Test: Google Chromecast

De som använder någon form av hyfsat modern Apple-maskin, oavsett om det är en telefon, platta eller dator, kan enkelt slänga upp material från sin enhet, eller klona hela skärmen, via en Apple TV till exempelvis vardagsrumsteven. Kör du istället Android kan du köra adapter och sladd, se till att ha investerat i utrustning som stödjer Miracast eller handla en Chromecast. Å ena sidan valfrihet, å andra sidan är Miracast-delen mest om du vill klona din Androidenhets skärm medan Chromecast istället pratar via appar. Lite surt kan tyckas, då Google utan problem kunde slagit på Miracast-stöd och fått en mer heltäckande upplevelse i den rejält billiga HDMI-dongeln.

Väl ute ur sin förpackning tar det inte många minuter att komma igång. Från en Android-enhet kör du en speciell app för att få igång det hela och via datorn går det via webbläsaren. Dumt nog delar inte telefonen automatiskt ut ditt wifi-lösenord till Chromecasten, utan du måste ange det manuellt. Å andra sidan är det egentligen det enda farthindret på vägen.

Nu säljs Nexus och Chromecast i Sverige

Så vad gör en Chromecast när du väl är igång då? Till skillnad från en mediaspelare finns egentligen ingen funktionalitet alls i själva dongeln, utan den fungerar enbart som en mottagare för det du väljer ut på din mobil, dator eller surfplatta. Här handlar det inte om att telefonen spelar upp något från sitt eget internminne i första hand, utan den fungerar lite mer som en fjärrkontroll till de internettjänster som stöds. Det här innebär att du kan använda telefonen till annat och samtidigt spara en hel del batteri jämfört med Miracast, där allt körs via din telefon.

Här kommer dock den lilla nackdelen i kråksången. För att du ska kunna få upp något alls på din teve via Chromecast krävs det att appen i fråga stödjer det. Googles egna Youtube, Play Musik och Play Film tillsammans med Plex och Netflix gör att stödet räcker långt för många redan från start, men det är väldigt yxigt att hitta alla appar som stödjer Chromecast via exempelvis Google Play (kategorisering, sök och allmän ordning och reda är å andra sidan ett övergripande problem för Googles appbutik). 

När du väl hittat de appar du behöver, om de ens finns, är det däremot enkelt att klicka på den Chromecast-ikon som dyker upp i appens verktygsfält och välja var materialet ska spelas upp. Processen är väldigt lik den Netflix använt för sin egen fjärrkontrollstjänst till Playstation 3 (faktiskt exakt samma gränssnitt) eller det Youtube har använt för sin Remote-funktion länge, med den enda skillnaden att din Chromecast dyker upp i listan över tillgängliga enheter att spela upp på.

Utöver att det finns en viss fördröjning när du ska spola eller pausa en film är det en ganska smidig, och framför allt billig, lösning för att få upp material från mobilen till en teve. Eller för att fungera som fjärrkontroll. Om du bara använder din mediaspelare till att visa Netflix kan en Chromecast definitivt ersätta den, men utöver Netflix och Googles egna tjänster blir det snabbt en ganska hattig upplevelse som kräver rätt mycket handpåläggning. I de fall där Chromecast-stöd saknas hade det varit väldigt trevligt att kunna komplettera med Miracast. De här detaljerna gör att Chromecast mest känns som en billig lösning för de som vet vad de håller på med snarare än det enkla alternativet för de mindre tekniskt lagda.