Test: Samsung Galaxy Beam

Till att börja med ska det sägas att är man ute efter en snygg och smidig mobil så kan man söka sig någon annanstans. Galaxy Beam är en ganska knubbig och plastig sak vars estetik förmodligen endast tilltalar folk som gillar att gå runt i en våtdräkt på fritiden. Den gula markeringen som går hela vägen runt och den gummiaktiga svarta baksidan passar nämligen väldigt bra med ihop den utstyrseln och en gul syrgastub. Att mobilen har lite kärlekshandtag får man dock acceptera, det är en nödvändighet för att projektorlampan ska kunna få plats jämsides alla annan nödvändig elektronik. Enligt Samsung har Beam en »ungdomlig design« men det framgår inte om de syftar på den gula listen eller på tonårshullet. 

Om vi för tillfället ignorerar det som gör denna mobiltelefon unik och istället fokuserar på övriga funktioner så kan vi konstatera att det inte är den vassaste kniven i lådan, men den duger att skära grönsaker med. Androidversionen är blygsamma 2.3.6. Processorn är en dubbel-kärnig variant med en klockhastighet på 1 ghz, ram-minnet är på 768 mega-byte, för lagring har man i teorin 8 gigabyte, i praktiken 4,87 gigabyte, och kameran har 5 megapixel samt en lampa till sitt förfogande. 

Har en föregångare 

Faktum är att Galaxy Beam inte är den första projektorluren från Samsung. Originalet Samsung Beam lanserades 2010 och såg man på den sidan som projektorlampan satt på så såg den mer ut som en miniprojektor än en mobiltelefon. Tittade man på skärmsidan såg den ut som en korsning mellan Wave 3 och Galaxy Ace. Såg man till helheten var det en mobil som uppskattningsvis hade fått i sig 2 000 supersize McDonaldsmåltider. Beam lanserades i ett fåtal länder och att kalla den en succé vore en överdrift. Den hade dock vissa saker som på papperet är bättre än i uppföljaren. Att den hade begåvats med en 8-megapixelkamera och högre pixeltäthet på skärmen är det som sticker mest i ögonen på eventuella Galaxy Beam-köpare. Något de i alla fall kan glädja sig åt är att hastigheten på turbo-3g har uppgraderats från 7,2 Mbit/s till 14,4 Mbit/s. Sammanfattningsvis kan man säga att nya Beams olika delar fyller sin respektive funktion, delar som ram-minnet är till och med överraskande kompetenta, men du kommer knappast att tappa hakan. 

Men egentligen är allt det ovanstående minst väsentligt i sammanhanget, det är projektorn som är mobilens usp (unique selling point) som man skulle säga i säljsnackstermer. I projektorappen hittar man några förinstallerade alternativ varav vissa fungerar mer ändamålsenligt än andra. Quickpad tar konceptet från Galaxy Note, minus pennan, och gör det möjligt att peka eller klottra direkt på det som visas i mobilskärmen. Du kan ändra färg för pennan, radera om du ritar fel och spara en skärmdump av det du har gjort men mycket mer än så är det inte. Det är i alla fall smart att när du väl har aktiverat funktionen så kan du alltid komma åt den från notifieringslisten. Visual presenter kan bäst beskrivas som en mobilvariant av en overheadprojektor. Ambience kan liknas vid en aktiv skärmsläckare som samtidigt som den exempelvis visar fyrverkerier även kan ackompanjera det med valfri musik. Flashlight är föga förvånande en ficklampsfunktion med vitt ljus eller valfri rgb-färg och blinkningsmöjlighet i tre olika hastigheter.

Till sist har vi Briefing som är en multimedial väckarklocka där du utöver själva väckningslarmet samtidigt kan få information som väder och nyheter projicerat på väggen. 

Jag har genomgående två stora problem med projektorfunktionen. Det ena är visningskvaliteten. 15 lumen räcker inte som ljusstyrka för att ge ett någorlunda resultat och projektionens skärpa lämnar också en del att önska. 

Det andra är att det inte följer med ett vettigt stativ till mobilen, en »Gorilla-tripod« med sugpropp hade förmodligen gjort tricket men nu får man istället nöja sig med en värdelös konstruktion som sitter på den batteriladdare som är till för det medföljande extrabatteriet. I den står mobilen varken rakt eller stadigt, och eftersom den fungerar bäst när mobilen pekar rakt upp mot taket kan den möjligt-vis vara användbar om man spenderar sin tid i sängen aspirerande på titeln som årets lataste mobilanvändare.

Tyvärr får man ändå räkna med att behöva röra på sig eftersom laddaren bara laddar batteriet separat, det går alltså inte att direktansluta mobilen och därmed slippa strömtorsk eller batteribyte. Bristen på ett vettigt stativ gör det även väldigt svårt att peka och rita på skärmen samtidigt som åskådarna ska se vad man egentligen försöker förtydliga. 

Galaxy Beam - rolig i teorin

Att se på film i 50 tum (vilket är det av tillverkaren uppgivna maxmåttet för projektionen) låter som ett lysande försäljningsargument men även här blir den bristfälliga skärpan och den måttliga ljusstyrkan ett problem. I en direkt, och inte speciellt rättvis, jämförelse med Philips Picopix 2480 (80 lumen), så blir det smärtsamt uppenbart vad man går miste om. 

Att dela med sig av foton och kortare videoklipp till flera vänner och bekanta samtidigt fungerar hyfsat. Problemet är snarare att man måste befinna sig på ett ställe där det är mörkt. Då känns det enklare att skicka runt telefonen än att släcka alla lampor och dra ner alla gardiner. 

Som koncept är Beam väldigt roligt, på gränsen till användbar, men till vardags inser man snabbt att inte alla synergier inte ger ett önskvärt resultat. »I’m giving it all she’s got captain« räcker inte den här gången heller. 

”Å andra sidan”

Daniel Hessel: Idén är jätterolig, inget snack om den saken. Jag hade kunnat ha överseende med den äldre Androidversionen och storleken också just på grund av den skojiga gimmicken. Men när projektorn knappt är användbar och motsvarande telefon utan den funktionen går för ungefär halva priset känns det helt enkelt inte värt pengarna.