HTC One Max - jätten som ska rädda HTC

HTC sitter i ett tajt läge. Den stora försäljningssuccén med flaggskeppet HTC One har uteblivit, trots fina recensioner och utmärkelser. För att knappa in på storkonkurrenterna Samsung och Apple har htc satsat på att bredda One-serien. Vi har redan sett One Mini, och nu sluts alltså cirkeln med HTC One Max. Ett namn av det slaget förpliktigar, och eftersom vi är inne i en trend med allt större skärmar känns det logiskt att One Max är en riktig bjässe.

För telefonen är stor, och då menar jag ordentligt stor. Skärmen mäter hela 5,9 tum över diagonalen. Det gör att One Max placerar sig ungefär mitt emellan Samsung Galaxy Note 3 (5,7 tum) och Sony Xperia z Ultra (6,4 tum). 

Väldesignad som få

När det gäller design är HTC One Max i stort sett utformad med samma design som HTC One. Här snackar vi en snygg front med stereohögtalare placerade i telefonens botten- och toppdel. Baksidan är i aluminium med ett löstagbart bakstycke. Knappar och kanter är tillverkade i något slags hårdare plast, vilket drar ned lite på lyxkänslan. HTC One Max känns dock fortfarande som en väldesignad lur. Men en telefon på 5,9 tum är inte för alla. Mina händer är relativt små, och jag har svårt att nå över hela skärmen. Telefonen är också förhållandevis tung (217 gram). Detta kombinerat med måtten (82,5 x 164,5 x 10,3 mm) gör att One Max kan upplevas som något klumpig.

One Max har – i likhet med One – en lcd3-skärm med full hd-upplösning. Skärmen är i absolut toppklass. Det som jag älskar är framför allt skärmens skärpa och färgåtergivning. Ljusstyrkan är också utmärkt, och Max är en perfekt kompis att kolla på film, surfa och spela mobilspel med. Själva processorkraften i phableten hämtas från ett Snapdragon 600-systemchip – samma sort som i HTC One. Bjässen One Max klarar sig bra i våra benchmarktester, men är inget kraftpaket i jämförelse med Xperia Z Ultra och Note 3, båda med Snapdragon 800. Viktigt att poängtera är att de flesta användare inte kommer att uppleva One Max som långsam. Luren har fortfarande 2 gigabyte i ram-minne och mycket god batteritid. Vårt hårdtest av batteriet landade på 7 timmar och 9 minuter. Det är som sagt ett bra resultat - men One Max får fortfarande se sig besegrad av Note 3 (10 tim, 6 min).

Genialisk mjukvara

Vi ska gå vidare till mjukvaran. One Max körs med Android 4.3, men det är gränssnittet Sense 5.5 som gör telefonen riktigt unik. Gränssnitt från andra tillverkare kan upplevas som plottriga och tungrodda, men Sense är ljust, enkelt att använda och riktigt snyggt med en minimalistisk approach till hur menyer och ikoner ser ut. 

Kronjuvelen i Sense 5.5 är Blinkfeed. Det är ett slags skräddarsytt nyhetsflöde som hämtar innehåll från Facebook, Instagram och andra utvalda nyhetstjänster. Blinkfeed-flödet har ersatt den traditionella startskärmen, och är alltså det första du ser när du låser upp luren. 

Det som gör Blinkfeed genialiskt är att innehållet baseras helt och håller på dig. Efter ett tag har jag helt slutat att öppna apparna för Facebook och Instagram. Blinkfeed introducerades i Sense 5 men har uppdaterats till version 5.5. Bland nyheterna märks bland annat att du nu kan lägga till rss-prenumerationer i ditt Blinkfeed-flöde, samt använda en särskild Read Later-knapp för att spara artiklar. Man har dessutom lagt till en särskild Blinkfeed-meny där du enkelt kan lägga till nytt innehåll som ska visas, eller filtrera så att flödet enbart visar inlägg från Facebook. Snyggt, smart och enkelt att använda.

HTC One har fått mycket kritik för sin kamera. Precis som One har One Max en 4-megapixelskamera med »ultrapixlar«, som innebär att man satsat på att använda en större sensor med bättre ljusinsläpp, istället för att haka på megapixel­rejset. 

Men hur bra klarar sig kameran i jämförelse med konkurrenterna? Inte särskilt bra, tyvärr. Skärpan och detaljrikedomen är bra – men bara så länge som du fotograferar på någorlunda nära avstånd och i bra ljus.

Kameraexempel 1: Bild tagen med HTC One Max under bra ljusförhållanden.

Tar man en bild som täcker in ett större motiv, till exempel en gata, märker vi direkt att man tappar i detaljrikedom när det gäller delar av bilden som ligger långt i bakgrunden.

Kameraexempel 2: Bild tagen med HTC One Max för att visa ett större motiv.

Ännu värre blir det när vi fotar i mörka miljöer. Visst släpper HTC One Max in mycket ljus, men resultatet blir ofta att bilderna blir mycket brusiga och korniga med utfrätta färger. Våra tester visar också att kameran har svårt att hantera motljus. HTC behöver ta sig i kragen. Det känns orimligt att en så pass dyr telefon inte ska kunna prestera bättre när det gäller kameran.

Kameraexempel 3: Bild tagen med HTC One Max under kvällstid.

Bakläxa för fingeravtryckssensorn

Nu är det dags att prata om elefanten i rummet – fingeravtrycksläsaren. På HTC One Max är den biometriska sensorn placerad på baksidan av enheten, strax under kamerans bildsensor. Det är en enkel process att lära HTC One Max att läsa av ditt fingeravtryck. Det stora problemet är att avläsningen bara fungerar i fem av tio fall, på sin höjd. Det här blir extra kritiskt för HTC när Apple också släppt en telefon med fingeravtrycksläsare nyligen. 

Funktionaliteten hos Apple är långt ifrån perfekt, men deras teknik fungerar i alla fall de flesta gångerna – vilket det inte gör hos HTC.

Sammanfattningsvis: HTC One Max är fantastisk när det gäller både skärmen och mjukvaran. Men den undermåliga kameran och strulet med fingeravtrycksläsaren gör att helhetsintrycket dras ner. Det känns dessutom tråkigt att HTC inte gjort mer av själva phablet-konceptet, när storkonkurrenten Samsung satsar stenhårt på att dra nytta av den större skärmytan för anteckningar och andra funktioner, som att du kan köra två appar i fönster intill varandra.

”Å andra sidan”

Elias Nordling: HTC:s gränssnitt Sense är något av en vattendelare. Det skiljer sig drastiskt från standard-Android, vilket HTC ska ha en eloge för, men kan nog upplevas som väl »tekniskt« och förvirrande för nybörjare. Blinkfeed är ett koncept som inte alls funkar för mig som föredrar att läsa från en nyhetskälla i taget, inte Twitter och BBC huller om buller.