Sony Smartband 2 testad

Sony Smartband var en rätt typisk aktivitetsmätare som trots ett par gimmickar inte stack ut ur mängden. Uppföljaren Smartband 2, däremot, innehåller en rad nyheter som plötsligt gör den till ett riktigt intressant alternativ.

Designen är snarlik föregångaren, med en liten dosa med en knapp och tre lysdioder som pillas ur plastarmbandet när den behöver laddas. Dosan är skyddsklassad så den tål att sänkas ned i vatten. Armbandet är lite snyggare den här gången, men spännet är knepigt när man ska ta på och av bandet.

Test: Sony Smartband Talk

Utöver steg finns nu även en lampa för pulsmätning, vilket börjar bli allt vanligare, och mätning av så kallat HRV, vilket jag inte känner till något annat armband som mäter. HRV står för Heart Rate Variation, och är ett mått på hur stor variation det är mellan hjärtslagen. Vid fast takt är man i gasen, i vila så ska hjärtats rytm variera mer.

I praktiken visar sig detta mått, som översätts till hög eller låg aktivitetsnivå eller återhämtning stämma riktigt bra med min intuitiva känsla av hur uppvarvad jag varit, bättre än pulsen. När jag till exempel varit sysselsatt en helg med engagerade aktiviteter varnar appen efteråt att det tog längre tid än vanligt för mig att börja återhämta mig när jag skulle sova.

Du kommunicerar huvudsakligen med bandet via appen Lifelog, även om Smartband numera även synkar med Ios Health Kit och Google Fit. Sonys Lifelog börjar bli en riktigt funktionsfylld app, och fungerar bra för att redovisa bandets mätresultat. Ett extra plus för att den guidar dig genom bandets funktioner på ett bra sätt när du första gången börjar använda det.

Som standard mäter bandet var 6 minut, men du kan, genom att hålla in knappen få den att mäta kontinuerligt vid träningspass. Eller var det genom att trycka två gånger. Eller trycka en gång och knacka på bandet? Det finns vibrationsalarm (som dock vibrerar så högt att det knappast kan klassas som ljudlös väckning) som väcker dig när du sover ytligt eller om du vill när du får aviseringar, du kan styra musiken lite grann med bandet, eller använda det för att få mobilen att låta när du förlagt den, och eftersom du och bandet bara kommunicerar med varandra med knapptryck, lysdioder, vibration och ibland knackningar blir det alltså en hel del abstrakta inmatningar att hålla isär.

Bandets sömnmätning baseras på dina rörelser och som alla andra jag testat överskattar den min sömn rejält, ligger du stilla och försöker somna i en timme räknas det som att du sovit som en stock. Även stegräknaren räknar över jämfört med min referens-Fitbit, det blir mellan 500 och 1000 steg extra om dagen. Jag tycker ändå att den räknar mer rätt på stegen än vad föregångaren gjorde.

Bandets främsta brist är den korta batteritiden. Jag får ut lite mer än två dygn per laddning, vilket också är vad Sony anger. Det är naturligtvis i minsta laget för något som du förväntas ha på dig dygnet runt. Risken är ju stor att batteriet tar slut på natten. Fitbit lyckas som jämförelse komma upp i drygt fem dygns batteritid med kontinuerlig pulsmätning med sitt band Charge HR.

Men Fitbit mäter inte HRV, och det gör ingen annan heller. Stänger du av HRV lovar även Sony 5 dagars batteritid. Med tanke på vilket intressant mått HRV visar sig vara i praktiken gör det Sony Smartband 2 till ett klart intressant alternativ för den som ska köpa ett nytt aktivitetsarmband.