Samsung har gjort en mycket diskret uppdatering av sin toppmodell samtidigt som man faktiskt åtgärdat allt som gjorde att jag hade svårt att bli vän med föregångaren.
Först och främst, har du en Samsung Galaxy S8 tillhör du inte målgruppen för den här telefonen. Skillnaderna mellan S8 och S9 är väldigt små, ändå är det så lätt att fokusera på dem när man ska diskutera Galaxy S9. Det är inte helt poänglöst att göra det, för du som läser det här kan ju faktiskt ha ratat en S8 en gång i tiden och nu funderar på om S9 kommit till rätta med det som störde dig med S8. Faktum är att jag själv tillhör den gruppen, vilket jag ska återkomma till. Men Samsung Galaxy S9 är en telefon för folk som inte redan är intimt bekanta med S8, och därför ska man inte hänga upp sig för mycket på hur lik den är föregångaren.
Det kan sägas med en gång att Samsung Galaxy S9 tillhör de bästa mobilerna på marknaden just nu, både som helhet och i enskilda egenskaper som kvalitetskänsla, skärm, kamera, prestanda eller funktionalitet. Om den inte överraskar på grund av sin likhet med föregångaren så innebär det också att det är väldigt svårt att komma på besvikelser.
När Samsung Galaxy S8 släpptes (ni ser, jag är redan där), tyckte jag att det var en av de snyggaste mobiler som någonsin gjorts, två symmetriskt krökta glasskivor med en tunn metallram mellan som gjorde att telefonen nästan kändes som den slipats fram ur ett solitt stycke glas.
De små förändringar man gjort av designen på Galaxy S9 påverkar faktiskt det intrycket. Metallramen har blivit mer distinkt och krökningen något annorlunda, vilket gör att telefonen inte längre känns lika monolitisk.
Av allt att döma är det faktiskt funktion som fått gå före form här. Den ändrade böjningen och den något utskjutande metallramen gör att jag för första gången sedan Samsung började med krökta skärmar inte har några problem under testperioden med feltryck på skärmen på grund av att delar av handflatan kommer emot skärmsidan. För mig är detta ett oerhört lyft i användarupplevelse. Telefonen är lite tjockare och tyngre än S8, vilket ska bero på att ramen blivit mer tålig för stötar och glaset tjockare. Kanske har tyngdpunkten förskjutits något mot S8 också, för jag upplever den inte som lika problematiskt topptung i sitt långsmala format som jag ibland gjorde med S8.
Skärmen är av Super-amoledtyp i långsmalt format. De krökta sidorna tillför ingen funktion men är inte heller tillräckligt utsträckta för att vara ett störningsmoment, och visst lyfter de telefonens utseende. De minimala kanterna på sidorna gör också telefonen till en av de mindre och smidigare Androidmobilerna på marknaden trots den stora skärmen.
Amoledskärmar har länge haft problem med färgåtergivningen jämfört med LCD-displayer, men Samsung har till slut nått en kvalitetsnivå där detta inte längre är mätbart. Oled-tekniken ger en svartare svärta och drar mindre energi vilket bidrar till den klart godkända batteritiden. Däremot är den faktiska upplösningen något lägre än för en motsvarande LCD-skärm, då inte alla färgpunkter finns i det antal som upplösningen anger. Det är därför Samsung förinställt skärmen på lägre upplösning än den maximala utan att man egentligen märker skillnaden. Det är hursomhelst en utmärkt skärm, en av de bästa i någon mobil i dag.
När Samsung själva talar om S9 är det kameran de inte kan prata nog om. Här finns en variabel bländare, som släpper in mer ljus i mörker, men förhindrar att bilderna blir disiga vid mycket ljus. Så kallade ultrapixlar samlar ljus och färgåtergivning från flera pixlar till en för bättre bilder, och så vidare. Allt det här är ju oväsentligt för de flesta användare av mobilkameror som bara vill kunna ta bra bilder, oavsett hur tekniken bakom ser ut.
Samsung Galaxy S9 tar bra bilder. Förmodligen är det en av de bästa mobilkamerorna just nu, även om skillnaden i så fall är marginell jämfört med konkurrensen. Framförallt har man blivit ytterligare lite bättre på bilder i dålig belysning. Men fältet är så jämnt bland modeller i denna prisklass att fotokvalitén ändå inte blir ett argument att välja S9 framför andra tillverkares mobiler.
Superslowmotion
Kameran har också fått möjlighet att spela in videosekvenser i superslowmotion. Kameran filmar då med 960 bilder per sekund i 0,2 sekunder, varpå man få en filmsekvens som blir 6 sekunder lång. Det här har Sony haft i sina toppmodeller i ungefär ett år, och det är en häftig funktion som jag både uppskattar och använder. Precis som på Sonys telefoner kan det vara knepigt att få den film du vill ha, och du behöver bra ljus, men resultatet kan bli riktigt häftigt.
Till skillnad från Sony har Samsung ett auto-läge där superslowmotionfilmen börjar när ett föremål rör sig i sökarfältet, men jag tycker faktiskt att det är svårare att använda än det manuella läge som också finns. Du får inte röra mobilen för att föremålet ska detekteras och sökarens utsnitt är så litet att det är svårt att pricka det man vill filma.
Den främsta skillnaden mellan Galaxy S9 och S9 Plus förutom storleken är att S9 Plus har dubbla kameror. Med en kamera blir du utan den optiska zoomen i S9 Plus, men du kan fortfarande skapa artificiell oskärpa på dina porträttbilder som annars brukar vara ett av huvudargumenten för dubbla kameror, låt vara att alternativen är mer begränsade.
En annan kamerafunktion är det Samsung kallar AR-emoji. Du tar en porträttbild av dig, och telefonen omvandlar ditt ansikte till en tecknad version av dig. Du får sedan en serie gif-animeringar av dig som du kan använda i meddelanden, och du kan även spela in egna animeringar där emojin rör huvudet och matchar dina ansiktsuttryck. Jag tycker att ansiktena blir hyggligt lika, men när man skapar sina egna animeringar ser man ofta trött och lätt salongsberusad ut. De färdiga gif-animeringarna funkar bättre.
Topprestanda man knappt märker
Samsung Galaxy S9 är först ut med årets generation av topp-chipset med snabbare processorer, i detta fallet Samsungs Exynos 9810. I prestandatester får man ungefär den utlovade 20 procents ökningen jämfört med föregående generation, men jag kan ärligt säga att jag inte märker någon större skillnad. När telefonen hackar till, och det gör den ibland när man skrollar eller sveper, är det snarare för att data måste hämtas ur minnet eller från nätet än att processorkapaciteten inte räcker till. Det finns mobiler som jag upplever som snabbare trots att de inte har snabbare processorer, och det beror förmodligen på användargränssnittet.
Samsung Galaxy S9 kör Android 8.0 med Samsung Experience 9.0 ovanpå. Det senare är en förmodligen mer drastisk omgörning av Android än vad någon annan tillverkare gör, och detta extra programlager kan nog bidra till att telefonen ibland känns lite långsammare.
Samsung ändrar på i stort sett allt till tvärtemot hur Google skulle ha gjort det, från inställningarna till på vilken sida om den virtuella hemknappen som bakåt-knappen sitter. Å andra sidan är Samsung den största Androidtillverkaren på den svenska marknaden så de flesta användare kanske redan är vana vid Samsung och tycker att det är Googles sätt att göra saker på som känns avigt. Positivt är i alla fall att man har fler möjligheter att konfigurera om telefonens utseende (inklusive placeringen av bakåtknappen) än någonsin förut. Vi kan nämna saker som att du kan anpassa ljudet efter din ålder, tangentbordets storlek och placering, automatiskt nattläge med blåljusfilter vid givet klockslag, placeringen för reglaget för att justera ljusstyrkan, möjlighet att skapa dubbla konton för kommunikationsappar med mera. Negativt är att man ofta känner att man behöver göra just det, anpassa alltså. Om man inte är en mer erfaren Smartphoneanvändare som vet hur man blir av med de värsta störningskällorna är risken att man tycker att systemet i S9 är lite jobbigt.
Dubbelt upp
Samsung älskar att lägga in sina egna tjänster utöver Googles motsvarande i telefonen, och sålunda har vi Samsungs röstassistent Bixby, Samsungs hälsoapp, Samsungs webbläsare, och när Google med Android 8.0 har en Autofillfunktion för användarnamn och lösenord vill såklart inte Samsung vara sämre, så därför har du två olika Autofill-funktioner att välja mellan.
Det som gör det här en smula jobbigt är att Samsung älskar notifieringar. Jag börjar med att konfigurera mobilen i något slags grundutförande och tackar ja till de flesta tjänster Samsung bistår med. Jag får då extremt mycket skräpnotifieringar. Det är Samsung Health som stör sig på att jag bara uppnått halva mitt dagsmål för rörelse klockan 8.30 på morgonen, nyhetsflashar om att det fötts en ny prinsessa och till och med att det finns en väderprognos. Vem vill att mobilen plingar för att tala om att det finns en väderprognos? Det utgår man väl från att det alltid gör?
Jag vet ju hur man blir av med oönskade notifieringar (fast de där nyhetsflasharna får jag närmast ta till exorcism innan jag lyckas få stopp på), men gör alla det? Och jag har inget i princip emot att få rörelsepåminnelser från Samsung Health, men då gärna utan ljud och inte alla de notifieringar som appen slänger upp. Det kan jag styra över, men då måste jag gå in i en tre skärmar lång lista över notifieringar som Samsung Health kan skicka och klicka på var och en för att ändra dess inställningar.
Samsungs system erbjuder en närmast oöverskådligt lång lista med specialfunktioner, och det går verkligen att utnyttja dem till deras fördel och skapa en användarupplevelse som är snäppet bättre än den man får från de flesta andra mobiltillverkare, men det är ett digert arbete att nå dit, och innan dess är risken att man bara blir stressad av en massa skräpmeddelanden från funktioner man inte vet vad de är och inte vet om man vill ha.
Här skulle jag kunna säga något om Samsungs digitala assistent Bixby, men jag tror att jag har fångat essensen av vad som är bra och dåligt med Samsung Experience redan. Låt mig bara konstatera att Bixby är något av ett “work in progress” med ytterst begränsad nytta i dagsläget. Att man har en knapp på telefonen vars enda syfte är att aktivera Bixby, som dessutom är svår att inte trycka på av misstag när man försöker använda av/påknappen är direkt provocerande, men den går tack och lov numera att stänga av.
Fingeravtrycksläsaren var på Galaxy S8 nästan omöjligt placerad. På S9 sitter den i stället nedanför kameran. Fortfarande lite för nära kameran, och fortfarande lite för svår att känna med fingret, men det är en klar förbättring och jag drar mig inte för att använda den vilket jag faktiskt gjorde på S8.
Samsung vill gärna att man ska använda vad de kallar intelligent skanning, vilket är en kombination av irisskanning och ansiktigenkänning, för att låsa upp telefonen genom att titta på den. Det är inte riktigt lika snabbt som Apples Face-ID, och verkligen inte lika snabbt som Oneplus ansiktsigenkänning, men här finns förstås en avvägning mot säkerhet. I sämre ljus får jag ofta ta till andra inloggningsmetoder, men jag tycker ändå att möjligheten att låsa upp telefonen genom att titta på den tillför något även när lösningen känns osmidigare än många konkurrenters.
Ett område där Samsungs toppmodeller länge känts lite billiga i förhållande till sin i övrigt utmärkta kvalitetskänsla är högtalarljudet. För telefonsamtal duger en monohögtalare men om du till exempel tittar på filmklipp låter det nu betydligt bättre när S9 fått stereoljud. Dessutom har volymen fått sig en rejäl skjuts, och det låter fortfarande bra utan att skrälla på högsta volym.
Som ny toppmodell är Samsung Galaxy S9 utmärkt, men som en lätt uppdatering av den föregående modellen S8 är den närmast perfekt. Trots att jag älskade designen och utseendet på S8 blev jag aldrig riktigt vän med den. Jag fick för mycket feltryck på skärmen, blev tokig på Bixbyknappen, tyckte att fingeravtrycksläsaren var oanvändbar och höll ofta för högtalaren av misstag. Trots att det mesta är sig likt är allt som höll mig borta från S8 åtgärdat. Jag får jobba en hel del innan jag har Samsungs användargränssnitt där jag vill ha det, men väl där har Samsung Galaxy S9 en given plats bland de bästa telefonerna just nu.
Å andra sidan
Erik Mörner: Att S9 och S9 Plus är riktigt bra telefoner tycks jag och Elias rätt överens om. Det jag som just färdigställt ett stort test av S9 Plus mest reagerar på är hur lika telefonerna är. På pappret är det optisk zoom och livefokus som tack vare dubbla linser skiljer telefonerna åt. Förutom då mer minne och större skärm i Plus-modellen. Men i praktiken levererar även S9 bra oskärpa i bakgrunden och det gör att jag personligen skulle föredra den tack vare det smidigare formatet, trots att jag då blir utan zoomen.
Frågor och svar
Vad är Bixby Vision? En samling funktioner för att bland annat översätta text, identifiera platser, skanna qr-koder eller läsa av vinetiketter. Vissa av dem är marginellt användbara.
Är AR-emoji samma sak som Apples Animojis? Nej, det enda de egentligen har gemensamt är att de kan röra huvud och ansiktsdrag efter hur du rör dig. Animojis har bättre läppsynk, men med AR-emojis blir du en punschfryntlig tecknad version av dig själv i stället för en bajskorv.
Har telefonen plats för dubbla sim-kort? Ja, du kan ha två sim-kort i telefonen samtidigt, men då blir du av med telefonens minneskortplats.
Ett alternativ
Då Samsung Galaxy S9 är en så försiktig uppdatering av S8, och S8 har fått de flesta av de nya programfunktionerna med uppdateringen, känns S8 för 2000 kronor mindre som ett prisvärt alternativ, givet att du aldrig stört dig på de saker som retade mig med S8.
S9 klarar även svåra kontraster och vitbalanser, som här, förvånansvärt bra.
