Det första man märker när man har Xperia XA i handen är Sonys nya mjukare formgivningsfilosofi. Äldre Xperior var ungefär lika rundade som en skolåda och personligen så började jag bli ganska trött på den designen. XA har inte bara fått en behövlig nytändning på den fronten, i jämförelse med de mer kantiga syskonen ligger XA mycket skönare i handen. Den runda strömknappen är kvar från förr och det bryter mönstret på ett trevligt sätt, samtidigt som den även får en att tänka på gammal hederlig Iphone-formgivning. Jag är också väldigt förtjust i att XA har en dedikerad fysisk kameraknapp, även om den kanske är i det minsta laget.
Skärmen är ”kantlös” och avrundad, men inte böjd som på Samsung Galaxy S7 Edge. Faktum är att den är snyggare än nyss nämnda konkurrent, med glas och metall som formligen foglöst går ihop. Mina farhågor om att jag ofrivilligt skulle råka trycka på skärmen med den nedre insidan av handen (precis under tummen), något som händer konstant med exempelvis Moto X (vars skärm inte ens går kant i kant på samma sätt) när jag håller den i vänsterhanden, infann sig aldrig. Istället för att tänka på det så blev jag positivt överraskad över hur snabb och smidigt systemet är, det finns ingen lagg att tala om när jag flipprar bland menyer, skärmsidor och inställningar. Och det är anmärkningsvärt för när man kollar på hårdvaruspecifikationerna så bör den inte bete sig så här bra. Jag ställer mig dock frågande till hur rapp den är när man har använt den en längre tid, låt oss säga ett halvår, eftersom Androidmobiler generellt börjar tappa prestanda ju mer saker man fyller dem med.
Första gången man startar upp mobilen så vägleds man genom processen. Det är inte speciellt ovanligt när det gäller mobiltelefoner och det är ett trevligt tillskott för nya användare som kanske inte är så vana med Androidmobiler. Däremot så fortsatte vägledningen efter att den initiala uppstarten var färdig. Varje gång det öppnades ett ”Sony”-program så kom det upp tips om vad man kan göra och hur man ska göra det. Jag antar att vissa tycker det är bra att få vägledning men personligen började efter ett tag att bli ganska irriterad på alla ”visste du att?” som automatiskt hoppade fram.
Annons
På tal om program, det är en sak Sony inte sparar in på, vare sig när det kommer till företagets egna lösningar eller när det handlar om tvångsinstallerade tredjeparts appar som Spotify (ersätter den Sonys egna musiktjänst). Även om vissa av dem är riktigt bra och trevliga så är det här tillvägagångssättet inte helt problemfritt (som även min kollega Elias påpekar i sin Xperia X Performance-recension och i artikeln om ”Bloatware”). Till att börja med haffar apparna åt sig en väsentlig del av mobilens lagringsminne, och eftersom de är förinstallerade så blir man inte av med dem utan att ta till radikala åtgärder som att roota mobilen och installera ett alternativt operativsystem. Dessutom får man en mängd ikoner på halsen som man får städa upp bland om man vill ha en någorlunda ren upplevelse.
Bra musikapp
Notifikationsdelen är ren Android, här har Sony inte varit inne och ändrat. En sak de dock har lagt till är möjligheten att göra ordentlig backup på mobilens innehåll, både via företagets onlinetjänst och sd-kort eller en extern usb-enhet. När det kommer till multimedia så brukar Sony veta vad de sysslar med. Musikappen är den som imponerar mest på mig, med möjlighet att manuellt ställa in equalizernivåer, något jag tycker alla tillverkare ska inkludera som standard. Bildgalleriappen är också den väldigt bra, men jag önskar att den, på min begäran, automatiskt skulle kunna ladda upp tagna bilder till exempelvis Flickr. Som det är nu så visar den bara bilder från den, samt Facebook och Picasa (varför kan man fråga sig eftersom Google migrerat över allt därifrån till Google Photos och slutat stödja tjänsten) om man väljer att den ska göra det. Dock går det att automatisk ladda upp tagna bilder till Google Photos, men allt annat vore ju otänkbart. Galleriets olika vyer kan enkelt ändras genom att man drar fingret över skärmen, en smidig funktion.
Om man registrerar mobilen hos Sony och skriver upp sig på Xperia-tjänsten så får man stå ut med en del egenreklam som irriterar. Men, och det är ett stort ”men”, så får man även tillgång till Sonys säkerhetstjänst My Xperia som låter dig lokalisera mobilen, låsa den eller radera telefonens innehåll från en webbläsare.
Vårt exemplar av Xperia XA är varianten som har plats för dubbla simkort. Du kan välja att bara använda ett av två installerade simkort, eller så kan du använda båda samtidigt för inkommande samtal och meddelanden. Dock kan bara ett av de aktiva simkorten användas för data. Du behöver inte offra minneskortplatsen bara för att du har två simkort i mobilen. Det är tur det, eftersom av det snålt tilltagna internlagringsminnet på 16 gigabyte finns endast cirka hälften kvar efter att Sony tvångsmatat in alla sina appar. Och på tal om endast, arbetsminnet är på 2 gigabyte och det finns vare sig stereohögtalare, fingeravtrycksläsare eller dubbla LED-blixtar. Mobilen är heller inte vattentät.
Skärmen är bra i soliga förhållanden, och trots att den endast har en upplösning på 720p tänker man inte på det så länge man inte börjar granska den på extrem detaljnivå. Vitbalansen, som går att ställa in manuellt, drar aningen åt det grå hållet direkt ur lådan (jag rekommenderar personligen att dra upp blå i RGB-skalan, bilden blir kallare men mindre grådassig).
En sak att tänka på när det gäller färgerna, särskilt när det kommer till bildvisning och videouppspelning, är att mobilen använder Sonys Bravia 2-motor i bakgrunden (avstängd från början men i mobilens manual rekommenderar Sony att man aktiverar funktionen). Den förbättrar färglystern men om man tycker att resultatet, med färger som kan kännas en aning onaturliga, är bra eller inte är i högsta grad personligt. Det går som sagt att stänga av den om man inte gillar effekten. Det finns även en ”Super-vivid”-inställning, som verkligen drar på när det gäller färgerna, att leka med.
Eftersom mobilen är så pass tunn så har den inte riktigt plats med ett högkapacitetsbatteri. Istället får man förlita sig på en 2300 mAh-variant och hoppas på att mjukvaran kompenserar för det batteriet inte kan bidra med. Det fungerar sådär. När det gäller standby-tid så kan mobilen ligga i nära tre dagar utan att behöva en strömpåfyllning. Men börjar man pressa den lite, med exempelvis hög skärmljusstyrka, videofilmer och kontinuerlig webbanvändning så märker man att ett aningen större batteri kanske inte hade varit helt fel, även om det hade kostat några millimeter extra.
Kamera
Videoinspelning slår i taket vid 1080p och 30 fps. Inspelningskvalitén är bra när det kommer till bild men ljudinspelningen hade kunnat vara skarpare. Stillbildsfotografering är en trevlig upplevelse med mobilens 13 megapixelkamera, i alla fall i vanligt dagsljus. Färgerna blir fina och kameran är hyfsat snabb på att hitta fokus. Däremot så är det inte lika väl ställt under dåliga ljusförhållanden.
Kamera-appens gränssnitt är trevlig att använda och enkel att förstå. Det finns många olika inställningar att göra men jag saknar möjligheten att själv bestämma över slutartid och fokuspunkt i det manuella läget. Det finns dock ett läge då kameran själv håller kvar fokus på ett objekt som du har klickat på, så länge du inte vevar omkring mobilen allt för mycket. Luren får ett plus i kanten för att det går att starta kameran direkt från viloläge via den dedikerade kameraknappen, något som för det mesta går hyfsat snabbt. Det går även att ställa in funktionen så att den börjar spela in video istället för att ta en stillbild.
Selfiekameran är på åtta megapixlar och det finns inte så mycket att säga om den utöver att den gör sitt jobb och har en vidvinkel på 88 grader.
Slutsats
Trots att jag tycker Sony har slagit huvudet på spiken när det gäller Xperia XA:s yttre, så kan jag inte låta bli att känna att Sony haft en viss lathet, i kombination med snålhet, när de skapade insidan. Det är som att de inte orkade anstränga sig för att ge mobilen det där lilla extra. Byggkvalitén är bra, prestandan är okej och mobilen gör på det stora hela precis det den är tänkt att göra. Problemet är bara att för pengarna som Sony vill att man ska betala för den så räcker inte det.
Å andra sidan
Elias Nordling: Chipsetet i mobilen känns hyggligt piggt för prisklassen, och Xperia XA är lätt och behaglig i handen. Skärmen har svarta kanter så helt utan ramar är den inte, men den känns ändå som ett plus. Men vid det här laget har fingeravtrycksläsare börjat bli standard även i denna prisklass.
Frågor och svar
Vilken pixeltäthet har skärmen? 294 ppi (pixlar per tum).
Vad kostar varianten som har endast en simkortsplats? Ungefär hundra kronor mindre.
Har den utbytbart batteri? Nej, tyvärr inte.
Ett alternativ
Lenovo Moto G4 Plus är billigare, har en bättre skärm och stödjer även den dubbla simkort (med en tredje kortplats för minneskort).
I ljusa miljöer blir bilderna riktigt trevliga. När det är mörkare förutsättningar är resultaten inte så lyckosamma. Oavsett miljö så blir fotografierna i de flesta fall bäst med Sony:s ”bättre autojustering”-läge.
