många fall, särskilt eftersom de i många fall redan har släppts till alla tänkbara format flera gånger om (Final Fantasy 1-6 är ett bra exempel på det) samtidigt som bland annat sparfiler och kontroller känns rätt slappt utförda. Just sparfiler är rejält åtgärdat här jämfört med “huvudtitlarna” i alla fall, men överlag kunde större omsorg lagts på kontrollerna.

Samtidigt är det rätt kul att se Square gå åt andra hållet här. Istället för att knöka ner grafiskt tunga spel (för sin tid i alla fall) till mobilt format får vi istället se något som sett till det tekniska är ett helt nytt spel mer eller mindre. Som spel till mobilt format 1991 fungerar det på det stora hela riktigt väl i mobilt format 25 år senare också.